Menvaf..!

Pomandern har fått midja! Den hånar mig!

Önskan uppfylld

I november önskade jag snö. Det har jag fått!

Vaktisbilen har istappar i skägget.

Askkoppsigelkott.

Inspirerad

Julaftonsblaskan skickad och klar,
en timme till sitter jag kvar.
Vad gör man då i den sena timmen?
Jo, man knåpar med julklappsrimmen!

Julhunden måste piffas upp

Den nybadade och violdoftande lilla K har trots strängt förbud varit i husses garage. Snälla L:s uppdrag: tvätta svansen och parfymera henne.

På is

Isbanan tvärs över gatan är plogad och spolad.
Jag har bestämt mig för att inom kort åka skridskor. Det betyder att det med början ... NU! ... kommer att falla två meter snö och sen kommer traktorn att få punka och dess förare benbrott.
Ambitionen kvarstår dock, denna vinter ska det ske.
Jag har älskat konståkning sedan jag första gången såg dessa två:



Var de inte fantastiska?



De här var inte heller dåliga.

Hur svårt kan det vara?!

Jag har slagit in klapparna. Jag har också slagits med klapparna.
Jag är fan sämst i världen på att göra paket. Varje jul köper jag vackert papper, snygga adresser och fina snören i tron att ett mirakel skett under året som gått, att jag plötsligt ska ha blivit en paketfantom.
Men nej. Sällan har så fula paket skådats.
Nästa år får alla sina klappar i påsar, I'm telling you!

Luss, luss

Inte ett enda levande luciatåg har jag sett i år. Inte på tv heller. Det är då för eländigt.
Inte har jag varit lucia själv så ofta heller, man blir inte det om man har ganska kort mörkt hår.
Men när min klass lussade hemma hos oss alla när vi var tio-elva år kom vi på det mest rättvisa lussandet: Var och en fick vara lucia hemma hos sig själv. Demokratiskt och mycket 70-taligt. (Var killarna lucia? Minns inte, men knappast.)

Besprutad

Fått vaccin mot svinis, även om jag kanske haft den.
Jag kan fortfarande gå framlänges, har inte blivit autistisk och ej heller trillat av pinnen.
Däremot har jag lite ont i armen. Det går över.

Som man klär sig får man äta

Dagens outfit: rymlig tunika och karuschatajts.
Dagens meny: julbord.

Svindlande höjder

Dagens tema har varit höjdskräck. Fröken Kicki har haft en obehaglig upplevelse i de trånga trapporna i Peterskyrkans kupol och fick blek om kinderna pusta ut liggande på en bänk när hon väl kom ner.

Snälla L och jag upplevede något liknande i St Pauls i London. När vi traskat upp för alla dessa vindlande trappor och stod uppe i kupolen, tryckta mot väggen så långt från räcket som möjligt, verkade det som att enda vägen därifrån var upp och ut. På kupolens tak, alltså. Då blev jag lite skrajsebajsen. Den något mindre skräckslagna snälla L fick ge sig ut på spaning efter en annan utgång och hittade den tack och lov. Annars hade jag fått framleva resten av mina dagar som en annan staty där uppe.

Jag är höjdrädd å andras vägnar också. Min balkångest är välkänd och jag försöker undvika att stå på stegar där ute. Men ibland måste ett hål borras eller nånting skruvas fast och då tvingar jag upp M på stegen. Sen står jag bredvid och håller fast i hans byxben. Som om det skulle hjälpa ifall han dråsar över kanten...

Kalenderbitare

I morgon börjar tv:s julkalender om nu någon missat det. Jag har ytterst luddiga minnen av de senaste årens kalendrar. Och med de senaste menar jag drygt 35 år. Jag kommer ihåg Mysteriet på Greveholm för att snälla L tyckte att den var bra och så minns jag råttan Lucky Closette i Dieselråttor och sjömansmöss för att hon hade så coolt namn.

Däremot minns jag som vore det igår fyra kalendrar från sent 60-tal och tidigt 70-tal, nämligen Herkules Jonssons storverk (1969), Regnbågslandet (1970), Broster broster (1971) och Barnen i höjden (1972).

James Dickson som spelade Herkules var min idol då när jag var tre år. Han hade ett helt fantastiskt överbett som jag kunde härma till omgivningens förtjusning.

Gullig!

