Ett husmorstips till

Om du har en full kaffemugg i ena handen och ska lirka loss en strumpa från en långkalsong är det bra att ställa ner muggen nånstans för annars har du kaffe i sängen.

Mmmm!

Jag har sex semlor i kylen. Fatta rik!

Ö bömb

I onsdags blev vi evakuerade på grund av ett taffligt bombhot.
Det förde det goda med sig att jag blev varse att Holms säljer macaronger. Billigt dessutom. Macarong och kaffe för 31 kronor.

Bombfika på Holms.

Hundar med jobb.

Så småningom kom världens främsta nosar och sniffade igenom huset. Springer spaniels, så klart!
Inte oväntat fanns det ingen bomb.

Återtåget.

20.45, i hällande regn, fick vi återvända till huset. Jävla skitdag. Bortsett från macarongerna och spanielarna, då.

Hemsjukvård

L:s fotvård gick lite över styr och blodvite uppstod.
Plåster, högläge och en n-boll råder bot.

Tiggande hund är en otäck biverkning.

Tisdagskvällskval

Hungrig. I börsen har jag 50 öre, i skåpet en Delicatoboll och en starköl.
Mmm. Party!

Kalorier in, kalorier ut

Fikasäsongen lider mot sitt slut. Sommarkaféerna börjar stänga men Hägnan kan man lita på.
I går hade de thailändsk festival med bröllop, vackra kläder och massor av god mat.
Men när det regnar manna har den fattige ingen sked. Vi hade alltså inga kontanter, ja vissa hade inte ens plånkan med sig, utan fick fika på Hägnans eget fik som tar kort.
Det fick duga.

Kanina åt salami- och briemacka.

Hannanasen och jag åt snabbare.

Tre typiska turister. Thaifestivalen pågick bakom våra ryggar.

Sen satte vi Kanina på bussen till Umeå. Hon skulle på 40-årskalas.
Vi andra svidade om och drog ner kajakerna Elvegris och Våga till älven.

Visst ser det ut som att vi är på väg att vinna K2 i OS?

Strandhugg och omfördelning av besättning. De blå ballerinakjolarna i galon förhöjer skönhetsupplevelsen. Observera galjonsfiguren som naturligtvis också heter Elvegris.

Åskan började mullra så vi paddlade snabbt mot land. Hannanasen gav järnet på slutet för att komma så nära stranden som möjligt.

Boden revisited

Fikapatrullen fortsätter sitt oförtrutna arbete i allmänhetens tjänst.
Boden i sig är mest en plåga så ni måste förstå vilka uppoffringar vi faktiskt gör.
En av de få anledningarna att åka dit är Ruter kafé som är ett fenomenalt ställe om man är nostalgiskt lagd.

Som förr.

"Precis en sån!" sade vi mest hela tiden.

Åååh!

Instucken under en trappa stod den här fina kassaapparaten. Som liten var jag närmast besatt av kassaapparaterna på Konsum och måste erkänna att jag gärna hade tagit hem den här. (Dagens fjompiga maskiner har jag ingen känsla för alls.)

Men. Smörgåstårtan som var så himla god förra gången var rent av osmaklig nu. Vad försökte de dölja under all svartpeppar?

Snygg men inte god.

Boden är som bekant byggt blott och bart för att förvirra ryssen. Och alla andra. På något sätt lyckades vi i alla fall hitta in till centrum.
Förr var det förbjudet för utlänningar att vistas i staden, nu är man mer välkomnande och rent av lite internationella.

In english, minsann.

Det är gratis att parkera på kommunens mark. Så länge man har en p-skiva. Vilket vi hade.

Jahapp...

Det är inte vackert. Men det är nära hem.

Fikaförsök

Favvofiket tog ju och stängde i början av sommaren.

Ajöken, Fröken.

Vart går man i stället?
I förrgår testade jag att fika på Mosaik.

Mjä ...

Miljön var väl fin. Och på plussidan får man räkna in att de hade tidningar att bläddra i. Men titta på kaffet! Man ser ju på lång väg att det bara är uppiffat snabbkaffe. Och i en blå kopp! Jag tycker inte om blått.

Mosaik går bort.
Nytt försök i går. På Börje Olssons i Smedjan. Där var det så himla fult att jag besparar er en bild av eländet. 80-talet möter ... barocken? Bronsfärgade speglar, guldiga stolar och svulstiga byråer. Kaffet var dock gott, så även lepamackan som tyvärr var inslagen i plast.

På kvällen tog jag närturismen till dess yttersta spets, fyllde termosmuggen med kaffe, packade läsbart och hund och gick ut på min egen gård.

Fötter och hund i skuggan av syrénen. Är det fnutt på e, förresten?

Billigt, trevlig miljö och hundvänligt. Men jag blev biten av myror två gånger. Då blev jag sur och gick in.

Så jag vet då rakt inte.
I dag blir det i alla fall utflykt till Ruter retrokafé i Boden som testades och godkändes redan i våras. Men man kan ju inte hålla på och fara till Boden stup i ett.

Idrottsdag

Sport är väl inte riktigt min grej och särskilt inte bollsporter. Men det finns undantag och till dem hör bangolf.

