Lucia 1977

70-talet var liksom plyschklätt och rättvisesträvande. När min klass skulle lussa hemma hos alla gjorde vi det enda raka och demokratiska: alla fick vara lucia hemma hos sig själv. Killarna också? Ja, jag tror faktiskt att vi var så progressiva att de också drog på sig kronan.

Jaha?

Eller som vi kallar det här: vinter.

Teknikfråga

Om man läser en e-bok på sin padda och vill ligga på sidan, vrider sig då bilden så att texten går uppifrån och ner, liksom? I så fall vill jag inte prova.
Sign Ändå ganska konservativ

Onödigt pladder

Jag är inte så mycket för pladder, vilket väl den här bloggen bevisar men det finns den andra sorten också. De som aldrig kan vara tysta, inte ens för en sekund. Som måste höra sin egen röst som ett bakgrundssurr hela tiden och uttalar sig om prick allt, både när de vet något och (oftare) när de inte har en susning.
Den här sortens människor finns förstås på Facebook också. Ett autentiskt exempel från i morse:

Kalle Kula: Snälla, är det någon därute som kan eller kan tipsa om någon som kan beskära ett äppelträd?
Sivan Surrig: Jag har tyvärr ingen större erfarenhet av äppelträd.

 
Hörnu Sivan, Kalle efterlyste nån som visste nåt om äppelträd men det är klart, om han nån gång behöver någon som inte vet ett skit om aplar kan han med förtroende vända sig till dig.

Jag ska passa på att säga att jag blir trött på alla som säger "Godmorgon Facebook!", "Myyys med älsklingen" och lägger ut bilder med indianprinsessor som håller upp vargvalpar mot månen.

Tillbaka till tystnaden.

En annan sak med djur och ben

Jag tycker att det är konstigt att hästar kan gå i skog och mark, till och med galoppa, utan att helt trilla omkull med tanke på att de har så oböjliga fötter.

Det där lilla söta djuret

Det har fötts en mushjort i Eskilstuna.

Gullig.
Men det är nåt som stör mig. En mushjort - flera mushjortar?
En mushjort - flera mösshjortar?
Båda låter lika galet.
Flera mushjört?
Konklusion: man kan inte ha omljudsord först i sammansättningar utan att det skaver.

Sommarsysslor

De dagar när det inte regnar eller är kallt kan man göra sånt här:



eller:



Underbara sysselsättningar, fast på väldigt olika sätt.

Sen sist

Jag har slutat röka. På riktigt. Nu har det gått så pass lång tid att jag törs slå fast att det är så. Inte ett bloss sedan morgonen den 1 april. Det går bra.
Jag skuttar lite i skogen också.
Det hade man inte kunnat tro för några månader sedan.

Pausunderhållning

Skitkul.

Snart tillbaka. Har en del att säga.

Är det åldern?

Steg upp sju och har stekt 30 pannbiffar nu när klockan är tjugo i tio.
Vafalls?

Det nya svarta

Jag har tammefan börjat motionera. Powerwalkar och gör husmorsgympa à la Paolo Roberto.
När jag skred in på jobbet och berättade detta häpnadsväckande för jobbarkompisarna blev det förvisso tappade hakor, men det var för att jag hade rödrutig skjorta på mig i stället för det vanliga helsvarta.
I dag har jag gått fem kilometer, armhävt, skuttat och sparkat och sedan lagat en lchf-middag (mest för att M skulle behöva tappa vikt).
Blomkålsmos är the shit. Och antagligen the prutt.

Rent hus

En liten dispyt om vem som borde göra vad när det kommer till städning slutade med att den oäkta maken ringde och bokade städfirma.
I morse kom tre personer med massor av städgrejer anförda av en rivig ryska. De andra två sa inte flaska men vi tror att de också var ryssar.
När de gick ner för att hämta mer grejer kom L störtande:
"Ska jag gömma Lenin? Har de flytt från Sovjet kanske de inte gillar bolsjeviker."
Så vår Leninbyst, han som ibland har sidenrosett runt halsen och ibland tomteluva, fick gömma sig i en låda medan städningen pågick.
Nu luktar det violer och allt är blankt. Och mitt i allt ståtar Lenin. Han är säkert stolt över sina landsmän.

Ett husmorstips till

Om du har en full kaffemugg i ena handen och ska lirka loss en strumpa från en långkalsong är det bra att ställa ner muggen nånstans för annars har du kaffe i sängen.

Blärk!