Färgglada Regnbågslandet var rena rama lsd-trippen och valdes till julkalender just för att vi precis fått färg-tv i Sverige. Nanna, Klown och Simon hette huvudpersonerna. Dah! sade Klown ofta. Det kan rent av vara det enda han sade.

Spejsat. Det är Klown som står där.

Broster broster, om den julgransodlande familjen Wikmansson som väntar barn på själva julafton, fick otroligt mycket skäll för att vara vänstervriden. Jag gillade den skarpt! Den misslyckade idrottaren Åskan Åberg rusade omkring gestaltad av Magnus Härenstam.

Carl-Gustaf Lindstedt och Claire Wikholm som Wikmanssons.

Jag minns inte så mycket av handlingen i Barnen i höjden, däremot själva kalendern. Den var i form av ett höghus där två sidor var blå och hörde till radiokalendern och två sidor var gula och hörde till tv-kalendern. Väldigt
70-talig var den i alla fall med sin miljonprogramsutformning.

Här syns bara några av våningarna tråkigt nog.

Hur många är jag?

- Vad vill ni dricka till det? frågade den unga killen i burgarkassan.
Vilka vi, undrade jag och tittade över axeln. Var det nån som försökte åka snålskjuts på min beställning?
- Va? sade jag.
- Vad vill ni dricka till det? sade han igen.
- Cola, och du får gärna säga du, sade jag som till slut fattat att han försökte vara artig.
Nej, det är inte artigt, det är bara dumt.

Språkbegåvning

"Han talade till bönder på bönders språk, till lärde på latin och till stenar i skrift."

Det är inte utan att man undrar vad stenen gjort.

Man ska inte klaga

En Fejsankompis sitter i riksdagen. Så här står det i hans statusrad: "idag har vi vid voteringen fattat beslut om konfliktlösningsregler när offentlig sektor går in och konkurrerar med privata företag - äntligen!!"
Låter det inte hemskt trist att vara politiker?

Jamen vädret igen

När jag i somras valde bild till bloggens header (den längst upp, lilla mamma) tyckte jag att de kala träden mot den regninga, grå himlen var stämningsfull och ganska vacker. Jag är inte lika säker längre.
Men enligt yr.no ska det snöa i början av nästa vecka. Fan tro't.
Morgondagens outfit: dykardräkt.

Delikat

I London sökte vi igenom massor av mataffärer i jakt på limemarmelad. Vi gick bet på marmeladen men hittade dessa i stället. Visst ser det ...eh... gott ut?

SNÖ!

Snöa, för inihelvete! Hade vi gillat regn, dimma och tre plusgrader den 20 november hade vi bottsatt oss i Skåne.

Det ska föreställa vår där

När november suger som mest kan man i alla fall glädja sig åt att man inte är på Pinguön.

Blodpalt snart!

Gulliga Bla har lånat mig Norrbottens matbok med inte mindre än två olika recept på blodpalt. Samt på blodplättar. Nu jäklar!

Blodpalt! Nu!

Fick precis ett fantastiskt sug efter blodpalt. Men hur i helvete ska jag få tag i det?

Tre i familjen

Att Brontobilen blivit pappa har jag berättat tidigare. Men nu har mamman dykt upp också.

I vilken ände?

Är det bara jag eller ser den här hudkrämen ut som hemorrojdsalva?

Eller möjligen superlim.

Lucky day

Lilla K:s livslånga dröm gick i uppfyllelse i dag.
Jag tappade ut ett halvt kilo kyckling, bacon, pasta och sås på golvet, mitt framför nosen på henne.

Gissa var jag handlat i dag

ICA Maxi är en dröm för den som älskar att hitta och förfasa sig över dåligt stavade skyltar.

Men man börjar undra. Driver de med oss?

Andra klassiker från samma affär, tyvärr inte fotade:

Extra kraftig damsugare

Bordskukar

Tillfrisknande

Knorrarna har raknat och vi börjar vara som folk igen här på tredje våningen.

Tre små grisar

Är det månne svinisen som slagit till på tredje våningen?
Alla utom lilla K hostar, febrar och ontar.
Uppdaterat: Hon, å andra sidan, la en pizza i hallen.

Bocken som trädgårdsmästare

Snälla L invigde mig i Li'l Farm Life på Fejsan och det har ju gått sådär.
I dag vissnade nästan alla mina vindruvor.

