Filosofisk lur

"Det finns inget att ångra" sa min telefon när jag fingrade på den i dag.
Det känns bra.

Sista striden

I dag bär vi rödgröna slipsar på jobbet.
Sen kan vi hänga oss i dem när vi förlorat...

Mat vi minns

Ah, det ljuva 70-talet och dess mat! Har ni inte redan upptäckt den fantastiska bloggen Den bruna maten så gack genast och gör det.

Den drivs av familjen Brun, varav ingen av medlemmarna tycks ha varit med under decenniet i fråga men de har kommit över två receptkortssamlingar från tiden och lagar sig oförtrutet igenom dem.

Resultatet blir ofta brunt, sällan lyckat men för en som faktiskt genomlevde, och överlevde, årtiondet väcker maten minnen. Inte alltid ljuva, kan jag försäkra.

Nuförtin är det tydligen så att man ska leva för att äta men i mitt barndomshem, och i de allra flesta hemmen på den tiden, åt vi för att leva.

Bruna bönor med korv, korv och makaroner, vita bönor med korv (som omväxling), kalvsylta och potatis, fiskbullar, Bongs köttsoppa och Soldatens ärtsoppa. Sånt käkade vi till vardags.

På helgerna åt vi häpnadsväckande ofta kamouflerad mat. Sill, ägg och potatis instoppat i foliepaket, diverse saker under täcke och icke att förglömma: förklädd korv!

Man tog ett stycke falukorv och lindade in den i mördeg. Skjuts in i ugnen och voila! En korv bortom igenkänning.

Rätt året om från 1973 och Familjekokboken från 1977.

När jag flyttade hemifrån för 25 år sen fick jag med mig ett par 70-talskokböcker som jag inte öppnat förrän i dag. Och jag förstår varför.

Vad sägs om det här spännande kycklingreceptet:

Kokt rimmad broiler

1 rimmad djupfryst broiler

vatten

8-10 vitpepparkorn

Lägg broilern med bröstet upp i en gryta. Häll på vatten så det täcker fågeln. Koka upp och skumma. Tillsätt pepparkornen. Koka under lock på svag värme 45 minuter. Servera broilern med kokt ris, ärter, sparris, tomater och en sås gjord på buljongen och grädde, smaksatt med kapris eller citron.

Wow! 8-10 vitpepparkorn! Snacka om att go wild med kryddorna.

Nu görs det lite roligare kokböcker.

Som den här till exempel.

Matakuten från 2000.

Receptet på julskinka har jag använt flera gånger. 

I morgon behöver jag i alla fall inte bekymra mig om att laga mat eller ens köpa en fryslåda på Konsum. Valdag är lika med pizzadag på Kuriren.

Hemsjukvård

L:s fotvård gick lite över styr och blodvite uppstod.
Plåster, högläge och en n-boll råder bot.

Tiggande hund är en otäck biverkning.

Lurad, blåst och förd bakom ljuset

Kommer ni ihåg när Igga sett ett snuffe i en vagn på Ica?
Det var lögn och förbannad dikt! Fast på ett bra sätt.
För vad fanns i paketet hon kom med på snälla L:s 20 årsdag?

Paff!

Ett snuffe! I mint condition! Världens bästa gudmor hade ramlat över ett snuffe på Tradera och budat hem det. Ica-historien var bara ett sätt att få en bild på gamla snuffe för att kolla så att det var rätt.

Sönderälskad, som sagt var.

Men för satan!

Är folk helt jävla dumma i huvet?

Don't mess with Annapanna

Man kan väl säga att säkringen brann i dag.
Så här var det:
På väg till sophuset ser jag ett pojkgäng som beter sig lite skumt. När jag kommer runt hörnet står en av grabbarna och skakar vårt äppelträd som bär spår av resten av gängets härjningar.
"Ge fan i våra äpplen!" skriker jag med stränga rösten, ännu bara en aning arg.
När jag kommer ut från soprummet ligger det massor med äpplen på marken. Alla har ett, säger ett, bett i sig, flera är söndertrampade. Nu började det pysa lite.
När jag sen ser att de små juvelerna sparkat omkull en kruka med enris och rönnbär säger det pang!
Jag skopar upp ett gäng äpplen och sätter fart efter gänget. Och tammefan om jag inte hinner ifatt en!
Jag hugger ungen i nacken och trycker upp äpplena i ansiktet på honom. ÄT!!! skriker jag.
Ungen blir naturligtvis skiträdd. Herregud, vem skulle inte bli det om en rabiat kärring trycker upp äppelmos i fejset på en?
Storinkvisitorn, moi alltså, kräver att få veta vem som sparkat omkull krukan.
"Det var inte jag det var Samuel!" piper fången.
Jag drar honom med mig i jakten på Samuel men det är ju ändå så att tioåringar springer fortare än 44-åriga rökare som dessutom drar på en motvillig grabb.
Men nästa gång, Samuel, kommer du inte undan!
Och min fånge kommer aldrig mer att kunna äta ett äpple utan att tänka på mig.

Marry me!

Mitt frikort heter Richard Dawkins.

Han är inte bara vis, han ser rätt bra ut också.

Jag skulle gifta mig med karln vilken dag som helst. Han kan vara den klokaste som nånsin gått i ett par skor.
För ett par år sedan läste jag hans bok Illusionen om gud och höll på att få nackspärr av alla medhållande nickningar. Fantastisk bok.

Den är vad den heter.

Och i dag drog han ner byxorna på religionerna i det utmärkta programmet Roten till allt ont i SVT2.
Missa för guds Darwins skull inte avsnitt två nästa söndag.

Alla ska med

Fler snyggingar. Ingen går säker!

Frk Larsson dubbeldricker.

Webmoster. Med dryck och tårta.

Och jag sörplar äppeldryck med ciderkaraktär.

Slutsats: Vi är tydligen en samling drinkare.

Vi är så snygga!

Kamraterna och jag. Nog är det synd och skam att vi bara ska sitta inne på redax där ingen ser oss.

Björnen på sammanbrottets gräns.

Ulven har redan flippat. Eller så trivs han med livet.

Annapannan med munnen full av karra.

Det lyxiga kontoret.