Kulturantropologi

Jag studerar singelliv den här veckan. Snälla L är som alla vet i London och M är ute och kör lastbil. För en stund sedan susade han förbi Iggesund, faktiskt. Slaggberget till vänster, körgårn till höger, slut.
Så jag är solo kvist hemma, bortsett från lilla K förstås.
Det är skillnad på att vara en och en hund och att vara tre och en hund ska jag säga.
Knappt nån tvätt.
Knappt nån disk.
Och spisen ... Ja, jag värmde lite soppa i dag men annars gör den mest tjänst som tidningshylla.
Fast ska sanningen fram blir det lite trist...
Äh, nu går jag och hälsar på modern.

Är vi lurade?

Glenn firades ståtligt på namnsdagen och fick både godishalsband och efternamn: Rosenhielm.
Men.
Hurrandet hade knappt tystnat förrän det kom mejl från detektivfirma Sherlock Östling & son. De har sökt igenom hela internettet i jakt på Glenns sanna identitet. Kan det vara så att han fört oss bakom ljuset? Är han i själva verket Hippokrates?

Innan det är för sent

Det finns goda skäl att sälja kolonistugan.

I give you: Glenn

Efter påskpartyt försjönk vår vän i ett djupt depp. Han bara stod där på skåpet utan att varken ta sig för något eller ens prova huvudbonader.
Men i går kom han loss ur letargin och avslöjade nya sidor av sig själv. Till exempel vad han heter.
Glenn.

Ärtigaste mössan hittills. Dessutom har han skaffat flickvän och det är inte vilken dussinbrutta som helst utan självaste Tora Uppström Berg som söker skydd undan mediestormen i Glenns ... eh ... famn.
För den som inte hänger med så är Tora prinsessfästmannen Jonas ragg och orsaken till den kungliga krisen som förmörkar himlen nästan lika mycket som askmolnet.
Det kan tyckas märkligt att hon gömt sig på en tidningsredaktion, men vi är bevars en seriös morgontidning som aldrig någonsin skulle skriva en rad om kungligheters in spe problem med att hålla snorren i brallorna.
(Till Fluff, Hannanasen och Webmoster: observera mitt korrekta genitivkasus ovan.)
Så nu ska Tora och Glenn, med kamera försedd, ge sig ut på en seglats på kärlekens ocean.
To be continued ...

Man vänjer sig

Spaghettiringar i tomatsås med lite nedskurna korvbitar i är faktiskt inte så illa.

!

Det här, vänner, är stor humor!

(Tack till Natalie och Sussi.)

Mindre lyckad placering

Om man skulle boka en solresa. Not.

Trött, tired, müde, fatigue

Är det 55-timmarsveckan eller den isländska dödsdimman som gör mig så trött?
Vilket som: har man bara en lisös med tillhörande små rosa sockar kan man tryna med klass.

Mjosik

Klart att grabben ska lyssna på musik.

Pink Floyd närmare bestämt. Han och Natalie har samma musiksmak.

Sport och sprit hör inte ihop

Slängde ett öga på etikettlistan till vänster och fann att jag skrivit sju inlägg om sport. Menvaf..! När jag kisade lite visade det sig att det i själva verket var sju inlägg om sprit. Ja, jag tänkte väl!
Måste nog skaffa de där progressiva brillorna snarare förr än senare.
Och nu är det för övrigt åtta spritinlägg.

Säsongen har startat

Under den ljusa årstiden ska man åka runt och fika. Säsongen inleddes i dag med besök på Ruter Retro Café i Boden.
Grannstaden är byggd för att förvirra ryssen och trots att det sedan länge är tillåtet med gatuskyltar har de inte riktigt kommit i kapp ännu. Men till slut så hittade vi fram.
Bland det första vi såg var den här:

Jag satt på en rosa sån när jag var liten.

Fikat var fantastiskt gott. Och nostalgifaktorn var givetvis skyhög.

Hannanasen och jag föll för smörgåstårtan. H toppade med en chokladbakelse som inte var av denna världen. Uwi nöjde sig med toscakaka.

Närmaste grannen var den här byggnaden:

"Släpp ut mig ur jordkällarn, Hildur!"

Kulturella skillnader

När man handlar på Selfridges kan man få en liten flaska champagne och ett sugrör. Det händer ganska sällan på Kvantum.

The times they are a-changing'

Ja, they verkligen are.

Snälla L gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda och stack till London på obestämd tid.
Kvar stod jag med svid i ögonen.
Men ändå. Nu för tiden kan man hålla kontakten lätt som en plätt. Det var värre förr när snigelpost och tokdyra samtal från telefonkiosker var allenarådande.

Men.
Innan vi skiljdes åt hann vi tillbringa tre dagar i Schtockholm och kunde konstatera att kändisspottingen är bättre i mars än på sommmaren då alla kändisar åker till Österlen och Gotland och umgås med varandra där i stället.
Vi såg Nicolai Dunger, kostekonomen Anna Sjögren från Landet brunsås, Ernst Billgren (som hade solglasögon fast det var dimma), Kattis Ahlström (lång) samt kronan på verket: Klungan!

Full pott.

Som traditionen bjuder åts det en hel del också.
Till exempel:

Biff bibimbap på Arirang. Vansinnigt gott.

Och fikades:

Macaronger. Obeskrivligt goda bakverk från Petit France. Dessutom gick det att sitta ute och äta dem.

Och som vanligt fick vi åtnjuta gästfriheten hos familjen Å och träffade rara Malinowski för lunch. På det hela taget en bra vistelse.

Men.
Förutom svidet i ögonen uppstod ett annat problem på Arlanda. Mitt flyg var försenat så jag fick vanka timme ut och timme in på inrikesterminalen. Det finns begränsade möjligheter att göra nåt kul där och efter ett tag kände jag mig som Tom Hanks i The Terminal.

Fast jag behövde inte stanna i flera år, tack och lov.

Och där hemma är det lite annorlunda.
Badrummet är nästan tomt. Varken M eller jag har särskilt mycket skönhetsprodukter (inte för att vi redan är så himla snygga, utan mer för att det redan är för sent) så i hyllorna finns mest Konsumtvål och billigt shampoo.

Kylskåpet är också öde. Snälla L har skött mathållningen de senaste åren men nu är godsakerna borta och ersatta av mjölk, fil och falukorv. Faktum är att vi inte använt spisen sedan hon åkte. Nej, nu ljög jag. Jag kokade tre ägg i förrgår.
Vi har lyckats bjuda bort oss på middag varenda kväll den senaste veckan men jag är rädd att jag måste laga något i kväll. Kanske vita bönor och korv.

I London, däremot, verkar det vara toppen. Det blandas drinkar och äts på restaurang mest hela tiden. I Hyde park står träden i blom och det är 15 grader varmt.
En av påskdagarna mötte Snälla L ett gäng som var ute på Golgatavandring. "Jesus" släpade på sitt kors, men det hade hjul! Men alltså! Ska man göra't ska det väl göras ordentligt. Inget fusk!


Och vad händer på jobbet så fort man har några lediga dagar? Jo, vår okände vän goes bananas.