Jag är lika lyckad som virtuell trädgårdsodlare som i verkligheten.
Det är för att undvika sånt som jag bara har perenner på kollo. Det verkar man inte kunna ha i sajberspejs.

...

Sånt vi pysslar med på tredje våningen en ledig onsdagskväll. Men vad är det vi gör?
1) Odlar helskägg
x) Lägger ansiktsmask med chokladdoft
2) Skrämmer små barn

Lik i lasten

På förekommen anledning kom vi på jobbet att tala om hur man gör sig av med ett piano. Att sälja eller ge bort är nuförtiden uteslutet. Ingen vill ha ett piano. Att ta med det i flytten är det inte tal om. Inte ens ägaren vill ha ett piano.
Metoder vi kom fram till:

• Köra det i flistuggen.
• Bogsera ut det på isen och invänta våren. (Här finns pengar att tjäna på vadslagning. När sjunker pianot, liksom.)
• Hugga det i bitar, paketera bitarna i resväskor och portföljer, och sprida ut dem i landskapet. Som vid ett första klassens styckmord.
• Gräva ner det. (Tycks vara ett mycket vanligt sätt att bli av med oönskade saker på landet.)

Nån annan som har en idé?

Så här, kanske?

Vanans makt

En kvinna åkte fast för snatteri på Systemet härförleden. Hon hade stulit en flaska Rosita. Rosita! Varför slog inte människan till och tog en Aberfeldy Old Malt Cask för 1.695 pix när hon ändå höll på?

Tillkännagivande

Listen very carefully - I'm only saying this once: Det är roligt att träna.

Boden...

Boden i går. Kallt. Trist. Fult.
Snälla L: Det är nog bra att åka till Boden ibland, man uppskattar Luleå mer då.
Word.

Komplimang. Kanske.

Mor: Du är väldigt bra på att inte sköta om dina blommor.
Jag: Tack?

Misstro

Hittills är det två personer som trott att jag sagt att jag varit på gyn när jag i själva verket varit på gym.

Konsumentupplysning

Att Resorb funkar när man druckit öl vet vi. Nu ska vi kolla om det har samma inverkan när man druckit en massa vin. Natti.

Ämne: Re: Framtid

Mejlkonversation mellan 43-årig kvinna (hädanefter kallad A) och hennes 19-åriga dotter (hädanefter kallad L)

L: Vad tyckte du om dagens middag? (L hade skickat med sin mor en matlåda innehållande hemlagad stark kyckling och pärer)


A: Den ska ätas i morgon. Föll för grupptrycket och åt en burgare. Såsen blir bara godare av att moja till sig en dag. Pratade för övrigt med ekonomichefen ang subventionerad träning. Får 1.500 kronors bidrag härifrån. Avtal finns med Helex. Ska hämta en blankett i morgon.

L: Men hallå, skulle inte ett försök att spara pengar påbörjas? En hamburgare är ju helt fel väg. Särskilt som du hade med dig mat redan.


A: Jag tog ut mitt fredagsmys i förskott. Det skulle infunnit sig i morgon torsdag annars. Dessutom hade jag rabattkupong.


L: Undanflykter. Hur många cigg har du rökt då?


A: Hela dagen? Typ tio.


L: Tio för mycket. Sluta rök. Tänk på London. Du vill väl ha råd att hälsa på mig?


A: Jo. Men om du flyttar dit kan jag börja äta vita bönor och korv varannan dag. Bruna bönor varannan. Det är billig mat. Jag är ju inte petig som du vet.


L: Mormor tror för övrigt att du kommer bli fet om några år.


A: Men schysst!


L: För att du äter godis och annat skräp och inte rör på dig. Snart kommer dina hormoner löpa amok och du får problem att hålla vikten, säger hon.


A: Men nu ska jag ju börja träna! På gym! Det kan du hälsa det där hälsofreaket!

Lätt förgånget

Alltså, om man har köpt braj för 10.000 kan man inte gå och glömma det på bussen. Det är bara oförlåtligt klantigt. Men han hade väl provat varorna, förstås.

Som det kan toka till sig

När man hänger så ofta på favvofiket, och blir så tjenis med fröknarna att det känns som att man är hemma hos dem är det lätt hänt att man glömmer betala fikat. I dag hände det igen.

