Summa summarum

Vi kör väl en "Året som gick".
I januari bodde vi i en grop kändes det som. Inget kök, ingen dörr till badrummet, hantverkare som kom före fan på morgonen.

Och så kom en massa saker in genom fönstret.

I februari blev det långsamt bättre.

Köket kom på plats.
Det var också en helsikes kall vinter med mycket snö. Gubbarna i snösvängen blev med rätta irriterade ibland.

Och apropå bilar fick vi renragu på Opeln.

I mars, på förutspått datum, stod köket klart.

Solen kom tillbaka och lilla K promenerade på isen. När hon kom till grillplatsen gjorde hon halt.

I april hittade jag ett struvjärn på Kupan. Genom att inte köpa det förlängde jag Fluffs struvjakt. Först i december fick han smaka kaka.

I maj upptäckte jag en produktutveckling helt i min smak.
Black and white: en pitepalt och en blodpalt i samma förpackning.

Lilla K fyllde 12 och fick specialdesignad tårta.

Kex, leverpastej och Frolic. Mumma.

Vi invigde köket med fest. Kul och gott.

Kolonistugan, som jag sålde förra sommaren, brann ner. Det var ju lite snopet.

Resterna av dasset och en fönsterkarm reser sig över askan.

Jag köpte foppatofflor ... Fula men hemskt bra när man paddlar kanot.

På jobbet redde vi ut släktskapet så att sommarvikarierna skulle ha klart för sig hur allt hänger ihop.

I juni inleddes kanonsommaren. Hur ofta kan man ligga på stranden samma vecka som skolavslutningen?

Sen tog det som aldrig slut. Bara varmt och skönt hela tiden!

Vi stiftade närmare bekantskap med en hästflock i Ersnäs.

Jag fyllde år och fick tårta, presenter och sång på jobbet. Det var himla najs.

I juli inträdde semestern och jag städade garaget. Hittade en del väldigt gamla saker.

Sommaren är fikasäsong. På Kulturgården har de katter som beter sig en aning udda.

Kolla! Spegelblankt! Det ser man inte ofta på Luleälven. Fluff och Hannanasen kommer paddlande.

I augusti fikade vi oss vidare genom länet. Rävasten har goda grejer.

Utanför Obban hittade jag L:s drömbil. Hon åkte i den när hon var liten och har aldrig glömt det.

På Luleåkalaset kollade jag in kanotpolo. Nästa år ställer vi upp.

Modern sålde huset och även om mycket åkte till återvinningen fyllde jag upp mina nyrensade förråd med gamla godingar, till exempel den fina teservisen.

I september fick jag en släng av konstnärlighet och gjorde decoupage på en väggsnutt i köket. En Bildjournalen från 1954, lite lokaltidningar från 60-talet och ransoneringskort från krigsåren använde jag.

Nasi frá Sauðanesi blev familjemedlem 9 september men han bor inte hemma hos oss utan fick stanna hos flocken i Ersnäs.


I oktober fick vi besök av självaste Lotten.

En lördag i november hade vi inget att gö' så vi drog till Kiruna och köpte en bil.

När vi passerade Skaulo-Puoltikasvaara höll jag förgäves utsikt efter reningsverket. Men min tid skulle komma, visade det sig.

I november visade det sig dessutom att vi har en Hollywoodlampa. Så märkligt.

Lampa hemma.

Och en prick likadan i The big bang theory.

I december åkte Opeln på sin sista resa.

Glad tänkte jag att kanske vi nu ser början på något nytt, kanske vi kommer att ha ett hanterligt och mer normalt antal bilar.
Men nej. Det finns en naturlag som hittills varit oupptäckt. M:s konstant. Den innebär att antalet bilar i familjen inte kan understiga sju... En vecka senare hade Opeln ersatts av en Ford. Tack för det.

Så var det dags för jul. Till traditionerna hör att skriva in datumet för granklädningen i locket till belysningens låda. Ända sedan 1963 har vi gjort så. Belysningar har kommit och gått men locket har vi behållit.

Tidningen fyllde 150 och så här snygga var L, Larsson och jag på galakvällen.

Hur var det med reningsverket i Skaulo-Puoltikasvaara, undrar ni nu.
Här är det: på en musmatta jag fick i julklapp av Fluff.