Vår spis kostade extra mycket för att den är extra bred. Diskmaskinen kostade extra mycket för att den är extra smal. Tvättmaskinen kostade väl som tvättmaskiner brukar men började strejka nästan genast. Den stannade mitt i programmet, felkoden som visades hade ingen motsvarighet i facit och vi fick fjäska och lirka nåt alldeles fantastiskt för att få den att gå klart. Återstod inget annat än att ringa servicefirman vilket givetvis hände två veckor efter att garantin gått ut. (Ja, vi var tålmodiga med krånglet. Eller lata, om man så vill.) Långt om länge dök reparatören upp. Inom fem röda hade han konstaterat att strejkandet berodde på att tömningsslangen gick för långt ner i röret och vattnet helt enkelt åkte tillbaka in i maskinen.
Nu till min fundering: Som alla vet brukar det kosta femtonhundra bara att öppna dörren för en reparatör men hittills, fyra månader efter diagnos, har det inte kommit nån räkning. Ska jag lägga undan en massa stålar ifall att det kommer ett krav nån gång i framtiden eller ska jag se det som en återbetalning för överpriset vi betalat för våra vitvaror av avvikande bredd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar