Är det åldern?

Steg upp sju och har stekt 30 pannbiffar nu när klockan är tjugo i tio.
Vafalls?

Det nya svarta

Jag har tammefan börjat motionera. Powerwalkar och gör husmorsgympa à la Paolo Roberto.
När jag skred in på jobbet och berättade detta häpnadsväckande för jobbarkompisarna blev det förvisso tappade hakor, men det var för att jag hade rödrutig skjorta på mig i stället för det vanliga helsvarta.
I dag har jag gått fem kilometer, armhävt, skuttat och sparkat och sedan lagat en lchf-middag (mest för att M skulle behöva tappa vikt).
Blomkålsmos är the shit. Och antagligen the prutt.

Nopp' snottren

Barndomstrauman på hyggen och myrar gör att jag aldrig någonsin mer tänker plocka bär. Fram till för några år sedan fick vi alltid hjortron av M:s faster. Hon var en förnämlig bärplockerska. Det var nämligen så praktiskt att fastern var väldigt krum så hon gick i permanent bärplockarställning. Nu är faster på den stora myren ovan och vi får köpa våra bär dyrt, för inte går slantarna till thailändarna som faktiskt förtjänat dem.

Viktigt!

Jag kom på en sak som jag bara måste delge allmänheten: skiva inte köttbullar med äggskivaren. Det säger sproing.
Slut på meddelandet.

Sånt som kan hända

Det här är jag lite orolig för varje dag. Och ändå ger vi lilla K mat på bestämda tider.

Hundgodis

Skulle köpa lyxknorrar (japp, de heter så) åt Lilla K i dag när jag fick syn på denna delikatess:

Oxjuveler. Kan det vara ..?

Resumé

Tömmer mobilen på bilder och hittar följande:

 

Renmousse à la Opel.

Vi tog ett sista farväl av 80-talet. Kassettdäcket innehållande ett Eurythmicsband lämnades på återvinningen.

Här ligger en karl begraven.

K har besegrat snabeldraken.

 K på ispromenad. Men när hon kom till korvgrillningen ville hon inte gå längre.

Min nästa bil håller på att tina fram.

Mums

En mozzarellaost säger ni.

Muminkött säger jag.
Tack till Hedgehog för tipset.

Dagens rätt

I dag blir det palt och vårrullar till lunch. Cross over kallas det visst.

Mat vi minns

Ah, det ljuva 70-talet och dess mat! Har ni inte redan upptäckt den fantastiska bloggen Den bruna maten så gack genast och gör det.

Den drivs av familjen Brun, varav ingen av medlemmarna tycks ha varit med under decenniet i fråga men de har kommit över två receptkortssamlingar från tiden och lagar sig oförtrutet igenom dem.

Resultatet blir ofta brunt, sällan lyckat men för en som faktiskt genomlevde, och överlevde, årtiondet väcker maten minnen. Inte alltid ljuva, kan jag försäkra.

Nuförtin är det tydligen så att man ska leva för att äta men i mitt barndomshem, och i de allra flesta hemmen på den tiden, åt vi för att leva.

Bruna bönor med korv, korv och makaroner, vita bönor med korv (som omväxling), kalvsylta och potatis, fiskbullar, Bongs köttsoppa och Soldatens ärtsoppa. Sånt käkade vi till vardags.

På helgerna åt vi häpnadsväckande ofta kamouflerad mat. Sill, ägg och potatis instoppat i foliepaket, diverse saker under täcke och icke att förglömma: förklädd korv!

Man tog ett stycke falukorv och lindade in den i mördeg. Skjuts in i ugnen och voila! En korv bortom igenkänning.

Rätt året om från 1973 och Familjekokboken från 1977.

När jag flyttade hemifrån för 25 år sen fick jag med mig ett par 70-talskokböcker som jag inte öppnat förrän i dag. Och jag förstår varför.

