Inte ens trottoarbonde

Efter en dag med arbete i Fluffs något vildvuxna trädgård kan jag säga att jag inte förstår varför inte de första jordbrukarna helt enkelt gav upp och återgick till att vara jägare och samlare.
Svårt att tro att jag härstammar från dem.

Same same but different

1968 sjöng Siw Malmqvist Ingenting går upp mot gamla Skåne.
Jag var två år och hade aldrig hört talas om Skåne, så jag trodde benhårt att hon sjöng "ingenting går upp mot gamla skålen". Inget konstigt alls för en tvååring.

Birthday with a bang

Tårta, presenter, gratulationer och sång. Och så en skottlossning på det. Vad mer kan man önska av en födelsedag? Just ingenting, vill jag påstå!

Fyllåring

Nämen om man skulle ta och fylla 45.
Jo, så gör jag.

Soundtrack of my day

Karriäralkoholisterna är ena riktiga friluftstyper. Trots att det regnat i tre dygn sitter de hela skiftet på balkongen. Varje gång jag går ut hör jag spridda ord: "My boy lollipop", "Kommer du ihåg när ..?" och "... och då sa jag ...". Det är som att ha radion på i bakgrunden.

Bokhylletrend

Boksyster har en.
Jag också.
En rysk sammetsmössa med pärlbroderier i bokhyllan.
Anar vi en trend?

Inredningsdetalj för bokslukare.

Lilla K fejsbookar

"har hund på dat´+rpnåölllllllllläääääääääälä"
 (Jag skrev ett meddelande till L och det skulle ha stått  "jag har hund på datorn" men K ville skriva själv.)

Elementärt, min käre Watson

Han svalt väl ihjäl i väntan på tåget.

U, för tusan!

När jag kör hem från jobbet på nätterna går det ett program på radion som heter Ligga med P3. Ett alldeles utmärkt program i sin genre men som varande en aning pryd blir jag ofta lite generad över de explicita beskrivningarna av folks sexliv. Men det som får mig att slå av radion är när den skånska programledaren säger "kyken". Där går ändå gränsen.

Take a good look at the good book

Apropå missionärer och andra hängivet religiösa:

Missionärer

Jehovas vittnen kör en drive i området just nu. De dyker upp mer än lovligt ofta och medan jag fräser "det finns ingen gud!" och smäller igen dörren i ansiktet på dem börjar L argumentera. Hennes plan är att avfrälsa dem.
Men det här dörrknackandet får mig att undra. Är utfallet i paritet med arbetet de lägger ner? Är det verkligen nån som säger "Javisst, ni har helt rätt" och river ner gardinerna och slänger blodpuddingen i kompostpåsen. Eller är det så att Ansgar var den siste missionären med framgång i det här landet?