Jag skrattar

Det här är filmhistoriens roligaste replik. Varför? Ingen aning.

Bärsa

"Brogrammet presenteras av Lappin Kullta" säger de på tv i dagarna. Menvafan! Retas de med oss?
I mitt hushåll dricks det inte Lapin Kulta, men det är inte för att de uttalar helt åt helsefyr i reklamen, utan för att bryggeriarvtagerskan som bor här i krokarna har en kryddlampa.
Man kan inte dricka öl som har anknytning till en sån styggelse.

På väg

I kväll körde en 94-årig man upp på mitträcket på väg 97, på bekvämt avstånd från sjukhuset. Han klarade sig oskadd och hans 86-åriga fru (syster, granne, älskarinna? Vad vet jag?) klarade sig också ganska bra. Vi kan väl vara överens om att han borde sluta köra bil.
En annan som borde sluta köra bil är en herre jag känner. Inga namn, vi kallar honom hädanefter Svärfar. Grejen med honom är att han aldrig varit bra på att köra, varför det är extra lustigt att båda hans söner blivit yrkeschaufförer och har rattat taxibilar, bussar, tankbilar, lastbilar av olika längd, betongbilar och traktorer från den dag de fick lappen i handen (och innan dess också om sanningen ska fram). Kanske är det deras sätt att behandla barndomstrauman?

Socrates himself was permanently pissed

Det här är Word collapse, lite som Tetris men med ord.
Just det här temat är filosofer.

 



























Då är det hemskt praktiskt att kunna den här utantill:

Ba'sånivet

Finfrämmande

  

Självaste Lotten hälsade på på blaskan i går. Hon var i stan för att föreläsa för en hop läkarsekreterare. Vad hade vi inte gjort för att få vara läkarsekreterare för en dag? Nåja, hon tog sig tid att snippa förbi en stund och gjorde vår annars grå dag betydligt roligare.

Larsson och Lotten var bästisar i unga år och det blev ett mycket kärt återseende.

Tröst

"Åh, vad jag längtar efter lilla K", sa modern i dag. Hon har ju flyttat till stan och träffar inte lilla luddrumpan lika ofta som förr.
"Men när jag längtar som mest har jag ju mitt kylskåp. Stora K."
Hon har alltså inte börjat tröstäta. Nej, det är så att när hennes kylskåp går igång låter det precis som när lilla K snarkar.

Syns det?

Testar att blogga från mobilen. Inget att bry sig om. Men ni kan ju titta på fikusen och den räliga godisgrodan.

Bortom allfarvägen

Iggesund. En ganska illaluktande plats som i alla fall enligt min far befunnit sig i konstant förfall sedan bolaget slutade ha hand om vägunderhåll, skittunnetömningen samt medborgarna från vaggan till graven.
Men ändå.
Jag har varit där rätt mycket genom åren.
Som en gul blixt for vi genom landet, en vända på våren och en på sommaren. Aldrig att vi stannade nån annanstans. Skellefteå, Umeå, Övik, Härnösand, Sundsvall och allt däremellan har i mitt minne rörelseoskärpa. När vi skulle fika stannade vi fem minuter på en p-ficka, öppnade skuffen och hällde i oss kaffe och choklad och moffade varsin svettig ostmacka och sen iväg igen. Våra hundar fick göra sina behov i dikena och själva fick vi hålla oss hela resan.
Väl i Iggesund följde vistelsen ett givet mönster i vilket besöken på körrgårn var viktigast. Och så skulle det alltid serveras ättikströmming, annars blev det fel enligt farsan. Vi besökte släktingar, både levande och döda (se körrgårdsbesöken), klättrade upp på slaggberget, åkte till Skärnäspiren och tittade på båtar som hämtade papper och sågat virke, for till farmors stuga på Furskär (uttalas Fuchär) och till moster Daddas dito i Ölsund. Och sen åkte vi hem. Lika fort.
Med åren ändrades förutsättningarna. Stugorna är sålda, Skärnäspiren avstängd för allmänheten, pappa, farmor och Dadda är döda och jag har inte varit i Iggesund sedan 2008. Med jämna mellanrum har dock M och Webbmoster passerat på väg nån annanstans och vänligt mms:at bilder:

 Fyrklövern. Restaurang vid järnvägsstationen. Där har vi ätit köttbullar en gång.

Körrgårn. Viktig.

