Kroppsklockan går fel

Jag har fullständigt vänt upp och ner på dygnet sedan jag fick semester.
Varje morgon vaknar jag före halv åtta. Herredumilde.

Idrottsdag

Sport är väl inte riktigt min grej och särskilt inte bollsporter. Men det finns undantag och till dem hör bangolf.

Klubba, boll och protokoll. Off we go.

Se - jag tar i så behåbandet glider ner. 

Hannanasen var duktigast. Hon gjorde tre hole in one.

Fluff fick också till det ganska bra.

Jag blev trea. Och är rätt nöjd med det.

Sen tävlade vi i en gren där alla är lika bra. Fikning.

Det blev remi.

Evas konst-iga kafé fick nöjet att förse oss med laxmackor, kaffe och såna där sockerkaksrutor med gult kokosgegg på.

Något senare fick jag vänta ohemult länge på kooperativets parkering och undra över tre saker: om Fluff och Hannanasen handlade upp hela affären, om de tagits som gisslan av en galen norrman (exempelvis han vars familj bestående av fru och sju barn likt en luskung vällde ut ur en mycket liten husbil) och varför jag frös så hemskt om ena foten.
Svar: nej, nej och för att jag hade foten halvvägs in under påsen med frysvaror.

Fullt upp

Sånt man kan göra en måndag i juli:

Man kan köpa nya sandaler när ens gamla tydligen bestämde sig för att stanna i London.

Man kan träffa polare i parken: Mattias, Fluff och Hannanasen heter just de här.

Man kan lyssna på Mullrammel. Bakom högtalaren Micke, sedan står Fluff, Anki och Tommy mer synligt.

Man kan konstatera att de riktiga fansen satt på första raden: Hannanasen, Maria, Mattias, Husmannen, Monstruösa Margit och modern.

Man kan också slå fast att Margit intagit denna pose för att hon tänker djupa tankar och inte alls för att hon har en finne på hakan.

Sen kan man skynda sig hem och baka en kaka till de fina fröknarna som kom på besök.