Det slog mig i går, när jag låg och läste Fru Bengtssons andliga uppvaknande, att jag aldrig frågat M om han tror på gud.
Jag har liksom alltid utgått från att han inte gör det.
Han har ju levt i sus och dus, jobbat svart och haft utomäktenskapliga förbindelser (med mig till exempel, i 25 år) men religion är ingen garanti för hög moral så man kan aldrig veta.
Så jag frågade.
Tack och lov var svaret nej. Vad hade jag annars gjort? Dumpat honom?
Man vet inte.
Men det är skönt att vi är överens.

2 kommentarer:
Har nog inte upplevt M som speciellt andlig. Men vem vet vad som kan hända under oändliga mil på mörka vägar...
Jamenprecis! Det var därför jag kände att jag måste fråga.
Skicka en kommentar