Slaggberget. Det är vad det låter som. I slutet av andra världskriget ville Hitler köpa det för att utvinna de järnrester som finns. Det fick han inte.

Preemmacken. Här bredvid låg Bompens korvmoj, saligen insomnad.

Infarten.

Alla bilderna ovan är tagna från E4, Iggesunds länk till omvärlden. Men nu. Nu har den dragits utanför samhället och Trafikverket är omåttligt nöjt. Och jag, jag kommer nog aldrig mer att komma till Iggesund.

Himmel ...

Jamen lycka till. Det lär säkert hjälpa.

Hur LRF-Media fick mig att känna mig uråldrig

Först upptäckte jag Vi Biografi och läste ett nummer med stor förtjusning.
Sen la de ner den.
Då hittade jag Biografi. Mycket bra. Läste ett nummer och bestämde mig för att prenumerera.
I dag fick jag följande brev:

Bästa prenumerant!

Magasinet Biografi har upphört med sin utgivning och vi kan därför inte fullfölja din prenumeration. Vi beklagar detta och du som har betalat din prenumeration kommer i stället att få tidningen Minnenas Journal. Minnenas Journal är Sverige första tidning om svensk vardagshistoria. Här står människorna, familjen, kärleken, hemmet, arbetet, fritiden och populärkulturen i centrum. Spännande porträtt och gripande livsöden i varje nummer. Vi hoppas att du gillar tidningen!

Jahaja. Nu är jag ambivalent. Jag är nostalgisk nåt så in i bomben och det är ju mest nostalgi, familj, hem, jobb och fritid jag skriver om här men jag vet inte om Minnenas Journal är något för mig.

I samarbete med Land. Mja.
Och så ser den ut som Hemmets Journal. Nje ...
Ur innehållet i numret jag fick: "Lubbe Nordström avslöjade Lortsverige", "Meg Westergren var kändis redan i mammas mage", "Jag glömmer aldrig kortet från farbror Sven", "78:or får Evert på högvarv".
Vad tror ni? Ska jag ge den en chans?

Sign. 45 going on 76 ...

Gjorde't

Punkt 8 i Husmoderns allmänna råd: Sätt knivarna med spetsen neråt i diskstället. Annars får du sår i handen när du gäspar och sträcker på dig.
Jag följde inte rådet. Nu har jag ett nytt hål i handen.

Hoppsan

Vad snopet.

Hurv!

I morgon ska jag tvätta i tvättstugan för första gången sedan i april 2005. Jag gruvar mig. Är så himla rädd för tanterna som härskar där.

Utvald

Ni som äger bilar vet att man brukar få brev från till exempel Saab-klubben, Förenade Oplar, Svenska Austin-Healy-sällskapet och liknande. De erbjuder gemenskap med likasinnade, före besiktningen-service, billiga reservdelar och sånt.
I posten i dag: ett brev med en Lancialogo. Min första tanke: Få se nu, äger jag en Lancia? *snabb invärtes genomgång av fordonsparken*
Men det gör jag faktiskt inte.
Öppnade brevet. På styvt papper och med bifogade fuskpolaroidbilder fick jag en inbjudan för mig och en vän att delta i en exklusiv förhandsvisning av Lancia där vi inte bara ska få snittar och vin utan också uppleva hur Sverige blir lite mer italienskt.
Låter ju skitfint, men det är i Umeå så det blir nog inget av.
Men varför får lilla moi en sån stilig inbjudan?
Är det så illa att ryktet om min rostiga, buckliga Golf -95:a spridit sig så till den grad att till och med bilhandlare i Västerbotten tycker så synd om mig att de vill pracka på mig en italiensk bil?
Lancia är säkert ett finfint märke men jag tar lärdom av SJ. De kör ju med italienska vagnar och se hur jävla bra det går på vintern.
Golfen må vara ful men deutsche kvalität är inte att förakta.

Viktig lista

Tydligen gör vi alla små misstag i hushållet och så kan vi inte ha det. Därför ska vi nu samla husmoderns alla no-nos i en lista här till höger --->. (Och en bit ner.)
Fyll på!
Uppdaterat: Lämna tips i kommentatorsbåset så fyller jag på listan.

?

Vilken sida är krona och vilken är klave? Det är så meningslös att singla slant när man inte vet om man vunnit eller förlorat när pengen landar. Vad är en klave förresten?

