Ångestdämpande

Arbetsåret brukar alltid inledas med att jag står och stirrar ner i frysdisken på Konsum, greppar en Findus och är nära att brista i gråt.

Så icke i dag.

Ett Maxmål med lökringar och två byttor dressing gjorde starten överkomlig.

Burp.

Uppdaterat: Men jag hade inte behövt fylla på med en burk Champis och en Snickers känner jag nu...

En till dag att fira

För 50 år sedan vid den här tiden var min svärmor lite matt.
Grattis, M!

En dag att fira

För 19 år sedan vid den här tiden var man lite matt.
Grattis, snälla L!

Mmm!

God mat, tårta och kakor hela dagen. Inte undra på att bantnings- och GI-annonser pryder bloggen. Men här har de inget att hämta. Ha!

Armed and dangerous

Jag har köpt en köttyxa. Bara så att ni vet.

Utflykt

De disciplinerade alkisarna har varit på fisketur. De fick inget napp men jag gissar att de pimplade en hel del.

Ställ upp!

Jag hakar på DN:s adoptera ett ord-kampanj. Många roliga ord är på väg att dö, hjälp dem med lite konstgjord andning. Värna ett verb, famna en fras eller pussa ett pronomen. Föreslå gärna egna favoriter som behöver höras oftare så för jag in dem på listan till höger.

Ommöblering

Som synes håller bloggen på att få nytt utseende. Ombyggnad pågår. Stay tuned.

För mycket mat?

Mr Creosote och hungerkravaller blev bara för mycket för Google ads som nu uppmanar mig att banta.

Hungerkravaller

I morgon halv tre ska det tas blodprov på lilla K. Hon ska vara fastande i tolv timmar före. Hon kommer att hata oss.

Burp

Hade jag inte låtit bli den tunna, tunna mintkakan hade det gått för mig som för mr Creosote.

Män i karriären

Grannen E och hans ständigt närvarande kumpan är alkisar. På ett disciplinerat sätt.
De super nämligen mellan åtta och fem. Bara.
Jag tror det går till så här: Klockan sju ringer väckarklockan. De stiger upp, äter en god och näringsrik frukost, läser morgontidningen, duschar och rakar sig.
Prick åtta sätter de sig vid spritbordet. Sen dricker de flitigt fram till klockan tolv då de gör en timmes avbrott för lunch. Eftermiddan går i samma hjulspår, sprit och skroderande. Klockan fem stämplar de ut. De äter middag och sätter sig framför tv:n. Tar kanske ett glas saft för att slappna av efter den stressiga dagen och lägger sig tidigt för att orka ägna supandet full kraft nästa dag.
Tidigare var de tre. Det skrynkliga fyllot har inte synts till på ett tag. Han kanske har fått anställning i ett annat gäng. Eller så jobbar han på distans.

Avblåst

Provade stövlarna i dag. Snygga, men inte 1.600-kronorssnygga.

Ni bestämmer

Ska jag köpa ett par stövlar för 1.600 spänn? Skitsnygga. Men ändå.
Äh, vi tar och röstar om saken.

Han kom!

Det kom en brandman till slut. Varken hunken eller kapten Klänning, mer en helt vanlig karl. Han tyckte å det bestämdaste att jag skulle sätta upp brandvarnaren. Jag lovade.

Tema: mat och dryck

Ny lista, hörni!

Man blir allvarlig när det är grått ute

Fler och fler föräldrar vägrar låta vaccinera sina barn. De hävdar att vaccin ökar risken för att barnen senare ska drabbas av allt från autism till reumatism, trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det finns något samband. I stället utsätter de barnen för risken att dö i sjukdomar som lätt kunnat förhindras.
Ja, det finns biverkningar med vaccin. Man kan bli svullen och röd där sprutan sticks in och man kan få feber. När jag vaccinerades mot smittkoppor hade jag nyss lärt mig gå. Jag blev rätt dålig, låg blek och ynklig med hög feber några dagar och var tvungen att lära mig gå på nytt när jag piggnade till.
Men - och det tycker jag med råge uppväger biverkningarna - jag har inte fått smittkoppor.

Beach 2009...

...är det på golven här hemma. Var i helvete kommer all sand ifrån?

Besviken

Inga brandmän i dag heller. Bittert.

Urk!

Men att det ska vara så besvärligt att röntga tänderna, fast man är insmord med Xylocain nästan ner till tonsillerna!
Lisbeth, som hade den föga avundsvärda uppgiften att försöka få mig att inte kaskadkräkas rakt upp i taket, ska ha stående ovationer för att hon inte slog mig medvetslös med röntgenapparaten. (Hade hon gjort det skulle kunde hon passat på att pilla in plåten.)

Väntan

Kväll efter kväll sitter jag hemma och väntar på att brandmän ska ringa på.

