Tröst

"Åh, vad jag längtar efter lilla K", sa modern i dag. Hon har ju flyttat till stan och träffar inte lilla luddrumpan lika ofta som förr.
"Men när jag längtar som mest har jag ju mitt kylskåp. Stora K."
Hon har alltså inte börjat tröstäta. Nej, det är så att när hennes kylskåp går igång låter det precis som när lilla K snarkar.

Sånt som kan hända

Det här är jag lite orolig för varje dag. Och ändå ger vi lilla K mat på bestämda tider.

Irriterande faktum

Jag måste åka till Ica för att köpa rätt sorts kompostpåsar. Och sen måste jag till Konsum för de rätta hundbajspåsarna. Miljövinsten på det?

Hundgodis

Skulle köpa lyxknorrar (japp, de heter så) åt Lilla K i dag när jag fick syn på denna delikatess:

Oxjuveler. Kan det vara ..?

Lilla K fejsbookar

"har hund på dat´+rpnåölllllllllläääääääääälä"
 (Jag skrev ett meddelande till L och det skulle ha stått  "jag har hund på datorn" men K ville skriva själv.)

Städat!

Bly byttes mot helium (och självbehärskning) så nu kan man äta från golvet. Ja, vissa familjemedlemmar gör faktiskt det.

Innovativt

Lilla K är inte så mycket för att promenera men hon nosar gärna på saker utomhus.
Detta fick Fluff att kläcka dagens mest sympatiska idé:
- Tänk om man kunde spela in luktfilmer åt gamla hundar så kan de sitta inne i soffan och nosa. Fast det kanske redan finns en app.

Resumé

Tömmer mobilen på bilder och hittar följande:

 

Renmousse à la Opel.

Vi tog ett sista farväl av 80-talet. Kassettdäcket innehållande ett Eurythmicsband lämnades på återvinningen.

Här ligger en karl begraven.

K har besegrat snabeldraken.

 K på ispromenad. Men när hon kom till korvgrillningen ville hon inte gå längre.

Min nästa bil håller på att tina fram.

Skrajsebajsen

I väntrummet på Djursjukhuset satt en karl som såg ut precis som en seriemördare tagen ur CSI eller Criminal minds.
Till råga på allt verkar det som att han bor härikring.
Jag är lite rädd.

(Lilla K är för övrigt friskförklarad.)

Prövning

Lilla K har urinvägsinflammation och ska till vetri i morgon.
Vi ska ha med oss ett urinprov.
Så i morgon bitti ska hennes husse sticka in en soppslev under henne när hon gör morgonpinken.
Hon kommer att bli hemskt förvånad.

Aha-upplevelse

I dag var dagen när lilla K lärde sig hur man öppnar mattunnan och förser sig själv.
Nu måste vi köpa spännband.

Kontraster, ja tack

Snälla goda nån, låt snön ligga kvar.
Vet ni hur svårt det är att skilja hundbajs från fallna löv när det är mörkt?
Man får treva tills man hittar nåt varmt.

Studiebesök

Lilla K fick hälsa på husse på jobbet i morse.
Och viktigare ändå: träffa Sigge och äta upp hans mat.
Och springa runt bland betongbilar och annat spännande.

Sigge jobbar på betongstationen och har egen varselväst. SBK står det på den. Det betyder Sigge Betong-Kompis.

Drivans drottning

Skare är sweet! Lilla K är en högt uppsatt person.

Vikarier

Snälla L stack till Piteå på shoppingresa. Då måste man ju kalla in vikarier till lördagsfikat hos fröknarna.

Lilla K och Ulrika. Tycke uppstod.

Stammisen Göran (till vänster) och M hade spelat dart tillsammans på Stadspuben på 70-talet visade det sig.

Det fanns rester kvar

Under nattens promenad hittades de sista (?) resterna av lussebullen.

Nos söker bulle

En hund som snart fyller elva år har rätt att ha lite krämpor. Lite halt på ett framben, en aning artros i höften, skumögd och lite dålig, eller åtminstone selektiv, hörsel.
Men ett organ har undgått tidens tand och det är nosen.
Vid lucia hittade lilla K en djupfryst lussebulle på baksidan. Jag lyckades peta ut större delen ur munnen och kastade ut den i snön.
Sedan dess har det som bekant snöat en del och varit ordentligt kallt men med jämna mellanrum har hon plöjt snön i närheten av bullfyndet.
Och så häromkvällen gjorde hon en störtdykning i snödrivan. Hela hunden försvann och kom triumferande upp med resterna av bullen. Två månaders spaning hade gett resultat!

Stornosen.

All for lööööve

I huset bakom fotografens rygg har M sitt garage. I det blå huset där borta bor Kurt.
Lilla K ääälskar Kurt och hans kylskåp. Hon gör sina lovar ut på gården och spanar mot Kurts hus. Minsta rörelse där inne och hon kastar sig utför slänten, genom häcken och in till Kurt där det vankas korv eller kassler.
Men snöstormen förra veckan satte käppar i hjulet för kärleken. K såg Kurt, drog iväg genom den djupa snön, kämpade för allt vad hon var värd men halvvägs in på Kurts gård tog det stopp. Snön var för djup och hårdpackad. Den lilla kämpen blev stående med snö upp till halsen.
Men eftersom kärleken är ömsesidig ryckte Kurt ut med spade och paret kunde förenas över en korvbit.

Där borta bor Kurt. Lilla K:s spår syns i snön.

Brutalväckning

Piiiiieeep! lät det högt och ljudligt klockan sju i morse.
Jag flög upp ur sängen, totalt förvirrad. "Vad är det som låter? Vem är det som skrattar? Vem är det som pratar? Har vi främmande? Vad är klockan? Jag måste gå och titta. Jag har ju inga kläder!"
Det blev tyst och jag trillade omkull och somnade om.
Vad var det då? Jo, förklaringen kom när jag stigit upp. Snälla L och lilla K var morgonpigga och när K skulle inta perfekt tiggställning nedanför O'boyglaset råkade hon lägga armbågen på en pipleksak (ja, hon leker med pipleksaker fast hon är nästan elva år). Och inte begrep hon varifrån ljudet kom heller, utan tittade bara förvånat på pipisen till snälla L kom och särade på de tu.

På tal om hundar såg jag på tv att det blir allt vanligare att hundar utvecklar allergier mot damm, pollen och kanske till och med pälsdjur (vilket måste vara HEMSKT besvärligt). Orsaken tros vara att det är för rent i hemmen och att de får för steril mat. Man kanske ska vara glad över att man har en glupsk vovve som äter allt, både ur matskålen, backen och för den delen golvet i soprummet.

Julhunden måste piffas upp

Den nybadade och violdoftande lilla K har trots strängt förbud varit i husses garage. Snälla L:s uppdrag: tvätta svansen och parfymera henne.