Nopp' snottren

Barndomstrauman på hyggen och myrar gör att jag aldrig någonsin mer tänker plocka bär. Fram till för några år sedan fick vi alltid hjortron av M:s faster. Hon var en förnämlig bärplockerska. Det var nämligen så praktiskt att fastern var väldigt krum så hon gick i permanent bärplockarställning. Nu är faster på den stora myren ovan och vi får köpa våra bär dyrt, för inte går slantarna till thailändarna som faktiskt förtjänat dem.

Viktigt!

Jag kom på en sak som jag bara måste delge allmänheten: skiva inte köttbullar med äggskivaren. Det säger sproing.
Slut på meddelandet.

Lek

Förr i världen, när jag var liten, så lekte man postkontor med blanketter och stämplar och grejer.
Hade man riktigt tur hade man fått tag på en sån där fingerfuktare (sån tur hade aldrig jag) eller en penna i en kedja (näpp, ingen sån heller) för att göra det hela mer realistiskt.

Men hur gör dagens barn? Det måste vara en jäkla apparat att dra fram dvd-filmer, bensinpump, grillbord, tipskuponger, tidningsställ och smågodis varje gång de ska till.

Sånt som kan hända

Det här är jag lite orolig för varje dag. Och ändå ger vi lilla K mat på bestämda tider.

Kom lindrigt undan ändå

Det kunde ha varit så också. Att vi hade 2.700 bilar. Inte helt otroligt, egentligen. Nu har vi bara sex stycken. Och inga obetalda böter.

Irriterande faktum

Jag måste åka till Ica för att köpa rätt sorts kompostpåsar. Och sen måste jag till Konsum för de rätta hundbajspåsarna. Miljövinsten på det?

Någon är i skogen

*med mild och gudelig röst* Får man jaga bort sig i ett jaktlag? Får man missa den fina älgen? Vad händer då? Hur möter man en jaktkompis som har bommat? Jag tror att Jesu ord har mycket att lära oss också i det här.
Älgjakten är ju en del i skapelseansvaret. Att människan i skapelsen har fått ett ansvar att vårda naturen, att vara rädd om naturen, att vara rädd om djuren, men det handlar också om att det inte får bli för många djur och då är älgjakten ett sätt att hålla stammen nere så att den blir lagom stor.
Många kommer att sitta ensamma på sitt pass, då kanske de kan få med sig ett guldkorn att fundera vidare på i sina liv.
Välsigna den älgjakt som många ska vara med i.

Bisarrt. Var det ett citat från Klungans föreställning i lördags? Nej, det var prästen Christer som håller en speciell älgjaktsgudstjänst. Bara i Gällivare ...

Annapanna inredningsbloggar

Medan bygget pågick var jag flitig på att visa bilder, men sedan det blev klart har det varit bildstopp. Någon kanske tror att det gick åt helvete och att vi lever i en betonggrop. Men så är inte fallet, och här kommer bevisen. Det är duktiga Linda som tagit bilderna och jag har tagit mig friheten att låna dem.

Själva köksdelen.

 Morfar x 3. Bilderna togs när Ingo slog Floyd i Yankee Stadium 26 juni 1959. Matchen sändes så klart i radio. Jacketten hänger i min källare och plommonstopet pryder köket.

 Lilla K. Var ska hunden vara om inte vid bordet?

 Snyggsoffan och lite andra saker som jag gillar.

 Det här är ju i vardagsrummet, då. Vi färgsorterade böckerna i våras och här syns några blå och några svarta.

 Och här några gula och ett gäng rosalila.

Kylskåpspoesi på toadörren. Så sant som det var skrivet.

Snabba kast

I går var det kalas från morgon till kväll, i dag ska jag stå och gråta vid frysdisken på Konsum. Japp, det är första arbetsdagen efter semestern.

Återseendets glädje

Favorit från 1973. Fröken Ensam Hemma åker gungstol.



Men nog går det lite sakta? Fast allt hade ju en annan takt då för nästan 40 år sedan.

Misslyckad shopping

Man kan köpa ett paraplyställ till golfvagnen men fan inte en strykjärnshållare. Vart är världen på väg?

Kroppsklockan går fel

Jag har fullständigt vänt upp och ner på dygnet sedan jag fick semester.
Varje morgon vaknar jag före halv åtta. Herredumilde.

Hundgodis

Skulle köpa lyxknorrar (japp, de heter så) åt Lilla K i dag när jag fick syn på denna delikatess:

Oxjuveler. Kan det vara ..?