Modern teknik

Vi har ett rent otroligt nitiskt spamfilter på jobbet. Precis allt fastnar och blir liggande där i evigheters evighet. Min lösning på att skicka meddelanden på ett snabbare och säkrare sätt är att ta efter de gamla grekerna. Man tager en lämplig människa och rakar av håret på densamme, skriver meddelandet på flinten, väntar tills håret växt ut igen, skickar iväg människan till mottagaren som rakar bort håret och läser meddelandet. Snabbt och säkert. I alla fall i jämförelse med NTM-koncernens epostsystem.

Gräsänka

I natt sover M i lastbilen på Shellparkeringen i Hudik.
I natt sover jag tvärs över dubbelsängen, utan öronproppar och kanske till och med med lampan tänd utan att nån klagar.

Kemiska experiment: uppföljningen

Vinterny är kanske att överdriva en smula men Resorb är the shit!

Hushållsbestyr

Detta är en designad, rätt dyr skärbräda som kan vikas ihop så att inte löken eller vad det nu kan vara trillar utanför pannan.
Men den kan tydligen också användas till att skopa upp hundspya. Har jag hört.

Kemiska experiment

Nu har jag intagit fyra burkar öl och ett glas Resorb. Teoretiskt sett ska jag vara fräsch som ett vinterny i morgon.
Återkommer i den frågan.

På glid

Antingen måste jag skaffa hängslen eller en midja. Just nu är hängslen mest realistiskt.

Man kanske skulle bli vegetarian

Det blir ugnsstekt hel kyckling till middag. Vi har aldrig gjort det förut och när jag tittar i Vår kokbok blir jag fundersam. Enligt den ska man gå fram som en amerikansk snut och böja kycklingens vingar bakom dess rygg och liksom låsa fast dem där. Och sen ska man knyta ihop benen så att den omöjligt kan komma undan.
Gud, den arma fågeln kommer att spöka för mig...
Tjing för att vara den snälla snuten så kan Snälla L vara den elaka. Bad L.

Den tiden på året

Försedda med grovkalibriga gevär, gröna kläder, termosar, pejlingsutrustade hundar och orangefärgade band drar de manliga männen (och för all del ett gäng kvinnor) till skogs den här tiden på året. Nu ska det skjutas älg!
Ha! Löjligt! Iförd morgonrock och bara beväpnad med dammsugaren har jag i dag gått på jakt efter betydligt farligare djur. Nämligen getingar. Och jag fällde två. They are no more! Moahahaha!
Förresten vet jag ett älgjaktlag som är så till den grad slött att det knappt ids gå in i skogen. De parkerar bilarna, kliver över diket och sätter sig på pass. Men så blir det inga älgar skjutna heller.

Jävla

Jag hatar, hatar, hatar styrplattan på min bärbara dator. Det räcker med att man tittar på den jäveln så händer något oväntat. Mejl skickas halvskrivna, markören hoppar härs och tvärs och helt plötsligt finner jag mig skrivande på fel rad. Nyss gjorde den så att jag förlorade en match på Vetgirig. Fan.
Nu ska musen kopplas in och ve den som drar ut den.

Annapanna inredningsbloggar

Det famösa bordet har fått komma upp. Det har blivit lite kantstött under exilen i källaren. Vi kan säga att det är shabby chic. Och jag har till och med dristat mig till att stoppa in lite spirituosa!

Det kultiga askfatet får förstås stå på bordet.

Cuba Cola. Jag säger bara det.

Men varifrån kommer askfatet? Ja, närmast från mormor och morfar men var hittade de det? Är det helt fräckt stulet från ett fik? Är det reklam som bryggarbilens förare delade ut till stamkunder? Ingen aning. Men jag vet i alla fall att jag är så gammal att i min barndom kom faktiskt lastbilen från Nyckelbryggerier hem till en, ungefär som glassbilen. Fast man beställde i förväg. Förutom läsk och pilsner (jepp, pilsner) kunde man köpa svagdricka i stora bruna flaskor i träställning. Ack, ja.

Löp jag är glad att jag inte gjort

Två, på skilda sätt, groteska nyheter. (Fotboll vet jag inget om, så där kan jag inte göra nån bedömning.)

Tv

Det har visst sänts nu, sägs det.

Idoler

Två av mina läsare har sett dem live (lyckans små ostar). Ni andra två får se dem här, om ni haft oturen att missa dem.
I give you: Kransky Sisters!

Ambivalent

Nu har jag varit och glott på de där stövlarna igen...

Huvva!