Vad sägs om det här spännande kycklingreceptet:

Kokt rimmad broiler

1 rimmad djupfryst broiler

vatten

8-10 vitpepparkorn

Lägg broilern med bröstet upp i en gryta. Häll på vatten så det täcker fågeln. Koka upp och skumma. Tillsätt pepparkornen. Koka under lock på svag värme 45 minuter. Servera broilern med kokt ris, ärter, sparris, tomater och en sås gjord på buljongen och grädde, smaksatt med kapris eller citron.

Wow! 8-10 vitpepparkorn! Snacka om att go wild med kryddorna.

Nu görs det lite roligare kokböcker.

Som den här till exempel.

Matakuten från 2000.

Receptet på julskinka har jag använt flera gånger. 

I morgon behöver jag i alla fall inte bekymra mig om att laga mat eller ens köpa en fryslåda på Konsum. Valdag är lika med pizzadag på Kuriren.

Andra bullar

Dagens uppdrag: handla sånadär ... vahettere ... råvaror! Som man lagar på den där ... eh, spisen! Så det blir varm mat. Hemgjord.
Snälla L kommer hem i morgon för att bland annat se till att de handfallna föräldrarna har full frys när hon åker igen.

Strömmingen

Den är desarmerad nu, burken.
Dagbarnet lilla K var förd i säkerhet hemma, modern hade på sig skyddsutrustningen och tog balja och burk med sig ut i trädgården.
Burken sänktes ned i vattenbaljan och öppnades försiktigt.
Överjäst som den var kunde den inte låta bli att sprutta iväg en liten stråle ut på gräset.

VOOOM!!!
Som skjuten ur en kanon kom grannhunden Bobby i en elegant glidtackling och landade med ryggen före i spadet och rullade runt, helt hänförd av den ljuva doften.
Modern greppade vattenkannan och vattnade både gräs och hund men det var redan för sent.
Nu är Bobby troligen hemma hos sig och badar.

Fler lik i lasten

Vissa saker är det ganska svårt att bli av med. Till exempel pianon.
I dag hittade modern en rejält rund surströmmingsburk i garaget.
Man vill inte gärna öppna en sån. Hela huset kan bli förstört.
Man vill heller inte slänga den i soptunnan. En varm dag kan det betyda att tunnan (eller sopbilen) aldrig blir sig lik.
Mitt tips var att hon skulle ta den med sig på en skogspromenad och glömma den i ett buskage.
Men modern är en hederlig människa som aldrig skulle göra något sådant så hennes plan är att sätta på sig brännässleutrotarutstyrseln, ta en vattenhink, gå till trädgårdens mest avlägsna hörn och sätta allt på ett kort.
Jag tycker ändå att min idé var bättre.

Man vänjer sig

Spaghettiringar i tomatsås med lite nedskurna korvbitar i är faktiskt inte så illa.

The times they are a-changing'

Ja, they verkligen are.

Snälla L gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda och stack till London på obestämd tid.
Kvar stod jag med svid i ögonen.
Men ändå. Nu för tiden kan man hålla kontakten lätt som en plätt. Det var värre förr när snigelpost och tokdyra samtal från telefonkiosker var allenarådande.

Men.
Innan vi skiljdes åt hann vi tillbringa tre dagar i Schtockholm och kunde konstatera att kändisspottingen är bättre i mars än på sommmaren då alla kändisar åker till Österlen och Gotland och umgås med varandra där i stället.
Vi såg Nicolai Dunger, kostekonomen Anna Sjögren från Landet brunsås, Ernst Billgren (som hade solglasögon fast det var dimma), Kattis Ahlström (lång) samt kronan på verket: Klungan!

Full pott.

Som traditionen bjuder åts det en hel del också.
Till exempel:

Biff bibimbap på Arirang. Vansinnigt gott.

Och fikades:

Macaronger. Obeskrivligt goda bakverk från Petit France. Dessutom gick det att sitta ute och äta dem.

