Det drar ihop sig

Åtta och en halv timme kvar på 2010, ett år som gått i Londons och betongens tecken. På sista tiden har faktiskt det mesta handlat om betong. Och dess damm. Nytt lades till i förmiddags då M gick lös på ett hörn med bilmaskinen och gjorde oss ännu mer älskade av grannarna.
Nu väntar oxfilé, äppelpaj och drinkar med goda vänner. L får avbryta festen mitt i för att göra årets sista plåtning: fyrverkeriet i norra hamn.
Vi hörs 2011!

När fan blir gammal

I diverse nyhetssändningar i dag:

Efter den senaste tidens stora problem på den svenska järnvägen föreslår nu SJ:s ordförande Ulf Adelsohn att det splittrade ansvaret för järnvägstrafiken bör minska.

 - Det här med att ha ett delat ansvar, det är i allmänhet inte så bra. För det finns någon som har det slutliga ansvaret gentemot kunderna och det är vi, men ansvaret för att leverera är fördelat på förfärligt många olika parter, säger Ulf Adelsohn till Ekot.

Är detta verkligen den gamle moderatledare vi lärt känna och förakta? Helt plötsligt är avreglering inte det allena saliggörande.


Och sen kommer detta:

Ja, som jag minns det gick tågen när de hade en rejäl plog och en markfrigång som gjorde att man var tvungen att vara höjdhoppare för att ta sig upp. Men väl uppe kunde man räkna med att komma fram.


Det var fasen bättre förr. I alla fall järnvägen.

Bu!

Vi skickade en julhälsning till gamla arbetskamraten Pamsan.

När hon lämnade oss var vi ganska slanka och snygga. Sedan dess har vi framförallt fått rejäla hakor.
Pam kan ha fått en chock när hon såg den här bilden.

Triumf!

Jag har vunnit en hemlisbloggartisha i Lottens julkalender!

Ha!

Juletider

I tisdags fick vi hem ett ton spackel.

I onsdags breddes det ut. Nu ska det bara torka ett par, tre veckor.

När vi sågade ner väggen använde vi vattenkylda klingor. Alltså drog vi en slang från kökskranen men anslutningen var inte riktigt tät så det rann vatten längs slangen hela tiden.
Det förde med sig att golvet i köket blev tämligen blött och med tiden har det börjat svälla.
Nu har vi ett mycket intressant fartgupp i köket.

Skojigt, va? Möblerna står och vickar och man får vara försiktig när man går.

Nu är det alltså torkuppehåll i bygget och det har passande nog sammanfallit med julen när ändå ingen har nån lust att jobba.

Dagen före julafton fick vi den sedvanliga gottekorgen på jobbet. Förutom glögg, choklad och must innehöll den tropiska frukter.
De här lustiga rackarna, till exempel. Rambutan och litchi.

Andreas tyckte att rambutanen såg ut som en könssjukdom. Kan nog hålla med.

Sen blev det jul på riktigt, då, och vi åt och drack gott hos mor som traditionen bjuder. Jag slumrade till Kalle Anka men tittade noga på Karl-Bertil.

I klapphögen låg fina lakan, massagepresentkort, slant, bok och dessa tofflor:

Supergulliga och sköna. Som att stoppa fötterna i små sovsäckar.

Två klappar är fortfarande i Ånge men det gör inget. Julen blir liksom längre.

I dag vi bytte vi klappar och åt kalkon hos familjen Fluff.

Stor pippi. Och god.

Kanina hade fått så fina klappar av Hannanasen.

Kanin, morot och en liten kaninja med ett pyttemorot i fickan.

Själv fick jag TP:s jubileumsutgåva som provspelades.

Jag var på vippen att vinna men då blev det dags att skjutsa Kanina till Umeåbussen.
Julens hjälte, L som i torsdags körde 52 mil för att Kanina skulle kunna fira jul med sin familj, fick gulliga burkar och Långben-dvd.

Och nu sitter man hemma i skenet av levande ljus och tittar på Rolf Lassgård. Jag är lite kär i honom, faktiskt.

Snö. Bah!

När man väntar paket från Storbritannien och Nederländerna ska man inte räkna med att de kommer fram till jul. De kan inte hantera snö, I'm telling you.

Bygge VIII

Flitens lampa har lyst där hemma med ett fast och starkt sken. Tur det, för de flesta av lamporna i kök och hall är fimpade.
I onsdags körde vi på det historiska temat och låtsades att huset var regalskeppet Kronan. (Inte Vasa för den sjönk ju innan en enda kanonkula hunnit avlossas.)

Kanonporten öppnas ...

Kanonröret sticks ut ...

Klart bakåt! Skott kommer!

Besättningen jublar.

Granatsplitter. (Det här var tidigare två hallgarderober.)

Senare på kvällen bröt vi upp ett golv.

Plastmattan under hade jag nästan glömt bort.

Cirkelsåg är bra att ha.

Det är inte alla som har sandstrand inomhus. Men den ville vi bli av med så på torsdagsmorgonen kom den här:

Jumbosugen.

Och stack upp sin snabel mot fönstret.

Vips var sanden borta.

Var är alla prylar ni hade i det där rummet? undrar ni nu.

Här, bland annat. På fredagen vidtog stora städningen så nu är vardagsrummet ändå ganska presentabelt, om än en aning övermöblerat.

Och köket som tillfälligt är ett med hallen är faktiskt riktigt hemtrevligt.

Lättåtkomliga matvaror. Observera chokladaskarna. Nästan det enda där hemma som påminner om att det snart är jul. Förutom de skeva paketen, då.