Så här skriver en bloggare som jag brukar läsa:

"Personer som myser istället för pippar är förmodligen såna som kallar alla sexuella aktiviteter för "lekar" och ibland stannar upp mitt i en kyss, tittar varandra djupt i ögonen och säger: "Hej!"."

Då är det inte bara jag som tycker att det där hejet är djupt motbjudande. Tack.

Ångestdämpande

Arbetsåret brukar alltid inledas med att jag står och stirrar ner i frysdisken på Konsum, greppar en Findus och är nära att brista i gråt.

Så icke i dag.

Ett Maxmål med lökringar och två byttor dressing gjorde starten överkomlig.

Burp.

Uppdaterat: Men jag hade inte behövt fylla på med en burk Champis och en Snickers känner jag nu...

En till dag att fira

För 50 år sedan vid den här tiden var min svärmor lite matt.
Grattis, M!

En dag att fira

För 19 år sedan vid den här tiden var man lite matt.
Grattis, snälla L!

Mmm!

God mat, tårta och kakor hela dagen. Inte undra på att bantnings- och GI-annonser pryder bloggen. Men här har de inget att hämta. Ha!

Armed and dangerous

Jag har köpt en köttyxa. Bara så att ni vet.

Utflykt

De disciplinerade alkisarna har varit på fisketur. De fick inget napp men jag gissar att de pimplade en hel del.

Ställ upp!

Jag hakar på DN:s adoptera ett ord-kampanj. Många roliga ord är på väg att dö, hjälp dem med lite konstgjord andning. Värna ett verb, famna en fras eller pussa ett pronomen. Föreslå gärna egna favoriter som behöver höras oftare så för jag in dem på listan till höger.

Ommöblering

Som synes håller bloggen på att få nytt utseende. Ombyggnad pågår. Stay tuned.

För mycket mat?

Mr Creosote och hungerkravaller blev bara för mycket för Google ads som nu uppmanar mig att banta.

Hungerkravaller

I morgon halv tre ska det tas blodprov på lilla K. Hon ska vara fastande i tolv timmar före. Hon kommer att hata oss.

Burp

Hade jag inte låtit bli den tunna, tunna mintkakan hade det gått för mig som för mr Creosote.

Män i karriären

Grannen E och hans ständigt närvarande kumpan är alkisar. På ett disciplinerat sätt.
De super nämligen mellan åtta och fem. Bara.
Jag tror det går till så här: Klockan sju ringer väckarklockan. De stiger upp, äter en god och näringsrik frukost, läser morgontidningen, duschar och rakar sig.
Prick åtta sätter de sig vid spritbordet. Sen dricker de flitigt fram till klockan tolv då de gör en timmes avbrott för lunch. Eftermiddan går i samma hjulspår, sprit och skroderande. Klockan fem stämplar de ut. De äter middag och sätter sig framför tv:n. Tar kanske ett glas saft för att slappna av efter den stressiga dagen och lägger sig tidigt för att orka ägna supandet full kraft nästa dag.
Tidigare var de tre. Det skrynkliga fyllot har inte synts till på ett tag. Han kanske har fått anställning i ett annat gäng. Eller så jobbar han på distans.

Avblåst

Provade stövlarna i dag. Snygga, men inte 1.600-kronorssnygga.

Ni bestämmer

Ska jag köpa ett par stövlar för 1.600 spänn? Skitsnygga. Men ändå.
Äh, vi tar och röstar om saken.

Han kom!

Det kom en brandman till slut. Varken hunken eller kapten Klänning, mer en helt vanlig karl. Han tyckte å det bestämdaste att jag skulle sätta upp brandvarnaren. Jag lovade.

Tema: mat och dryck

Ny lista, hörni!

Man blir allvarlig när det är grått ute

Fler och fler föräldrar vägrar låta vaccinera sina barn. De hävdar att vaccin ökar risken för att barnen senare ska drabbas av allt från autism till reumatism, trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det finns något samband. I stället utsätter de barnen för risken att dö i sjukdomar som lätt kunnat förhindras.
Ja, det finns biverkningar med vaccin. Man kan bli svullen och röd där sprutan sticks in och man kan få feber. När jag vaccinerades mot smittkoppor hade jag nyss lärt mig gå. Jag blev rätt dålig, låg blek och ynklig med hög feber några dagar och var tvungen att lära mig gå på nytt när jag piggnade till.
Men - och det tycker jag med råge uppväger biverkningarna - jag har inte fått smittkoppor.