Om man skulle få för sig att nätdejta så blir man bra avskräckt av den här sidan.
Det är alltså autentiska svar till människor som söker kärleken på nätet.
Några exempel för den klickovillige:

"Heej :) Jag är en go man*leer* trots alla mina tatueringar. Kraam"

-Man, 44

"jag tänker inte ragga på dig, för det finns inget att ragga på. Det va den mest avtändande text jag läst. Rättstavat, ja viist-sånt kan va viktigt men det låter som du läser innantll från Lars Norèn."

-Man, 44

"Du verkar vara den perfekta kombinationen mellan söt och sexig... får jag chans på dig?
*tittar blygt ner och ritar cirklar med foten* =)"
 -Man, 32

Länge sen

Hemskt länge sen man gjorde nåt av flirtkulor. Eller ens sa flirtkulor. Vill jag pyssla? Det verkar inte bättre.

Och genast gick konspirationsteoretikerna igång

Som alla vet har det fötts en prinsessa.
När den lilla kärnfamiljen skulle hem från BB puttades en stackars marskalk med en mobilkamera från hedenhös fram för att ta bilden.
Bilden som framkallat angst på varenda redaktion i hela konungariket.
Vi körde den, stort, och förmodligen kommer det att se ut som skit.
Som följd av detta utspann sig senare på kvällen följande konversation på FB mellan mig och kollega:

Kollega: Känt mig stressad och irriterad över bilden där och sen toaletten på det

Jag: ja, jag har också lite angst över den där jävla bilden.
men vi är nog inte ensamma om det.

Kollega: jag menar den jag tog
Fast jo, den andra är ju ytterst ångestframkallande också

Jag: pejlingbilden är ju gudskelov inte sex spalter.

Kollega: Men samtidigt köper jag det ändå för att det är det enda någon har
Jag menar, om alla andra nöjer sig med den i brist på annat måste vi ju också göra det

Jag: sant.

Kollega: Fast det förstör ju hela uppslaget, tyvärr

Jag: jopp. men det är ju ungen alla vill se.

Kollega: JO, även om man inte direkt såg ungen
Man gissar att ungen är där i
men man har ingen aning
för hovet har ingen fotograf

Jag: njä, tolkningsfråga. man ser ju en liten luva.
hovet borde skämmas.
eller så är ungen vanskapt.

Kollega: Det hade varit något!
Hur skulle kungahuset hantera det?

Jag: gömma undan den på avlägset slott och köpa slät baby av fattigt par.
är min gissning.

Kollega: Det sjuka är ju att det säkert är sant. Men Victoria hade inte köpt det hela riktigt fullt ut så hon hade varit där rätt ofta och hälsat på, för att hon är en fin
fin människa, och om 40 år skulle hon erkänna allt

Jag: hälsat på i förklädnad. en mystisk kvinna med sjal och hukande, smygande gång ses nattetid smita in i slottet bakvägen.

Om det så småningom visar sig att sessan är en bortbyting: kom ihåg var ni läste det först.

Mmmm!

Jag har sex semlor i kylen. Fatta rik!

Prioriteringar

Jag kanske är hjärtlös men vad jag blir mest upprörd över är att det står "Restaurangen säger att sin mat är 'värd att dö för'". Ordmisshandel.

Hemma hos oss

Det är uppenbarligen så att makarna Berglin ligger under vår säng och spinkar emellanåt.

Lite olika

Saker jag är skitbra på:
Sova
Läsa böcker
Äta
Städa
Gossa med lurviga djur
Dricka kaffe

Saker jag suger på:
Rida

Sorgliga rester

Tre körsbär i likör och två romrussin. Det är vad som återstår av julen.

Rent hus

För ganska prick två år sedan storstädade vi badrummet medelst högtryckstvätt.
Tokrent blev det men eftersom den bara sprutade kallvatten fick jag nästan frostknölar på kuppen.
Men nu har vi införskaffat den här lilla raringen:

Ångtvätt! Så nu är det gnistrande rent och det var varmt och gosigt under tiden.
Älska att städa!

Pop the question

Det slog mig i går, när jag låg och läste Fru Bengtssons andliga uppvaknande, att jag aldrig frågat M om han tror på gud.
Jag har liksom alltid utgått från att han inte gör det.
Han har ju levt i sus och dus, jobbat svart och haft utomäktenskapliga förbindelser (med mig till exempel, i 25 år) men religion är ingen garanti för hög moral så man kan aldrig veta.
Så jag frågade.
Tack och lov var svaret nej. Vad hade jag annars gjort? Dumpat honom?
Man vet inte.
Men det är skönt att vi är överens.

