Visar inlägg med etikett Arg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arg. Visa alla inlägg
onsdag 17 augusti 2011
Misslyckad shopping
Man kan köpa ett paraplyställ till golfvagnen men fan inte en strykjärnshållare. Vart är världen på väg?
lördag 30 april 2011
Vårstädning
Amenherregud, är det meningen att man ska ha häcksax för att få bort vinterpälsen från benen?
söndag 12 september 2010
Don't mess with Annapanna
Man kan väl säga att säkringen brann i dag.
Så här var det:
På väg till sophuset ser jag ett pojkgäng som beter sig lite skumt. När jag kommer runt hörnet står en av grabbarna och skakar vårt äppelträd som bär spår av resten av gängets härjningar.
"Ge fan i våra äpplen!" skriker jag med stränga rösten, ännu bara en aning arg.
När jag kommer ut från soprummet ligger det massor med äpplen på marken. Alla har ett, säger ett, bett i sig, flera är söndertrampade. Nu började det pysa lite.
När jag sen ser att de små juvelerna sparkat omkull en kruka med enris och rönnbär säger det pang!
Jag skopar upp ett gäng äpplen och sätter fart efter gänget. Och tammefan om jag inte hinner ifatt en!
Jag hugger ungen i nacken och trycker upp äpplena i ansiktet på honom. ÄT!!! skriker jag.
Ungen blir naturligtvis skiträdd. Herregud, vem skulle inte bli det om en rabiat kärring trycker upp äppelmos i fejset på en?
Storinkvisitorn, moi alltså, kräver att få veta vem som sparkat omkull krukan.
"Det var inte jag det var Samuel!" piper fången.
Jag drar honom med mig i jakten på Samuel men det är ju ändå så att tioåringar springer fortare än 44-åriga rökare som dessutom drar på en motvillig grabb.
Men nästa gång, Samuel, kommer du inte undan!
Och min fånge kommer aldrig mer att kunna äta ett äpple utan att tänka på mig.
Så här var det:
På väg till sophuset ser jag ett pojkgäng som beter sig lite skumt. När jag kommer runt hörnet står en av grabbarna och skakar vårt äppelträd som bär spår av resten av gängets härjningar.
"Ge fan i våra äpplen!" skriker jag med stränga rösten, ännu bara en aning arg.
När jag kommer ut från soprummet ligger det massor med äpplen på marken. Alla har ett, säger ett, bett i sig, flera är söndertrampade. Nu började det pysa lite.
När jag sen ser att de små juvelerna sparkat omkull en kruka med enris och rönnbär säger det pang!
Jag skopar upp ett gäng äpplen och sätter fart efter gänget. Och tammefan om jag inte hinner ifatt en!
Jag hugger ungen i nacken och trycker upp äpplena i ansiktet på honom. ÄT!!! skriker jag.
Ungen blir naturligtvis skiträdd. Herregud, vem skulle inte bli det om en rabiat kärring trycker upp äppelmos i fejset på en?
Storinkvisitorn, moi alltså, kräver att få veta vem som sparkat omkull krukan.
"Det var inte jag det var Samuel!" piper fången.
Jag drar honom med mig i jakten på Samuel men det är ju ändå så att tioåringar springer fortare än 44-åriga rökare som dessutom drar på en motvillig grabb.
Men nästa gång, Samuel, kommer du inte undan!
Och min fånge kommer aldrig mer att kunna äta ett äpple utan att tänka på mig.
måndag 2 augusti 2010
Yankee, go home!
Förutom det moraliskt förkastliga i att USA tränar krig i Sverige så stör de min morgonsömn när de drar iväg med sina plan.
Far och flyg! Nån annanstans.
Far och flyg! Nån annanstans.
fredag 23 juli 2010
Motorburen ungdom
Vad är det med mopedister som aldrig kan hålla jämnt gaspådrag? Spasmer i händerna?
Jag vill kasta sten på dem.
Jag vill kasta sten på dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)