Same same but different

1968 sjöng Siw Malmqvist Ingenting går upp mot gamla Skåne.
Jag var två år och hade aldrig hört talas om Skåne, så jag trodde benhårt att hon sjöng "ingenting går upp mot gamla skålen". Inget konstigt alls för en tvååring.

Kalle väcker minnen

Jag har nyss läst Kalle Linds böcker Människor det varit synd om och Människor som gått till överdrift. Väldigt roliga. I den sistnämnda heter ett kapitel Frikyrkliga artister med underrubriken Kristna människor med underliga förnamn och gitarr.
Några av artisterna som förekommer är Mia-Marianne och Per-Filip, Jard Samuelsson, BirGitta och Swante samt Ny-David.
En som inte nämns, kanske beroende på att hon har ett helt vanligt namn, är Margit Borggård Borgström. Henne hade jag inte tänkt på sedan mitten av 70-talet men nu dök hon upp i skallen.
För den som inte minns var hon med i det käcka programmet Hela kyrkan sjunger.
Kvinnan var så där blank och manisk som bara frireligiösa kan bli och viftade nästan armarna ur led när hon dirigerade sin lika blanka och maniska kör.
Farmor kallade henne, helt förtjänt, Grisöga. Kolla:

Den här bilden är ganska ny och Margit ser rätt piffig ut, men när det begav sig hade hon pingskyrkeknut och såg 20 år äldre ut än nu. Fascinerande.

Det gavs till och med ut en skiva med musik från "tv-succén".

Men varför såg du det där eländiga programmet? undrar ni nu. Tja,detta var på 70-talet när det faktiskt inte fanns så mycket att titta på  och så låg det säkert före Rapport eller Baretta. En oväntad bieffekt: jag kan texten till ett helt gäng jesuslåtar. Man kan aldrig veta när man får nytta av dem.

Go west!

Jokkmokks marknad i går. Perfekt marknadsväder - 18 grader kallt. Folk i massor, Jokkmokk syns nästan inte under alla människor. Och den här gången genomfördes resan helt utan skandaler.

Mullrammel spelade på Ájtte. Dock utbröt hungerkravaller halvvägs in i spelningen så vi var tvungna att rusa till Suovaskungen.

Luddar is the shit! Jag frös längst ut på ena stortån en stund, annars var jag varm och go om tassarna hela tiden.

Vi gick ner på Talvatissjöns is för att spana in renrejset. Fusklappen L väntar på första heatet.

Här kommer de! Jädras, vad renar kan springa fort! Oftast ser man ju dem jogga i maklig takt fram och tillbaka framför bilen.

Idoler

Två av mina läsare har sett dem live (lyckans små ostar). Ni andra två får se dem här, om ni haft oturen att missa dem.
I give you: Kransky Sisters!

Hushållsträsket II

Precis så såg det ut här hemma i dag. Jag skuttade glatt omkring och fejade medan en ung John Farnham stod på en upp- och nedvänd byrålåda och sjöng. Glamour is my middle name!

För mina engelskspråkiga läsare:



Och för de finskspråkiga:

Hushållsträsket

Gissa vad jag gör i dag!
(Tyvärr hittade jag inte filmen med Siwan själv så ni får nöja er med den här konstiga.)