Summa summarum

Vi kör väl en "Året som gick".
I januari bodde vi i en grop kändes det som. Inget kök, ingen dörr till badrummet, hantverkare som kom före fan på morgonen.

Och så kom en massa saker in genom fönstret.

I februari blev det långsamt bättre.

Köket kom på plats.
Det var också en helsikes kall vinter med mycket snö. Gubbarna i snösvängen blev med rätta irriterade ibland.

Och apropå bilar fick vi renragu på Opeln.

I mars, på förutspått datum, stod köket klart.

Solen kom tillbaka och lilla K promenerade på isen. När hon kom till grillplatsen gjorde hon halt.

I april hittade jag ett struvjärn på Kupan. Genom att inte köpa det förlängde jag Fluffs struvjakt. Först i december fick han smaka kaka.

I maj upptäckte jag en produktutveckling helt i min smak.
Black and white: en pitepalt och en blodpalt i samma förpackning.

Lilla K fyllde 12 och fick specialdesignad tårta.

Kex, leverpastej och Frolic. Mumma.

Vi invigde köket med fest. Kul och gott.

Kolonistugan, som jag sålde förra sommaren, brann ner. Det var ju lite snopet.

Resterna av dasset och en fönsterkarm reser sig över askan.

Jag köpte foppatofflor ... Fula men hemskt bra när man paddlar kanot.

På jobbet redde vi ut släktskapet så att sommarvikarierna skulle ha klart för sig hur allt hänger ihop.

I juni inleddes kanonsommaren. Hur ofta kan man ligga på stranden samma vecka som skolavslutningen?

Sen tog det som aldrig slut. Bara varmt och skönt hela tiden!

Vi stiftade närmare bekantskap med en hästflock i Ersnäs.

Jag fyllde år och fick tårta, presenter och sång på jobbet. Det var himla najs.

I juli inträdde semestern och jag städade garaget. Hittade en del väldigt gamla saker.

Sommaren är fikasäsong. På Kulturgården har de katter som beter sig en aning udda.

Kolla! Spegelblankt! Det ser man inte ofta på Luleälven. Fluff och Hannanasen kommer paddlande.

I augusti fikade vi oss vidare genom länet. Rävasten har goda grejer.

Utanför Obban hittade jag L:s drömbil. Hon åkte i den när hon var liten och har aldrig glömt det.

På Luleåkalaset kollade jag in kanotpolo. Nästa år ställer vi upp.

Modern sålde huset och även om mycket åkte till återvinningen fyllde jag upp mina nyrensade förråd med gamla godingar, till exempel den fina teservisen.

I september fick jag en släng av konstnärlighet och gjorde decoupage på en väggsnutt i köket. En Bildjournalen från 1954, lite lokaltidningar från 60-talet och ransoneringskort från krigsåren använde jag.

Nasi frá Sauðanesi blev familjemedlem 9 september men han bor inte hemma hos oss utan fick stanna hos flocken i Ersnäs.


I oktober fick vi besök av självaste Lotten.

En lördag i november hade vi inget att gö' så vi drog till Kiruna och köpte en bil.

När vi passerade Skaulo-Puoltikasvaara höll jag förgäves utsikt efter reningsverket. Men min tid skulle komma, visade det sig.

I november visade det sig dessutom att vi har en Hollywoodlampa. Så märkligt.

Lampa hemma.

Och en prick likadan i The big bang theory.

I december åkte Opeln på sin sista resa.

Glad tänkte jag att kanske vi nu ser början på något nytt, kanske vi kommer att ha ett hanterligt och mer normalt antal bilar.
Men nej. Det finns en naturlag som hittills varit oupptäckt. M:s konstant. Den innebär att antalet bilar i familjen inte kan understiga sju... En vecka senare hade Opeln ersatts av en Ford. Tack för det.

Så var det dags för jul. Till traditionerna hör att skriva in datumet för granklädningen i locket till belysningens låda. Ända sedan 1963 har vi gjort så. Belysningar har kommit och gått men locket har vi behållit.

Tidningen fyllde 150 och så här snygga var L, Larsson och jag på galakvällen.

Hur var det med reningsverket i Skaulo-Puoltikasvaara, undrar ni nu.
Här är det: på en musmatta jag fick i julklapp av Fluff.