En sorts ledighet

Två garage och tre förråd grundligt genomgångna och städade - check.
Otaliga vändor till återvinningen - check.
Maniskt städande av garderober - check.
Maniskt städande av lägenhet - check.
Och mellan allt detta har jag lika maniskt läst tidningar både på papper och nät, tittat och lyssnat på nyhetssändningar samt haft klump i halsen och ändå fattar jag inte.

Mot Jämtland!

Jag måste bestämt åka till Kälarne!

Otänkt

Det var ingen av dem som tänkte på att fråga tjejen om vem (om någon) hon var kär i?

Helt om

Sedan 47 minuter har jag semester. Så värt!

I konsekvensens namn

Inom EU får man bara ha huvudbonad på sin körkortsbild av religiösa skäl.
Det har pastafarianen Niko Alm tagit fasta på.
Han har ett durkslag på huvet.
Här kan du läsa mer om det flygande spagettimonstret.

Hm ...

Är inte det där med semester lite överskattat?
/bitter_66

Inte ens trottoarbonde

Efter en dag med arbete i Fluffs något vildvuxna trädgård kan jag säga att jag inte förstår varför inte de första jordbrukarna helt enkelt gav upp och återgick till att vara jägare och samlare.
Svårt att tro att jag härstammar från dem.

Same same but different

1968 sjöng Siw Malmqvist Ingenting går upp mot gamla Skåne.
Jag var två år och hade aldrig hört talas om Skåne, så jag trodde benhårt att hon sjöng "ingenting går upp mot gamla skålen". Inget konstigt alls för en tvååring.

Birthday with a bang

Tårta, presenter, gratulationer och sång. Och så en skottlossning på det. Vad mer kan man önska av en födelsedag? Just ingenting, vill jag påstå!

Fyllåring

Nämen om man skulle ta och fylla 45.
Jo, så gör jag.

Soundtrack of my day

Karriäralkoholisterna är ena riktiga friluftstyper. Trots att det regnat i tre dygn sitter de hela skiftet på balkongen. Varje gång jag går ut hör jag spridda ord: "My boy lollipop", "Kommer du ihåg när ..?" och "... och då sa jag ...". Det är som att ha radion på i bakgrunden.

Bokhylletrend

Boksyster har en.
Jag också.
En rysk sammetsmössa med pärlbroderier i bokhyllan.
Anar vi en trend?

Inredningsdetalj för bokslukare.

Lilla K fejsbookar

"har hund på dat´+rpnåölllllllllläääääääääälä"
 (Jag skrev ett meddelande till L och det skulle ha stått  "jag har hund på datorn" men K ville skriva själv.)

Elementärt, min käre Watson

Han svalt väl ihjäl i väntan på tåget.

U, för tusan!

När jag kör hem från jobbet på nätterna går det ett program på radion som heter Ligga med P3. Ett alldeles utmärkt program i sin genre men som varande en aning pryd blir jag ofta lite generad över de explicita beskrivningarna av folks sexliv. Men det som får mig att slå av radion är när den skånska programledaren säger "kyken". Där går ändå gränsen.

Take a good look at the good book

Apropå missionärer och andra hängivet religiösa:

Missionärer

Jehovas vittnen kör en drive i området just nu. De dyker upp mer än lovligt ofta och medan jag fräser "det finns ingen gud!" och smäller igen dörren i ansiktet på dem börjar L argumentera. Hennes plan är att avfrälsa dem.
Men det här dörrknackandet får mig att undra. Är utfallet i paritet med arbetet de lägger ner? Är det verkligen nån som säger "Javisst, ni har helt rätt" och river ner gardinerna och slänger blodpuddingen i kompostpåsen. Eller är det så att Ansgar var den siste missionären med framgång i det här landet?

Läsvanor

Bakom mig i kön på Konsum står en kvinna som jag råkar veta är två år äldre än jag.
Vi har liknande varor i korgarna: lök, mjölk, marsansås. Livets nödtorft, helt enkelt.
Vi köper också var sin tidning.
Men medan jag köper serietidningen Pondus så köper hon Hemmets Journal.

Rolig.

Till frågan: är jag ovanligt barnslig eller är hon en tant?
Och i så fall: blir man tant när man fyller 47? Snälla, säg att det inte är så.
(Till mitt försvar: tidigare i dag köpte jag Vi läser. Det är både vuxet och kreddigt.)

Gabberob?

