Fikaförsök

Favvofiket tog ju och stängde i början av sommaren.

Ajöken, Fröken.

Vart går man i stället?
I förrgår testade jag att fika på Mosaik.

Mjä ...

Miljön var väl fin. Och på plussidan får man räkna in att de hade tidningar att bläddra i. Men titta på kaffet! Man ser ju på lång väg att det bara är uppiffat snabbkaffe. Och i en blå kopp! Jag tycker inte om blått.

Mosaik går bort.
Nytt försök i går. På Börje Olssons i Smedjan. Där var det så himla fult att jag besparar er en bild av eländet. 80-talet möter ... barocken? Bronsfärgade speglar, guldiga stolar och svulstiga byråer. Kaffet var dock gott, så även lepamackan som tyvärr var inslagen i plast.

På kvällen tog jag närturismen till dess yttersta spets, fyllde termosmuggen med kaffe, packade läsbart och hund och gick ut på min egen gård.

Fötter och hund i skuggan av syrénen. Är det fnutt på e, förresten?

Billigt, trevlig miljö och hundvänligt. Men jag blev biten av myror två gånger. Då blev jag sur och gick in.

Så jag vet då rakt inte.
I dag blir det i alla fall utflykt till Ruter retrokafé i Boden som testades och godkändes redan i våras. Men man kan ju inte hålla på och fara till Boden stup i ett.

Same, same

Resume: L spelar Frontierville på Fejsan. Det gör jag också men medan hon har en mönsterfarm ser mitt ställe ut som Jeanettes lott.
Jag får ägna mig åt att rensa ogräs och klubba ihjäl ormar men hon har lyckats bygga hus och till och med skaffa en man. En riktig snygging.
Vilket är bakgrunden till följande chatt:

20.36 Jag: oj, vad fint du har. gör han nåt, din man?

20.36 L: han gör det jag ber honom om

matar djur, plockar frukt, skrämmer iväg björnar

men mest står han där och är läcker i sin mustasch

20.36 Jag: aha. som här då. inga egna initiativ

20:37 L: nä, rena hotellet

20.37 jag: haha!

fast pa står sällan bara och ser läcker ut.

20.38 L: den tiden är nog förbi

Pa upp i dagen

M 1975.
L är mycket lik sin far.

Som söt!

Fler lik i lasten

Vissa saker är det ganska svårt att bli av med. Till exempel pianon.
I dag hittade modern en rejält rund surströmmingsburk i garaget.
Man vill inte gärna öppna en sån. Hela huset kan bli förstört.
Man vill heller inte slänga den i soptunnan. En varm dag kan det betyda att tunnan (eller sopbilen) aldrig blir sig lik.
Mitt tips var att hon skulle ta den med sig på en skogspromenad och glömma den i ett buskage.
Men modern är en hederlig människa som aldrig skulle göra något sådant så hennes plan är att sätta på sig brännässleutrotarutstyrseln, ta en vattenhink, gå till trädgårdens mest avlägsna hörn och sätta allt på ett kort.
Jag tycker ändå att min idé var bättre.

Snuffe (uppdaterat)

Resumé: När snälla L var liten hade hon ett täcke som hon älskade över allt annat på jorden och gosade med mest hela tiden. I dag återstår bara en liten trasig stump.
I dag såg Igga ett sånt täcke i en barnvagn på Ica.
Följande fb-chatt utspelade sig mellan L och mig efteråt.

22.51 Jag: Igga tror att hon såg ett snuffe i en vagn på ica hertsön.

22.51 L: hon skulle ha tagit den!

22.52 Jag: ja!

22:52 Linn: snuffe... sönderälskad
herregud, vad hände?

22.52 Jag: ja, vad hände?
det gick fort på slutet

22.52 L: ja...

Snuffe då. (Den kassa bildkvaliten beror på att jag fotat av ett foto. Inte optimalt.)

Snuffe nu.  (I bakgrunden ligger Komma rätt, komma fel och komma till punkt. En jätterolig bok om interpunktion. Jag skämtar inte!)

Oh, the besvikelse

Jag måste bestämt skriva till Estrella och gnälla.
Det är helt emot min natur men någonstans går gränsen och för min del nåddes den när jag i går öppnade en påse salt- och vinägerchips utan en droppe vinäger.
Vafalls? Har de ingen kvalitetskontroll? Sitter det inga munskänkar och provar varorna innan de skeppas ut till intet ont ananade kunder?
Eller blev mina smaklökar så tillvanda under besöket i vinägerchipsens och heltäckningsmattornas förlovade land att jag inte längre förmår känna smaken av mesig sverigevinäger?
Jag måste nog skriva. Och hoppas att jag får en livstidsförbrukning av chips som plåster på såren. Inte för att det kan bli några sår av så hamig vinäger...