Räddningstjänsten har börjat med förebyggande hembesök, nämligen.

Jag hoppas att det är han som kommer.

Helst inte han.

Belöning

Efter väl förrättat värv får man dricka kaffe och bläddra i heminredningstidningar.

Om man inte hjälpt till blir man utan.

Hushållsträsket II

Precis så såg det ut här hemma i dag. Jag skuttade glatt omkring och fejade medan en ung John Farnham stod på en upp- och nedvänd byrålåda och sjöng. Glamour is my middle name!

För mina engelskspråkiga läsare:



Och för de finskspråkiga:

Hushållsträsket

Gissa vad jag gör i dag!
(Tyvärr hittade jag inte filmen med Siwan själv så ni får nöja er med den här konstiga.)

Samvetsfråga

Vår spis kostade extra mycket för att den är extra bred. Diskmaskinen kostade extra mycket för att den är extra smal. Tvättmaskinen kostade väl som tvättmaskiner brukar men började strejka nästan genast. Den stannade mitt i programmet, felkoden som visades hade ingen motsvarighet i facit och vi fick fjäska och lirka nåt alldeles fantastiskt för att få den att gå klart. Återstod inget annat än att ringa servicefirman vilket givetvis hände två veckor efter att garantin gått ut. (Ja, vi var tålmodiga med krånglet. Eller lata, om man så vill.) Långt om länge dök reparatören upp. Inom fem röda hade han konstaterat att strejkandet berodde på att tömningsslangen gick för långt ner i röret och vattnet helt enkelt åkte tillbaka in i maskinen.
Nu till min fundering: Som alla vet brukar det kosta femtonhundra bara att öppna dörren för en reparatör men hittills, fyra månader efter diagnos, har det inte kommit nån räkning. Ska jag lägga undan en massa stålar ifall att det kommer ett krav nån gång i framtiden eller ska jag se det som en återbetalning för överpriset vi betalat för våra vitvaror av avvikande bredd?

Supersläng

Den blå Volvon kunde bara M och jag starta eftersom den hade en choke som måste lirkas med av vana händer. Sidorutan satt uppe med hjälp av en skruvmejsel och hade det regnat fick man luta sig i en speciell vinkel för att inte bli duschad av regnvattnet som samlats vid den otäta takluckan. Den bilen är nog sedan länge ett litet fyrkantigt plåtpaket.
I Gröna Toyans grundutrustning ingick en polygrip som man fick dänga till instrumentbrädan med för att få igång fläkten. Till slut hade panelen djupa gropar och långa sprickor.
Den grågröna Volvon får man klippa till för att få bensinmätaren att visa rätt.
Vita Toyan hann jag aldrig ens köra, ety dess blockpackning var paj.
Nu är det slut med allt det där. Toyorna är i detta nu på väg till skroten och den grågröna Volvon ska bli folkracebil.
Hädanefter ska jag glida fram i en knallröd Opel (inte det tuffaste märket, jag vet, men hey...) som bara har tio år på nacken. Min egen nacke böjer jag i djupaste tacksamhet. Tagetes, du är en pärla!
Och snacka om röjning! Det är inte var dag man slänger tre bilar!

Det vackra folket. Not.

Kändisspottingen blev mer en skräckupplevelse än något annat.
På Birger Jarlsgatan såg jag Margó Fallai (för er som inte var med så var hon nån sorts modedrottning på 70-talet). Kvinnan hade sprutat in så mycket av vad man nu sprutar in i läpparna att jag svär på att hon såg ut som Kajsa Anka.

Hu!

Och sen såg jag den slemmige från Rosingprogrammet igen. Och han är så hemsk så honom ska ni få slippa se.

Frosseri

Nu blir det allvar.
Mat.
Förutom Malinowskis goda köttfärssås med massor av vin i åt vi på ett helt gäng restauranger. Lägg nu detta på minnet, för går ni inte till dessa två favoriter missar ni något.

Noodlehouse på Götgatan. Först åt vi friterade vietnamesiska vårrullar fyllda med kött och hackade grönsaker samt vietnamesiska rispannkakor med hackad scampi, gräslök, ingefära och sweet chili-sås. Huvudrätten, som ses på bilden, var grillad oxfilé på risnudelbädd med svartpeppar, citrongräs och rostad lök. Jamen, ni förstår!

Man rullar in käket i salladsbladen och doppar det hela i såsen.

Matgurun Malinowski tog med oss till Dragon House på Hornsbruksgatan. Till synes ett helt vanligt kinahak men förutom den "svenska" kinamaten har de en riktig kinesisk meny. Tidigare fanns den bara på kinesiska för ägarna var rädda att skrämma kunderna men maten blev allt mer populär och menyn översattes. Och vilka rätter! Vi åt:

• Sandstormsrevbensspjäll, grillade i spiskummin. De ger en försmak av sandstorm, kan man säga.
• Lejonhuvuden. Stora kinesiska köttbullar på fläskfärs fyllda med kinesisk svamp och grönsaker.
• Myror som klättrar i träd. Fläskfärs (myrorna) och glasnudlar (träden).
• Hemlagad tofu.
• Aubergine som luktar fisk. Det avskräckande namnet till trots något av det godaste jag någonsin ätit.
• Vattenkokt oxfilé.