Om man råkar ha en slant över sedan räkningarna är betalda kan man slå till på en tolvrummare för 62 miljoner.

Men vänta nu: vad står det i nedre vänstra hörnet?

Walking closet? Men håll fast den!

Borta II

Stugan i sig var inte mycket att skriva hem om men det var himla synd att toan brann ner.
Det var ett himla fint klo. Och nu: bränd plåt.

Borta

Före.

Efter.

Min före detta kolonistuga brann ner i natt.
Så snopet.

(Bilden har jag helt fräckt lånat från tidningen. Foto: Rolle.)

Bra att veta

På jobbet. Telefonen ringer.
Jag: Redax!
Tant: Om man är alkoholist och vill bli nykterist ska man gå till Systemet och köpa två flaskor körsbärslikör och inte dricka något annat från fredag kväll till måndag morgon. Sen låter man bli spriten.
Jag: Jaså? Ja, tack för tipset. Hej då.
Tant: Hej då.

Vad skulle vi göra utan våra fina läsare?

Fel brallor

Dumma byxor. Håller vaderna i ett järngrepp, hasar ner kring ... eh ... midjan.

Och trasig sko dessutom. Ingen hejd på eländet.

Städat!

Bly byttes mot helium (och självbehärskning) så nu kan man äta från golvet. Ja, vissa familjemedlemmar gör faktiskt det.

Blyröv

Borde städa men sitter i stället och tittar på gamla avsnitt av Arga snickaren och tänker att "så där rörigt har jag inte i alla fall". Och det är en skön känsla när det tycks som att jag har bly i baken.

Vad som väntar

På förekommen anledning. Eller nåt.

Innovativt

Lilla K är inte så mycket för att promenera men hon nosar gärna på saker utomhus.
Detta fick Fluff att kläcka dagens mest sympatiska idé:
- Tänk om man kunde spela in luktfilmer åt gamla hundar så kan de sitta inne i soffan och nosa. Fast det kanske redan finns en app.

Vårstädning

Amenherregud, är det meningen att man ska ha häcksax för att få bort vinterpälsen från benen?

Synbart äldre

Nu är jag officiellt tant. Har hämtat ut de progressiva glasögonen. Håhåjaja.

Jag är något på spåren

Det där med väggord, hörni. Det verkar som att de kan säga mer än vad man tror vid första läsningen.

"Allt övervinner kärleken". Detta står i ett hus som är till salu. Anar man en skilsmässa?

På tapeten

Väggord. Överallt i inredningsmagasin och butiker ser man dem. Gulligull.
"Carpe diem". "Amor vincit omnia". "Dröm om morgondagen, minns gårdagen, lev idag".
Jag vill kräkas.
Om det skulle stå något över vår säng skulle det vara "Tyst och sov nu!". Eller, om det nu måste vara på latin, min favorit: "Cave ne ante ulla catapultas ambules", vilket betyder "Om jag var du skulle jag inte gå framför katapulter".

Jag får eksem...

Det här med tid

När jag väntade barn gjorde jag det väääldigt länge. Kändes det som i alla fall. Som en elefantgraviditet, minst.
Nuförtiden går ju nio månader på ett kvartal. Man skulle knappt hinna märka att man var i grossess.
Inte för att jag skulle vilja skaffa barn nu. Nej, bevare mig väl, hur skulle det se ut! I morgon ska jag ju gå och köpa progressiva glasögon!

Resumé

Tömmer mobilen på bilder och hittar följande:

 

Renmousse à la Opel.

Vi tog ett sista farväl av 80-talet. Kassettdäcket innehållande ett Eurythmicsband lämnades på återvinningen.

Här ligger en karl begraven.

K har besegrat snabeldraken.

 K på ispromenad. Men när hon kom till korvgrillningen ville hon inte gå längre.

Min nästa bil håller på att tina fram.

Efter snösmockan

Solsuccé? Jag är så glad att jag inte jobbar på Aftonbladet.

Nästa projekt

Nä, om man skulle ta och färgsortera böckerna?

Mums

En mozzarellaost säger ni.

Muminkött säger jag.
Tack till Hedgehog för tipset.