"Kära Estrella!
Chipsen ni skickade var bara skit."

Riktiga!

Ingen smak alls!

Idrottsdag

Sport är väl inte riktigt min grej och särskilt inte bollsporter. Men det finns undantag och till dem hör bangolf.

Klubba, boll och protokoll. Off we go.

Se - jag tar i så behåbandet glider ner. 

Hannanasen var duktigast. Hon gjorde tre hole in one.

Fluff fick också till det ganska bra.

Jag blev trea. Och är rätt nöjd med det.

Sen tävlade vi i en gren där alla är lika bra. Fikning.

Det blev remi.

Evas konst-iga kafé fick nöjet att förse oss med laxmackor, kaffe och såna där sockerkaksrutor med gult kokosgegg på.

Något senare fick jag vänta ohemult länge på kooperativets parkering och undra över tre saker: om Fluff och Hannanasen handlade upp hela affären, om de tagits som gisslan av en galen norrman (exempelvis han vars familj bestående av fru och sju barn likt en luskung vällde ut ur en mycket liten husbil) och varför jag frös så hemskt om ena foten.
Svar: nej, nej och för att jag hade foten halvvägs in under påsen med frysvaror.

En man i min smak

Så ska de tas.

Motorburen ungdom

Vad är det med mopedister som aldrig kan hålla jämnt gaspådrag? Spasmer i händerna?
Jag vill kasta sten på dem.

På fel plats

Amenherregud! Inte har jag tid att sitta här när Lars Kepler ligger hemma och väntar!

Skitonsdag

Har träningsvärk.
Fick börja jobba en dag tidigare än tänkt.
Det regnar och jag har sommarklänning och sandaler.
Är hungrig och maten är slut.
Vilken underbar dag. Verkligen.

Den som söker jävligt noga skola finna

Det går även att se Jesus i rostat bröd.

Fullt upp

Sånt man kan göra en måndag i juli:

Man kan köpa nya sandaler när ens gamla tydligen bestämde sig för att stanna i London.

Man kan träffa polare i parken: Mattias, Fluff och Hannanasen heter just de här.

Man kan lyssna på Mullrammel. Bakom högtalaren Micke, sedan står Fluff, Anki och Tommy mer synligt.

Man kan konstatera att de riktiga fansen satt på första raden: Hannanasen, Maria, Mattias, Husmannen, Monstruösa Margit och modern.

Man kan också slå fast att Margit intagit denna pose för att hon tänker djupa tankar och inte alls för att hon har en finne på hakan.

Sen kan man skynda sig hem och baka en kaka till de fina fröknarna som kom på besök.

SAOL, någon?

Är man inte säker på stavningen slår man upp ordet. Gammalt redigerarordspråk.

Yrsel

Jag står och stryker en pepitarutig blus och får nästan epilepsi på köpet. Som om inte strykning suger tillräckligt ändå.
På tal om kläder: Italienaren hade hängt tvätt i "the conservatory" häromdagen. Om jag inte såg fel hade han stringkalsingar.

Uppåt väggarna

Det pågick en del renoveringar i London, precis som på alla andra ställen. Men ingenstans såg jag bilar eller skyltar från byggfirmor, däremot massor av "Scaffolding by Lee Scaffolding", "Scaffolding by Castle Scaffolding" och så vidare. Scaffolds är alltså byggnadsställningar och det kanske är så det går till. Man smäller upp byggnadsställningar och sen händer inget mer.
Men faktiskt såg jag en bil från en rörfirma. Plumb & Plumber hette den!

London XXV

Hemma i fosterlandet men jag måste ju rapportera om gårdagen, den sista på min Londonresa.
Vi steg upp tidigt och åkte till Paddington med bagaget. Tunnelbana hela vägen från Wimbledon och inga trappor. Skönt.
Sen tog vi tuben till Trafalgar square (stationen heter Charing cross men man kan komma upp nästan mitt på torget) för att hälsa på Nelson.

Rackarns svårt att få med både L och Nelson. Tror minsann att han blivit av med mer än armen och ögat.

Därifrån knallade vi till den italienska restaurangen Carluccio's i Covent garden för frukost. Rostat bröd, äggöra, pancetta, svamp, vatten, juice och kaffe.

Nästan anhalt Selfridges bageriavdelning där vi köpte macaronger som vi bar med oss till Kensington gardens.

Fatta vad gott!

Vi åt var sin. Fem fick jag med mig hem.

Tuben från Lancaster gate ...

... tillbaka till Paddington och en sista kaffe från Starbucks.