Klubba, boll och protokoll. Off we go.

Se - jag tar i så behåbandet glider ner. 

Hannanasen var duktigast. Hon gjorde tre hole in one.

Fluff fick också till det ganska bra.

Jag blev trea. Och är rätt nöjd med det.

Sen tävlade vi i en gren där alla är lika bra. Fikning.

Det blev remi.

Evas konst-iga kafé fick nöjet att förse oss med laxmackor, kaffe och såna där sockerkaksrutor med gult kokosgegg på.

Något senare fick jag vänta ohemult länge på kooperativets parkering och undra över tre saker: om Fluff och Hannanasen handlade upp hela affären, om de tagits som gisslan av en galen norrman (exempelvis han vars familj bestående av fru och sju barn likt en luskung vällde ut ur en mycket liten husbil) och varför jag frös så hemskt om ena foten.
Svar: nej, nej och för att jag hade foten halvvägs in under påsen med frysvaror.

Säsongen har startat

Under den ljusa årstiden ska man åka runt och fika. Säsongen inleddes i dag med besök på Ruter Retro Café i Boden.
Grannstaden är byggd för att förvirra ryssen och trots att det sedan länge är tillåtet med gatuskyltar har de inte riktigt kommit i kapp ännu. Men till slut så hittade vi fram.
Bland det första vi såg var den här:

Jag satt på en rosa sån när jag var liten.

Fikat var fantastiskt gott. Och nostalgifaktorn var givetvis skyhög.

Hannanasen och jag föll för smörgåstårtan. H toppade med en chokladbakelse som inte var av denna världen. Uwi nöjde sig med toscakaka.

Närmaste grannen var den här byggnaden:

"Släpp ut mig ur jordkällarn, Hildur!"

The times they are a-changing'

Ja, they verkligen are.

Snälla L gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda och stack till London på obestämd tid.
Kvar stod jag med svid i ögonen.
Men ändå. Nu för tiden kan man hålla kontakten lätt som en plätt. Det var värre förr när snigelpost och tokdyra samtal från telefonkiosker var allenarådande.

Men.
Innan vi skiljdes åt hann vi tillbringa tre dagar i Schtockholm och kunde konstatera att kändisspottingen är bättre i mars än på sommmaren då alla kändisar åker till Österlen och Gotland och umgås med varandra där i stället.
Vi såg Nicolai Dunger, kostekonomen Anna Sjögren från Landet brunsås, Ernst Billgren (som hade solglasögon fast det var dimma), Kattis Ahlström (lång) samt kronan på verket: Klungan!

Full pott.

Som traditionen bjuder åts det en hel del också.
Till exempel:

Biff bibimbap på Arirang. Vansinnigt gott.

Och fikades:

Macaronger. Obeskrivligt goda bakverk från Petit France. Dessutom gick det att sitta ute och äta dem.

Och som vanligt fick vi åtnjuta gästfriheten hos familjen Å och träffade rara Malinowski för lunch. På det hela taget en bra vistelse.

Men.
Förutom svidet i ögonen uppstod ett annat problem på Arlanda. Mitt flyg var försenat så jag fick vanka timme ut och timme in på inrikesterminalen. Det finns begränsade möjligheter att göra nåt kul där och efter ett tag kände jag mig som Tom Hanks i The Terminal.

Fast jag behövde inte stanna i flera år, tack och lov.

Och där hemma är det lite annorlunda.
Badrummet är nästan tomt. Varken M eller jag har särskilt mycket skönhetsprodukter (inte för att vi redan är så himla snygga, utan mer för att det redan är för sent) så i hyllorna finns mest Konsumtvål och billigt shampoo.

Kylskåpet är också öde. Snälla L har skött mathållningen de senaste åren men nu är godsakerna borta och ersatta av mjölk, fil och falukorv. Faktum är att vi inte använt spisen sedan hon åkte. Nej, nu ljög jag. Jag kokade tre ägg i förrgår.
Vi har lyckats bjuda bort oss på middag varenda kväll den senaste veckan men jag är rädd att jag måste laga något i kväll. Kanske vita bönor och korv.

I London, däremot, verkar det vara toppen. Det blandas drinkar och äts på restaurang mest hela tiden. I Hyde park står träden i blom och det är 15 grader varmt.
En av påskdagarna mötte Snälla L ett gäng som var ute på Golgatavandring. "Jesus" släpade på sitt kors, men det hade hjul! Men alltså! Ska man göra't ska det väl göras ordentligt. Inget fusk!


Och vad händer på jobbet så fort man har några lediga dagar? Jo, vår okände vän goes bananas.

Vikarier

Snälla L stack till Piteå på shoppingresa. Då måste man ju kalla in vikarier till lördagsfikat hos fröknarna.

Lilla K och Ulrika. Tycke uppstod.

Stammisen Göran (till vänster) och M hade spelat dart tillsammans på Stadspuben på 70-talet visade det sig.

Som det kan toka till sig

När man hänger så ofta på favvofiket, och blir så tjenis med fröknarna att det känns som att man är hemma hos dem är det lätt hänt att man glömmer betala fikat. I dag hände det igen.