Beach 2009...

...är det på golven här hemma. Var i helvete kommer all sand ifrån?

Besviken

Inga brandmän i dag heller. Bittert.

Urk!

Men att det ska vara så besvärligt att röntga tänderna, fast man är insmord med Xylocain nästan ner till tonsillerna!
Lisbeth, som hade den föga avundsvärda uppgiften att försöka få mig att inte kaskadkräkas rakt upp i taket, ska ha stående ovationer för att hon inte slog mig medvetslös med röntgenapparaten. (Hade hon gjort det skulle kunde hon passat på att pilla in plåten.)

Väntan

Kväll efter kväll sitter jag hemma och väntar på att brandmän ska ringa på.

Räddningstjänsten har börjat med förebyggande hembesök, nämligen.

Jag hoppas att det är han som kommer.

Helst inte han.

Belöning

Efter väl förrättat värv får man dricka kaffe och bläddra i heminredningstidningar.

Om man inte hjälpt till blir man utan.

Hushållsträsket II

Precis så såg det ut här hemma i dag. Jag skuttade glatt omkring och fejade medan en ung John Farnham stod på en upp- och nedvänd byrålåda och sjöng. Glamour is my middle name!

För mina engelskspråkiga läsare:



Och för de finskspråkiga:

Hushållsträsket

Gissa vad jag gör i dag!
(Tyvärr hittade jag inte filmen med Siwan själv så ni får nöja er med den här konstiga.)

Samvetsfråga

Vår spis kostade extra mycket för att den är extra bred. Diskmaskinen kostade extra mycket för att den är extra smal. Tvättmaskinen kostade väl som tvättmaskiner brukar men började strejka nästan genast. Den stannade mitt i programmet, felkoden som visades hade ingen motsvarighet i facit och vi fick fjäska och lirka nåt alldeles fantastiskt för att få den att gå klart. Återstod inget annat än att ringa servicefirman vilket givetvis hände två veckor efter att garantin gått ut. (Ja, vi var tålmodiga med krånglet. Eller lata, om man så vill.) Långt om länge dök reparatören upp. Inom fem röda hade han konstaterat att strejkandet berodde på att tömningsslangen gick för långt ner i röret och vattnet helt enkelt åkte tillbaka in i maskinen.
Nu till min fundering: Som alla vet brukar det kosta femtonhundra bara att öppna dörren för en reparatör men hittills, fyra månader efter diagnos, har det inte kommit nån räkning. Ska jag lägga undan en massa stålar ifall att det kommer ett krav nån gång i framtiden eller ska jag se det som en återbetalning för överpriset vi betalat för våra vitvaror av avvikande bredd?

Supersläng

Den blå Volvon kunde bara M och jag starta eftersom den hade en choke som måste lirkas med av vana händer. Sidorutan satt uppe med hjälp av en skruvmejsel och hade det regnat fick man luta sig i en speciell vinkel för att inte bli duschad av regnvattnet som samlats vid den otäta takluckan. Den bilen är nog sedan länge ett litet fyrkantigt plåtpaket.
I Gröna Toyans grundutrustning ingick en polygrip som man fick dänga till instrumentbrädan med för att få igång fläkten. Till slut hade panelen djupa gropar och långa sprickor.
Den grågröna Volvon får man klippa till för att få bensinmätaren att visa rätt.
Vita Toyan hann jag aldrig ens köra, ety dess blockpackning var paj.
Nu är det slut med allt det där. Toyorna är i detta nu på väg till skroten och den grågröna Volvon ska bli folkracebil.
Hädanefter ska jag glida fram i en knallröd Opel (inte det tuffaste märket, jag vet, men hey...) som bara har tio år på nacken. Min egen nacke böjer jag i djupaste tacksamhet. Tagetes, du är en pärla!
Och snacka om röjning! Det är inte var dag man slänger tre bilar!

Det vackra folket. Not.

Kändisspottingen blev mer en skräckupplevelse än något annat.
På Birger Jarlsgatan såg jag Margó Fallai (för er som inte var med så var hon nån sorts modedrottning på 70-talet). Kvinnan hade sprutat in så mycket av vad man nu sprutar in i läpparna att jag svär på att hon såg ut som Kajsa Anka.

Hu!