Grädde. Mmmm.

Ombord på Heathrow express och ja, och sen stod jag där igen. På Heathrow i regnet. Kändes väl sådär.

På väg.

Åska över London så vi blev kvar på marken ganska länge. Hade vi varit i tid hade jag haft det lugnt på Arlanda med drygt en timme att fördriva med till exempel en rök och ett toabesök.
Nu blev det benen på ryggen från utrikes- till inrikesterminalen. Fick skippa både rök och klo och rusade till gejten. Där det visade sig att Luleåplanet var 20 minuter försenat. Då prioriterade jag duktigt nog toabesöket.

På Kallax möttes jag av M och lilla K som både verkade rätt glada att se mig. Eller i alla fall inte ledsna...
Och nu är allt precis som vanligt igen.

Uppdaterat: Förra gången var det aska, nu var det åska. Vad ska sväva över London nästa gång jag ska åka därifrån? En uska? Tänk er en gigantisk undersköterskezeppelinare som svävar över Heathrow och stoppar alla starter.

London XXIV

Behold the english strykjärn.
Så ... behändigt.

Och detta är ändå resevarianten.

London XXIII

Hörni, det börjar dra ihop sig, i morgon åker jag hem efter två roliga veckor här i London.
Utan att stressa har vi hunnit med en massa saker, både levt ungefär som vanliga Londonbor och som turister.
I dag hade vi egentligen inget på schemat utan har polimasat i lagom takt. Shoppat lite, fikat lite, strövat. Bland annat på Old Bond Street där affärerna heter Louis Vuitton, Rolex och Tiffany's, där alla butiker har dörrvakter i livré och där man aldrig i livet ens skulle försöka gå in.

"Avslutningsmiddagen" åts på Giraffe i Wimbledon village. På vägen dit passerar man det här skojiga huset:

Nån bor faktiskt här.

Det är inte ett observatorium utan ett pumphus. Det byggdes till en brunn som skulle förse ett intilliggande hus med vatten men brunnen sinade.

Ni kan läsa själva.

Middag, ja. Vitlöksbröd samt jambalaya meatballs för L, teriyakilax för mig. Varsin vanilla breeze. Kaffe. Gott, gott.

Mätt och belåten.

London XXII

Efter äventyret på St Pauls' tak fick vi lite blodad tand när det gäller höjder. Så i dag var det dags att åka 42 meter (pah!) upp i Tower bridge.

Där uppe finns det gångbroar åt båda hållen. Och jag är inte ett dugg rädd.

I gångbroarna finns det utställningar om brons historia, floden och broar runt om i världen.
Den information som gjorde mig mest nyfiken var den här:

Wooo!

Tydligen blev det broöppning precis när han var mitt på bron. Enda sättet att undvika att plaska ner i floden var att trycka plattan i mattan. Ingen skadades allvarligt och Albert fick £10 i belöning för sitt mod.

Bron öppnas mer än 900 gånger per år. Den hann öppnas två gånger medan vi var där. Bland annat för att släppa ut ett militärfartyg som tydligen varit och hälsat på HMS Belfast som ligger alldeles uppströms bron.

Hejdårå.

Och så har jag köpt nya skor.

Gröna Toms.

Det som är bra med Toms, förutom att de är sköna, är att för varje par man köper skänker Toms ett par skor till ett barn i nöd.
Jag hade ett par svarta med mig men dem har jag baske mig nästan nött upp under alla promenader.

Och så kokar vi kalops igen. Den var lila till att börja med... Förhoppningen är att den ska bli mer kalopsfärgad med tiden.

London XXI

Söndagkväll i Wimbledon: L lagade mat, jag dammsög, rumänerna grälade, italienaren såg på VM-finalen så hela huset genljöd av vuvuzelor, kineserna såg på VM-finalen i en tv som gick en halv sekund efter italienarens, husets alla dörrar och fönster öppna för att släppa in efterlängtad svalka.
I morgon ska det visst regna. Jag kan inte säga att jag är ledsen.

London XX

Vid Towern är det väldigt nära mellan nu och då.

Romarnas stadsmur och tubskylten.

I den torrlagda vallgraven fick man prova på att skjuta med katapult. Ammunition: vattenfyllda ballonger.

Katapultera mera.

Vi gick audioguidade turer genom The Medieval Palace, bland korparna, lyssnade lite på hur beefeaters har det en vanlig dag på jobbet, funderade på att se kronjuvelerna men struntade i det eftersom kön var 50 meter lång, tittade på avrättningsplatsen där bland andra Anne Boleyn och Katarina Howard, båda gifta med Henrik VIII, avrättades.
Mest förvånande: Svenskarna bakom oss som sade "Är det korpar? Ja, jäklar!" "Undrar om de är vingklippta?". Läser man inte på det minsta lilla innan man besöker ett ställe som Towern?
White tower hoppade vi över den här gången, vi var där 2008 och har det i ganska färskt minne.