På bilden: Sandstormsrevbensspjäll, fiskdoftande aubergine och hemlagad tofu.

Dragon House besökte vi till och med två gånger. Första vändan hade vi sällskap av Malinowski, hennes sambo T och hans bror H, mannen med en popnit i bröstet som minne av Luleåkalaset... Regel nummer ett: om du är full ska du inte umgås med ännu fullare piercare.

Kaffekommissionen

Vi är ju något av proffsfikare som åker runt och gör jämförande studier. Ett antal Stockholmskaféer hamnade under luppen.

Sivletto är väl inte ett fik i första hand utan en kul blandning av butik, frisösalong och allmän 50-talskänsla. Och med världens smalaste trappa. Lite bredare över baken och jag hade fastnat. Kaffe och läsk blev det, till ett billigt pris. Fikabröd syntes inte till. De får en fyra för miljön men bara en etta för fikat.

Nyfiken Gul vid Årstaviken är desto mer ett fik. Och ett matställe. Här tog vi kaffe, läsk och kladdkaka med lättvispad äkta grädde, inte det där uckiga som kommer ur en sprejflaska. En klar femma. Äter man där på kvällen får man grilla sin köttbit efter eget behag.

Under Kungsträdgårdens lövträd...

Titta, där står han och pekar med fingret i en fånig böj.
Aldrig har nöden varit så stor och fin som under Karl XII:s tid. Och ändå kallas han hjältekonungen. Beats me, säger jag.

"Ett lejon mellan fyra krukor", kallades den här statyn...

... medan den här kallades "En kruka mellan fyra lejon".

Karl XIII var inte poppis. När statyn restes spottade folk på den och till slut fick de sätta ut vakter.

Vi svalkade oss vid Molins fontän.

"Bourgoisin, det är feta svin, kaviar och champagne, fina vita dukar. Vi ska pinka i erat vin, vi ska hänga upp er i era..."

Djurliv på söder

Det finns de konstigaste arter på Söder.

Utanför Coctail Deluxe stod en flamingo på vakt.

Den här sötnosen har en kusin i Antnäs.

Lågsniffning

Ett väsande ljud lockade ut Ursviks invånare. Ett gäng ballonger kom farande otäckt nära taken.

Nära ögat.

I det gröna

Spårvagn från Norrmalmstorg till Djurgården. Promenad till Rosendals trädgård. Vackert, både vägen dit och målet. Och gott fika.

På vägen hittade vi ett ställe i Lilla K: smak.

Blommor. Inte så oväntat i en trädgård, kanske.

Å och Gull-A tar en fika i skuggan av ett äppelträd.

Löööv

På Götgatan. Gulligt.

Jobbar en av dem på gatukontoret, tro?

Göteborg

Men var det inte till Schtockholm ni for? undrar ni nu. Jo. Men Göteborg ligger i Hammarby sjöstad och där satt vi hela måndagseftermiddagen och drack spritzers med Malinowski. Skön början på semestern. Sen fick vi god mat och skjuts ända fram till dörren i Ursvik.

Gott. Varmt. Kul.

Norrut

Hemma. Packa upp, gosa med lilla K, klia M på ryggen, läsa ikapp en veckas tidningar och bloggar, kolla mejl, sitta i sköna fåtöljen. I morgon blir det rapport från schtorschtan.

Söderut

Klockan 04.00 i morgon ringer väckarklockan. Fakiren till Schtockholm.
Blir det bloggning därifrån? Det beror allt på om Å:s dator är pigg.

Fiske

- Jag har hittat en silverfisk! ropade mor när vi putsade fönster och hade dragit fram möblerna.
Å ja ba: Men urk! Har vi fått ohyra?
Men tänk vad snabbt sinnesstämningar kan ändras. Från yttersta äckel till återseendets glädje.
Det visade sig nämligen vara alls icke skadedjur utan mitt sedan länge saknade favoritörhänge.

I treårings sällskap

Vi belönades med hederstiteln "kompisföräldrar", det lektes lagom mycket, det delades ut gosiga godnattkramar och det somnades snällt. Sedan introducerades vi i Dexters värld. Fem avsnitt på raken så nu är vi helt Dexterifierade. Resten av säsong ett fick följa med hem. "Man blir liksom kär i honom fast han är seriemördare", sade Inko och jag kan inte annat än hålla med.
Så på det hela taget var barnvaktskvällen en angenäm upplevelse.