Vi ska äta, ni ska laga?
Ni ska äta och vi ska laga?
Ät ni, så lagar vi?
Lagar vi, äter ni?
När är maten klar?
I vilken ordning ligger de där jäkla dikena?
tisdag 28 april 2009
lördag 25 april 2009
fredag 24 april 2009
Resultat av Stockholmsvistelsen
Shopping: en sjal och sulor.
Kändis: Den slemmigaste från Den rätte för Rosing (Ja, jag erkänner. Jag såg ett avsnitt.)
Dessa mediokra resultat uppvägdes av trevlig samvaro med familjen Å, lunch med Malinowski och Tina i Globen.
Kändis: Den slemmigaste från Den rätte för Rosing (Ja, jag erkänner. Jag såg ett avsnitt.)
Dessa mediokra resultat uppvägdes av trevlig samvaro med familjen Å, lunch med Malinowski och Tina i Globen.
söndag 12 april 2009
Natt på tredje våningen
M kan inte sova när jag har läslampan tänd (strålkastaren som han kallar den).
Jag kan inte sova när han snarkar.
Han påstår att han inte snarkar.
Och då påstår jag att lampan är släckt.
Men nu är ju verkligheten en annan, så jag sover med öronproppar och han med svart ögonbindel.
Snyggt. Romantiskt.
Jag kan inte sova när han snarkar.
Han påstår att han inte snarkar.
Och då påstår jag att lampan är släckt.
Men nu är ju verkligheten en annan, så jag sover med öronproppar och han med svart ögonbindel.
Snyggt. Romantiskt.
fredag 10 april 2009
Och nu blir det reklam
I nästa nummer av utmärkta Språktidningen: "Inandnings-jo. Om ett sugande talfenomen som inte funkar som svar på frågan 'älskar du mig?'"
Jag kan knappt bärga mig.

Och i senaste numret får vi veta att ett äpple från Irkutsk är ett irkutskskt äpple. Säg det, om ni kan.
Jag kan knappt bärga mig.

Och i senaste numret får vi veta att ett äpple från Irkutsk är ett irkutskskt äpple. Säg det, om ni kan.
onsdag 8 april 2009
Prisgiven åt monopolet
Jag har gjort mig ovän med djuraffären.
De ville ha nio kronor styck för minsta sortens grissvansar. Svansar som är lika stora som mitt lillfinger och som jag alltid betalat kilopris för.
Jag blev förbannad, kastade påsen på disken, fräste och marscherade ut ur butiken.
Så nu står lilla K utan favoritgodiset. Och det finns bara en djuraffär i stan.
Fan.
De ville ha nio kronor styck för minsta sortens grissvansar. Svansar som är lika stora som mitt lillfinger och som jag alltid betalat kilopris för.
Jag blev förbannad, kastade påsen på disken, fräste och marscherade ut ur butiken.
Så nu står lilla K utan favoritgodiset. Och det finns bara en djuraffär i stan.
Fan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)