Bara från utsidan den här gången. Stenruinen är Wardrobe tower vars nedre del är den gamla romerska stadsmuren. Den mänskliga ruinen i mitten är moi.

När vi ändå var åt det hållet åkte vi till Brick lane, en livaktig gata med massor av butiker och restauranger i Londons Banglatown. På helgerna är det gatumarknad med pinaler, mat från när och fjärran, färskpressad juice som räddade oss från att försmäkta och musik.

Trummis med känsla och billigt trumset. Ett litet fan rycktes med.

I tunnelbanan på vägen hem såg jag de mest märkliga skor jag nånsin sett. Jag brukar inte tjuvfota folk men var helt enkelt tvungen.

Que?

Det stora vita är mitt knä men strunta i det. Kolla på de rosa dojorna. Det syns inte så bra men de var som virkade sockar med sula. Hade faktiskt passat till lisösen.

London XIX

Sådärja. Utsövd. Och redo att berätta om Westminster abbey som vi hedrade med vår närvaro i går.
Den är pampig. Och gammal. Och stuffed med sedan länge döda kungligheter.

Till exempel Elizabeth I och Maria Stuart. Elizabeth såg ju till att Maria, hennes rival om kronan, blev avrättad, men när Marias son så småningom blev kung bestämde han att hans mor skulle ha en lika fin grav som Elizabeth i Westminster abbey. Så där ligger de nu, bara några meter från varandra.

Elizabeth och Maria. Du får ursäkta, L, men eftersom de är jättedöda kunde jag inte ta egna bilder.

Poeter, militärer, vetenskapsmän. Ja, alla sorters framstående personer är begravda eller hedrade i kyrkan som är mycket vacker. Trots att den byggdes på under flera århundraden har den genomgående samma gotiska arkitektur.

London XVIII

Reflektioner:
När bilar med karlar i tutar och ropar är det inte för att jag brutit mot någon trafikregel utan på min schnygging till dotter.
Den sydafrikanska nationalshoten med amarula och pepparmintslikör är bara till hälften god. Men tack ändå till sydafrikanen som bjöd på en sån på Bok bar.
Nu ramlar husets invånare in en efter en, fnittrande. Det kan bli kö till badrummet i morgon vid tio.

Ja, vi gjorde en utflykt tidigare i dag också men den berättar jag om i morgon. Nu är det bädd som gäller.

London XVII

I Wimbledon park måste det finnas svalka, tänkte vi och pinnade iväg. Vi hittade så småningom en öppen grind som visade sig leda in på golfbanan. Tomt och öde, perfekt för svettiga svenskor.
Och det bästa av allt: de höll på att vattna gräset! Beskåden Miss Wet T-shirt:

Skööönt!

London XVI

Tate Britain har en utställning som heter Rude Britannia och handlar om brittisk tecknad humor och satir från 1600-talet och framåt. Jag ska erkänna att jag har svårt att förstå 1600-talshumor men fram på 1900-talet blev det roligt. I ett av rummen, till exempel, tronade Margaret Thatcher i Spitting image-form. Det var en himla rolig tv-serie.

På väg till Tate.

London XV

Det är så varmt att vi måste ha sminket i kylen, annars smälter det.
Nu ska vi ut i parken och jaga svalka.

London XIV

Dagens utflykt: Till Camden town där vi drack kaffe och gjorde en snabbvandring på Camden lock market.

 Myller.

I den fortsatta värmen var det skönt att sen ta en långsam promenad längs Regents canal. Och gud i brallan vad fint det var.
Kolla bara:

Där skulle man kunna tänka sig att bo. Egna bryggor har de, och fina altaner har en del byggt.

Inte helt fel att bo på pråm heller.

Drunkningsoffer. Lugn, bara en docka.

"Fanena, fanena, fanena!" Lite rädd är jag. De kan nypas.

Pagodpråmsrestaurang.

Specialare till Fluff, Hannanasen och Kanina: Det går att hyra kanot också.

Vi vek av från kanalen och in i Regent's park och besökte gömda trädgården igen. Vi passade på att gå barfota i det nyvattnade gräset som av allt att döma klipps med nagelsax.

Inga stojande amerikaner i dag. Tack.

Blir man hungrig på sin parkvandring kan man till exempel äta frigående korv.

I Sverige är korvarna lagoma, i England ärliga.

Sen åkte vi hem och kokte kalops.