Jag är en fegis

I november lämnade jag in symaskinen på lagning.
Vi kom överens om att reparatören inte skulle göra sig nån brådska utan fixa maskinen vid tillfälle och höra av sig när den var klar.
För tre veckor sedan ringde en ofantligt vresig symaskinsreparatör och ville bli av med maskinen. Man kan säga att våra minnen om överenskommelsen gick isär.
Och sedan dess har jag gruvat mig. Jag har helt enkelt inte vågat visa mig i affären.
I går bad jag M offra sig. Jag tänkte att hur ilsken reparatören än är vågar han inte ge sig på M.
"Säg att jag är sjuk. Eller sitter inne!" bad jag.
Och M åkte. Och blåljög. Han sa att han fått i uppdrag att hämta maskinen men jobbat på annan ort i två veckor och att jag var på kurs i Norrköping.
Och tammefan om han inte fick syndernas förlåtelse, blev tjenis med reparatören och fick en kopp kaffe.
Hädanefter ska jag skicka M på alla obehagliga uppdrag.

Dagens rätt

I dag blir det palt och vårrullar till lunch. Cross over kallas det visst.

Kapare hitåt

"1 Moseboken, 2 kapitlet:
Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort: och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade."

De hade allt behövt en redigerare.

Titta här, SJ!

Här har ni en del att lära.

Om att bli äldre

Kollega K: Det är inte frost du har i luggen, va?
Jag: Nej ...

Bygge XV

M, när den randiga tapeten kom upp: "Jag känner mig som en fånge."

Jag: "Du är en fånge, du har snart avtjänat 24 år."
He got 25 to life, vet ni.

Kolla, kolla, kolla!

Jag blir helt blötögd!
En väl använd halvtimme, inte bara för tidningsdinosaurier.

Kyligt

Det är lite kallt nu.
Men långt ifrån så kallt som under krigsvintrarna.
"Det var så kallt att vattnet frös i blomvasen", berättade min farmor ofta.
Men nu undrar jag: varifrån hade hon fått blommor mitt i smällkalla vintern i början av 40-talet?
Det kan väl aldrig vara så att hon bättrade på historien en aning?

En grej om giraffer

Hur simmar giraffer? Hur mycket av halsen sticker upp ovan ytan? Har pigga giraffer huvudet högt och halsen sträckt? Och de lata halsen horisontellt och bara näsborrarna över ytan?
Sånt som håller en vaken på nätterna.

Bygge XIV

Flash! Vi har köksskåp, vatten och spis!

Bygge XIII

I dag har vi burit en spis uppför tre trappor och en annan spis ner för samma trappor.
Inte ett dugg roligt, men nödvändigt.

Kalle väcker minnen

Jag har nyss läst Kalle Linds böcker Människor det varit synd om och Människor som gått till överdrift. Väldigt roliga. I den sistnämnda heter ett kapitel Frikyrkliga artister med underrubriken Kristna människor med underliga förnamn och gitarr.
Några av artisterna som förekommer är Mia-Marianne och Per-Filip, Jard Samuelsson, BirGitta och Swante samt Ny-David.
En som inte nämns, kanske beroende på att hon har ett helt vanligt namn, är Margit Borggård Borgström. Henne hade jag inte tänkt på sedan mitten av 70-talet men nu dök hon upp i skallen.
För den som inte minns var hon med i det käcka programmet Hela kyrkan sjunger.
Kvinnan var så där blank och manisk som bara frireligiösa kan bli och viftade nästan armarna ur led när hon dirigerade sin lika blanka och maniska kör.
Farmor kallade henne, helt förtjänt, Grisöga. Kolla:

Den här bilden är ganska ny och Margit ser rätt piffig ut, men när det begav sig hade hon pingskyrkeknut och såg 20 år äldre ut än nu. Fascinerande.

Det gavs till och med ut en skiva med musik från "tv-succén".

Men varför såg du det där eländiga programmet? undrar ni nu. Tja,detta var på 70-talet när det faktiskt inte fanns så mycket att titta på  och så låg det säkert före Rapport eller Baretta. En oväntad bieffekt: jag kan texten till ett helt gäng jesuslåtar. Man kan aldrig veta när man får nytta av dem.

Bygge XII

Bloggläsare skulle kunna tro att vi hamnat i renoveringskatatoni och väntar på att bli fall för arga snickarn men så är inte fallet.
Här händer det faktiskt stora saker.

Köket har kommit. Genom fönstret förstås.

Och satts på plats av vår snickare Anita. Sedan bilden togs har alla skåp plus bänkskivan monterats.

Lilla K tycker fortfarande att det är stökigt och trångt men hon finner sig, och nya liggplatser.