Och sen såg jag den slemmige från Rosingprogrammet igen. Och han är så hemsk så honom ska ni få slippa se.

Frosseri

Nu blir det allvar.
Mat.
Förutom Malinowskis goda köttfärssås med massor av vin i åt vi på ett helt gäng restauranger. Lägg nu detta på minnet, för går ni inte till dessa två favoriter missar ni något.

Noodlehouse på Götgatan. Först åt vi friterade vietnamesiska vårrullar fyllda med kött och hackade grönsaker samt vietnamesiska rispannkakor med hackad scampi, gräslök, ingefära och sweet chili-sås. Huvudrätten, som ses på bilden, var grillad oxfilé på risnudelbädd med svartpeppar, citrongräs och rostad lök. Jamen, ni förstår!

Man rullar in käket i salladsbladen och doppar det hela i såsen.

Matgurun Malinowski tog med oss till Dragon House på Hornsbruksgatan. Till synes ett helt vanligt kinahak men förutom den "svenska" kinamaten har de en riktig kinesisk meny. Tidigare fanns den bara på kinesiska för ägarna var rädda att skrämma kunderna men maten blev allt mer populär och menyn översattes. Och vilka rätter! Vi åt:

• Sandstormsrevbensspjäll, grillade i spiskummin. De ger en försmak av sandstorm, kan man säga.
• Lejonhuvuden. Stora kinesiska köttbullar på fläskfärs fyllda med kinesisk svamp och grönsaker.
• Myror som klättrar i träd. Fläskfärs (myrorna) och glasnudlar (träden).
• Hemlagad tofu.
• Aubergine som luktar fisk. Det avskräckande namnet till trots något av det godaste jag någonsin ätit.
• Vattenkokt oxfilé.

På bilden: Sandstormsrevbensspjäll, fiskdoftande aubergine och hemlagad tofu.

Dragon House besökte vi till och med två gånger. Första vändan hade vi sällskap av Malinowski, hennes sambo T och hans bror H, mannen med en popnit i bröstet som minne av Luleåkalaset... Regel nummer ett: om du är full ska du inte umgås med ännu fullare piercare.

Kaffekommissionen

Vi är ju något av proffsfikare som åker runt och gör jämförande studier. Ett antal Stockholmskaféer hamnade under luppen.

Sivletto är väl inte ett fik i första hand utan en kul blandning av butik, frisösalong och allmän 50-talskänsla. Och med världens smalaste trappa. Lite bredare över baken och jag hade fastnat. Kaffe och läsk blev det, till ett billigt pris. Fikabröd syntes inte till. De får en fyra för miljön men bara en etta för fikat.

Nyfiken Gul vid Årstaviken är desto mer ett fik. Och ett matställe. Här tog vi kaffe, läsk och kladdkaka med lättvispad äkta grädde, inte det där uckiga som kommer ur en sprejflaska. En klar femma. Äter man där på kvällen får man grilla sin köttbit efter eget behag.

Under Kungsträdgårdens lövträd...

Titta, där står han och pekar med fingret i en fånig böj.
Aldrig har nöden varit så stor och fin som under Karl XII:s tid. Och ändå kallas han hjältekonungen. Beats me, säger jag.

"Ett lejon mellan fyra krukor", kallades den här statyn...

... medan den här kallades "En kruka mellan fyra lejon".

Karl XIII var inte poppis. När statyn restes spottade folk på den och till slut fick de sätta ut vakter.

Vi svalkade oss vid Molins fontän.

"Bourgoisin, det är feta svin, kaviar och champagne, fina vita dukar. Vi ska pinka i erat vin, vi ska hänga upp er i era..."

Djurliv på söder

Det finns de konstigaste arter på Söder.

Utanför Coctail Deluxe stod en flamingo på vakt.

Den här sötnosen har en kusin i Antnäs.

Lågsniffning

Ett väsande ljud lockade ut Ursviks invånare. Ett gäng ballonger kom farande otäckt nära taken.

Nära ögat.

I det gröna

Spårvagn från Norrmalmstorg till Djurgården. Promenad till Rosendals trädgård. Vackert, både vägen dit och målet. Och gott fika.

På vägen hittade vi ett ställe i Lilla K: smak.

Blommor. Inte så oväntat i en trädgård, kanske.

Å och Gull-A tar en fika i skuggan av ett äppelträd.

Löööv

På Götgatan. Gulligt.