Och som vanligt fick vi åtnjuta gästfriheten hos familjen Å och träffade rara Malinowski för lunch. På det hela taget en bra vistelse.

Men.
Förutom svidet i ögonen uppstod ett annat problem på Arlanda. Mitt flyg var försenat så jag fick vanka timme ut och timme in på inrikesterminalen. Det finns begränsade möjligheter att göra nåt kul där och efter ett tag kände jag mig som Tom Hanks i The Terminal.

Fast jag behövde inte stanna i flera år, tack och lov.

Och där hemma är det lite annorlunda.
Badrummet är nästan tomt. Varken M eller jag har särskilt mycket skönhetsprodukter (inte för att vi redan är så himla snygga, utan mer för att det redan är för sent) så i hyllorna finns mest Konsumtvål och billigt shampoo.

Kylskåpet är också öde. Snälla L har skött mathållningen de senaste åren men nu är godsakerna borta och ersatta av mjölk, fil och falukorv. Faktum är att vi inte använt spisen sedan hon åkte. Nej, nu ljög jag. Jag kokade tre ägg i förrgår.
Vi har lyckats bjuda bort oss på middag varenda kväll den senaste veckan men jag är rädd att jag måste laga något i kväll. Kanske vita bönor och korv.

I London, däremot, verkar det vara toppen. Det blandas drinkar och äts på restaurang mest hela tiden. I Hyde park står träden i blom och det är 15 grader varmt.
En av påskdagarna mötte Snälla L ett gäng som var ute på Golgatavandring. "Jesus" släpade på sitt kors, men det hade hjul! Men alltså! Ska man göra't ska det väl göras ordentligt. Inget fusk!


Och vad händer på jobbet så fort man har några lediga dagar? Jo, vår okände vän goes bananas.

Vikarier

Snälla L stack till Piteå på shoppingresa. Då måste man ju kalla in vikarier till lördagsfikat hos fröknarna.

Lilla K och Ulrika. Tycke uppstod.

Stammisen Göran (till vänster) och M hade spelat dart tillsammans på Stadspuben på 70-talet visade det sig.

Det fanns rester kvar

Under nattens promenad hittades de sista (?) resterna av lussebullen.

Nos söker bulle

En hund som snart fyller elva år har rätt att ha lite krämpor. Lite halt på ett framben, en aning artros i höften, skumögd och lite dålig, eller åtminstone selektiv, hörsel.
Men ett organ har undgått tidens tand och det är nosen.
Vid lucia hittade lilla K en djupfryst lussebulle på baksidan. Jag lyckades peta ut större delen ur munnen och kastade ut den i snön.
Sedan dess har det som bekant snöat en del och varit ordentligt kallt men med jämna mellanrum har hon plöjt snön i närheten av bullfyndet.
Och så häromkvällen gjorde hon en störtdykning i snödrivan. Hela hunden försvann och kom triumferande upp med resterna av bullen. Två månaders spaning hade gett resultat!

Stornosen.

Go west!

Jokkmokks marknad i går. Perfekt marknadsväder - 18 grader kallt. Folk i massor, Jokkmokk syns nästan inte under alla människor. Och den här gången genomfördes resan helt utan skandaler.

Mullrammel spelade på Ájtte. Dock utbröt hungerkravaller halvvägs in i spelningen så vi var tvungna att rusa till Suovaskungen.

Luddar is the shit! Jag frös längst ut på ena stortån en stund, annars var jag varm och go om tassarna hela tiden.

Vi gick ner på Talvatissjöns is för att spana in renrejset. Fusklappen L väntar på första heatet.

Här kommer de! Jädras, vad renar kan springa fort! Oftast ser man ju dem jogga i maklig takt fram och tillbaka framför bilen.

Engelsk matkultur

Jag gillar England och mycket av det som engelskt är.
Men här går gränsen.

Vid Marmite. Det är inte gott.

Smörgåspålägg gjort på det som blir över vid ölbryggning. Nej, tack.