På väg

I kväll körde en 94-årig man upp på mitträcket på väg 97, på bekvämt avstånd från sjukhuset. Han klarade sig oskadd och hans 86-åriga fru (syster, granne, älskarinna? Vad vet jag?) klarade sig också ganska bra. Vi kan väl vara överens om att han borde sluta köra bil.
En annan som borde sluta köra bil är en herre jag känner. Inga namn, vi kallar honom hädanefter Svärfar. Grejen med honom är att han aldrig varit bra på att köra, varför det är extra lustigt att båda hans söner blivit yrkeschaufförer och har rattat taxibilar, bussar, tankbilar, lastbilar av olika längd, betongbilar och traktorer från den dag de fick lappen i handen (och innan dess också om sanningen ska fram). Kanske är det deras sätt att behandla barndomstrauman?

Utvald

Ni som äger bilar vet att man brukar få brev från till exempel Saab-klubben, Förenade Oplar, Svenska Austin-Healy-sällskapet och liknande. De erbjuder gemenskap med likasinnade, före besiktningen-service, billiga reservdelar och sånt.
I posten i dag: ett brev med en Lancialogo. Min första tanke: Få se nu, äger jag en Lancia? *snabb invärtes genomgång av fordonsparken*
Men det gör jag faktiskt inte.
Öppnade brevet. På styvt papper och med bifogade fuskpolaroidbilder fick jag en inbjudan för mig och en vän att delta i en exklusiv förhandsvisning av Lancia där vi inte bara ska få snittar och vin utan också uppleva hur Sverige blir lite mer italienskt.
Låter ju skitfint, men det är i Umeå så det blir nog inget av.
Men varför får lilla moi en sån stilig inbjudan?
Är det så illa att ryktet om min rostiga, buckliga Golf -95:a spridit sig så till den grad att till och med bilhandlare i Västerbotten tycker så synd om mig att de vill pracka på mig en italiensk bil?
Lancia är säkert ett finfint märke men jag tar lärdom av SJ. De kör ju med italienska vagnar och se hur jävla bra det går på vintern.
Golfen må vara ful men deutsche kvalität är inte att förakta.

Kom lindrigt undan ändå

Det kunde ha varit så också. Att vi hade 2.700 bilar. Inte helt otroligt, egentligen. Nu har vi bara sex stycken. Och inga obetalda böter.

Resumé

Tömmer mobilen på bilder och hittar följande:

 

Renmousse à la Opel.

Vi tog ett sista farväl av 80-talet. Kassettdäcket innehållande ett Eurythmicsband lämnades på återvinningen.

Här ligger en karl begraven.

K har besegrat snabeldraken.

 K på ispromenad. Men när hon kom till korvgrillningen ville hon inte gå längre.

Min nästa bil håller på att tina fram.

Glaset är halvfullt

När ens bil vägrar starta i stan så man måste promenera hem i snöstormen får man ändå vara glad över att man har medvind och att traktorn hinner skotta ens parkering medan bilen är borta.

Smider ränker mot kyrka och stat, kanske?

Vad i helvete har dom för sig på bilprovningen efter tolv?
Man undrar. Jag får alltid besiktningstid i svinottan och har heller aldrig hört talas om nån som får komma efter lunch.
Det har inte skrivits så många låtar om just det, men den här duger utmärkt att illustrera problemet.

Tre i familjen

Att Brontobilen blivit pappa har jag berättat tidigare. Men nu har mamman dykt upp också.

Supersläng

Den blå Volvon kunde bara M och jag starta eftersom den hade en choke som måste lirkas med av vana händer. Sidorutan satt uppe med hjälp av en skruvmejsel och hade det regnat fick man luta sig i en speciell vinkel för att inte bli duschad av regnvattnet som samlats vid den otäta takluckan. Den bilen är nog sedan länge ett litet fyrkantigt plåtpaket.
I Gröna Toyans grundutrustning ingick en polygrip som man fick dänga till instrumentbrädan med för att få igång fläkten. Till slut hade panelen djupa gropar och långa sprickor.
Den grågröna Volvon får man klippa till för att få bensinmätaren att visa rätt.
Vita Toyan hann jag aldrig ens köra, ety dess blockpackning var paj.
Nu är det slut med allt det där. Toyorna är i detta nu på väg till skroten och den grågröna Volvon ska bli folkracebil.
Hädanefter ska jag glida fram i en knallröd Opel (inte det tuffaste märket, jag vet, men hey...) som bara har tio år på nacken. Min egen nacke böjer jag i djupaste tacksamhet. Tagetes, du är en pärla!
Och snacka om röjning! Det är inte var dag man slänger tre bilar!