Juletider

I tisdags fick vi hem ett ton spackel.

I onsdags breddes det ut. Nu ska det bara torka ett par, tre veckor.

När vi sågade ner väggen använde vi vattenkylda klingor. Alltså drog vi en slang från kökskranen men anslutningen var inte riktigt tät så det rann vatten längs slangen hela tiden.
Det förde med sig att golvet i köket blev tämligen blött och med tiden har det börjat svälla.
Nu har vi ett mycket intressant fartgupp i köket.

Skojigt, va? Möblerna står och vickar och man får vara försiktig när man går.

Nu är det alltså torkuppehåll i bygget och det har passande nog sammanfallit med julen när ändå ingen har nån lust att jobba.

Dagen före julafton fick vi den sedvanliga gottekorgen på jobbet. Förutom glögg, choklad och must innehöll den tropiska frukter.
De här lustiga rackarna, till exempel. Rambutan och litchi.

Andreas tyckte att rambutanen såg ut som en könssjukdom. Kan nog hålla med.

Sen blev det jul på riktigt, då, och vi åt och drack gott hos mor som traditionen bjuder. Jag slumrade till Kalle Anka men tittade noga på Karl-Bertil.

I klapphögen låg fina lakan, massagepresentkort, slant, bok och dessa tofflor:

Supergulliga och sköna. Som att stoppa fötterna i små sovsäckar.

Två klappar är fortfarande i Ånge men det gör inget. Julen blir liksom längre.

I dag vi bytte vi klappar och åt kalkon hos familjen Fluff.

Stor pippi. Och god.

Kanina hade fått så fina klappar av Hannanasen.

Kanin, morot och en liten kaninja med ett pyttemorot i fickan.

Själv fick jag TP:s jubileumsutgåva som provspelades.

Jag var på vippen att vinna men då blev det dags att skjutsa Kanina till Umeåbussen.
Julens hjälte, L som i torsdags körde 52 mil för att Kanina skulle kunna fira jul med sin familj, fick gulliga burkar och Långben-dvd.

Och nu sitter man hemma i skenet av levande ljus och tittar på Rolf Lassgård. Jag är lite kär i honom, faktiskt.