Förbannade jävla skit (fast inte hela tiden)

Fan vad jag hatar att slå in julklappar!
Så fula, så skeva, så ämliga. I fjol lovade jag att alla skulle få sina klappar i påsar men jag har förstås glömt köpa påsar.

Uppdaterad: Senare firade vi lilla julafton med M:s familj. Toast Skagen, fläskfilé, oxfilé, sallad, potatisgratäng, sås, schwarzwaldtårta, kladdkaka, grädde, kaffe, drinkar, chips och godis på bordet.
Matrester, chokladask, knäck, mandelskorpor,  morotskaka, två frysta fläskfiléer med i en påse hem. Det uppväger i någon mån inslagningsdebaclet.

Pyssel

Ett huskors jag läser ibland har gjort ett pepparkakshus i form av Sagrada familia.
Enda gången jag gjort p-hus höll jag på att bränna mig fördärvad på det smälta sockret.
Man är bra på olika saker.
Förresten kan vi inte ha p-hus hemma eftersom lilla K skulle sitta nedanför det och tråna precis hela tiden så det är lika bra att jag inte fixar det.

Snörök och damm

Nämen om man skulle gå ut och skotta fram bilen. Sedan tidigare är modern framskottad.
Och här hemma är allt på trekvart, täckt av ett annat vitt pulver. Sakta men säkert blir det ordning i kaos. Med betoning på sakta.

Glaset är halvfullt

När ens bil vägrar starta i stan så man måste promenera hem i snöstormen får man ändå vara glad över att man har medvind och att traktorn hinner skotta ens parkering medan bilen är borta.

Tempen i näsan

Vid 24 minus fryser näshåren ihop. Säkert som amen i kyrkan.

Bygge VII

Var är väggen?

Inte här i alla fall!

Men här! Ute i snön i väntan på vidare befordran till deponin.
Traktens alla gubbar dök mangrant upp när blocken lyftes ut genom fönstret. Vi är talk of the kvarter nu.

Lilla K som bott hos mormor sedan i lördags har fått komma hem. Hon är väldigt nöjd.

I dag ska det bilas lite till, i morgon flyttar vi skåp och slänger ut ett golv. Även det genom fönstret. Det ska vara lite rockstjärnestuk över en renovering tycker jag.

Och nu till någonting helt annat

Vissa klarade sig bättre när intelligensen delades ut.
För några veckor fick jag ärva Sixtens pussel av svärmor och sedan dess har många pannor lagts i djupa veck. Först här hemma och sedan på jobbet där ingen har fått passera utan att göra ett försök att lösa den jämrans gåtan.
I dag var det Björnen och Webmoster som gick bet.
Då insåga jag att det var dags att kalla in det tunga artilleriet.
Entré Birgitta Ö.
Och två minuter senare var Sixtens pussel löst.

Bygge VI

Flash! Väggen is no more!

Bygge V

Det pågår stora saker där hemma. Men bildbevisen dröjer då lilla K, L och jag flytt fältet och har tagit in hos modern.
Hav tålamod.

Bygge IV

Sånt man hittar under kylen.

Handske, en frolic, två tuggpinnar och ofantliga mängder damm.

Det är inte läge att bjuda hem folk nu, kan jag säga. Var skulle man sitta och äta?

Kylen i hallen. Ett mode som sprider sig i bekantskapskretsen.

Kolla, mitt hem är insvept i en gigantisk kondom!

Och nu har det börjat låta illa!

Bygge III

En gigantisk såg sitter fastmonterad i väggen. Det ser man inte ofta.

I arbetsrummet står det en dammsugare som kan dra i sig mindre möbler och små barn.

Lilla K har gjort en helomvändning. Nu är byggprojektet plötsligt helfestligt. För nu står det en massa mat på golvet och det är tydligen självplock.

K kände för lite kryddiga anrättningar och plockade fram thaikryddmix, thaisås, lökdip och nudlar.

Gott. Men sen blir man törstig. "Dumt att ställa vattenskålen under en stol", tyckte hon.

Bygge II

Det framskrider.
Skafferiet åker ner i dag:

Och den här anordningen har vi tills vidare:

På lördag är den här snutten ett minne blott:

M, som vet en del om betong, har räknat ut att väggen väger ungefär två ton.
Den ska åka ut genom fönstret i en skopa. Det ska bli spännande!

Runt om i lägenheten har nu kartonger börjat torna upp sig. Och värre blir det.
Lilla K är inte road. Hon vill att allt ska vara precis som vanligt.

Bygge I

Den här väggen ska bort.

På båda sidor om dörren. Köket ska bli dubbelt så stort.

På lördag (hoppas jag) kommer tuffa killar med stora sågar och tar bort den. Föreställ er oväsendet. Och gegget som blir.
Men innan dess ska allt som står i närheten bort.

Packa, packa. Fanken vad man har grejer... Damen på det svartvita fotot till vänster är min farmors mormor, Helena. Hon var visst precis lika elak som hon ser ut. Den skymda damen på bilden till höger är min egen lilla mamma när hon tog sjuksköterskeexamen 1960. På den undre hyllan står mina första skor (klumpfot, om ni minns).

Varför i fridens dar hade jag sparat den här?

Stonehenge kollapsade och ligger numera i soporna. Asch, ett världsarv hit eller dit.

Det temporära barskåpet.

Så fantastiskt dåligt tajmat att börja riva ut köket två veckor före jul tänker ni kanske nu.
Au contraire!
Nu kommer jag undan både julgardiner, bak och matlagning med hedern i behåll.