Jobbar en av dem på gatukontoret, tro?

Göteborg

Men var det inte till Schtockholm ni for? undrar ni nu. Jo. Men Göteborg ligger i Hammarby sjöstad och där satt vi hela måndagseftermiddagen och drack spritzers med Malinowski. Skön början på semestern. Sen fick vi god mat och skjuts ända fram till dörren i Ursvik.

Gott. Varmt. Kul.

Norrut

Hemma. Packa upp, gosa med lilla K, klia M på ryggen, läsa ikapp en veckas tidningar och bloggar, kolla mejl, sitta i sköna fåtöljen. I morgon blir det rapport från schtorschtan.

Söderut

Klockan 04.00 i morgon ringer väckarklockan. Fakiren till Schtockholm.
Blir det bloggning därifrån? Det beror allt på om Å:s dator är pigg.

Fiske

- Jag har hittat en silverfisk! ropade mor när vi putsade fönster och hade dragit fram möblerna.
Å ja ba: Men urk! Har vi fått ohyra?
Men tänk vad snabbt sinnesstämningar kan ändras. Från yttersta äckel till återseendets glädje.
Det visade sig nämligen vara alls icke skadedjur utan mitt sedan länge saknade favoritörhänge.

I treårings sällskap

Vi belönades med hederstiteln "kompisföräldrar", det lektes lagom mycket, det delades ut gosiga godnattkramar och det somnades snällt. Sedan introducerades vi i Dexters värld. Fem avsnitt på raken så nu är vi helt Dexterifierade. Resten av säsong ett fick följa med hem. "Man blir liksom kär i honom fast han är seriemördare", sade Inko och jag kan inte annat än hålla med.
Så på det hela taget var barnvaktskvällen en angenäm upplevelse.

Väta

I dag körde vi på det marina temat. Först paddling från Notviken till sandstrand nedanför Slipvägens slut.

Kapten Fluff kollar att hela packningen är med: flytvästarna, paddelhandskarna, flaskorna med dryck, bullarna och inte minst de snygga balettkjolarna i gummi som man halar upp under tuttarna och sen med stort besvär trär kring sittbrunnens kant. Allt i akt och mening att inte bli blöt under färden. Men det blir man ändå.

Elvegris i vattnet. Hade kanoten varit grön hade den kunnat heta Sjögurkan. Två badande damer på stranden hjälpte till att putta ut oss.

Vi paddlade som sagt till en fin liten strand vid Slipvägens ände. Bryggan ligger nedanför det som tidigare var bryggarfamiljen Burströms sommarställe. Huset revs för cirka 15 år sedan och nu ligger dyra parhus på tomten. Bryggan har troligen varit ångbåtsanhalt som så många andra bryggor på Mjölkudden. När Mjölkudden var rena vischan tog stadsborna ångbåten till sommarnöjena där och på tillbakavägen tog båten med sig mjölk från bönderna. Vi pausade med saft och bullar och vände rövarna mot solen för att torka.

Och på kvällen var det dags för årets första dopp för min del. Även detta vid en gammal ångbåtsbrygga, Körbergs. Det var riktigt varmt och skönt och vi guppade runt övervakade av sightseeinghelikoptern som svepte över oss var tredje minut. Efter badet blev det kaffe samt Pina Colada i mors beach house. I alla fall tycker Skatteverket att det är ett beach house även om man måste klättra upp på skorstenen för att se vattnet.

Och nu blir det inredningsblogg

Det är inte klokt vad man får energi över när man har semester. Bara det faktum att jag sprutar ur mig tre blogginlägg på samma dag bevisar det.

Jag har utnyttjat krafterna att piffa lite hemma också, för första gången på länge, länge.

Det snygga svarta renhornet har äntligen kommit upp i hallen.

Med liten hjärtslinga blev det extra tjusigt.

Lite nya kuddar på balkongsoffan.

Draghunden får lufta sig på balkongen i sommar.

Hornet, hjärtslingan, runda kudden och prickiga vattenkannan är alla inköpta på favvobutiken/fiket Fröken April. Helt utan att skämmas gör jag härmed reklam och hoppas på att jag kanske får en calvadospralin som tack ;)

Sentimental journey

Mor och jag tog cyklarna till Lövskatan, stadsdelen där vi båda lekt som barn. På lördag är det 38 år sedan vi flyttade därifrån. Somt var sig likt, annat inte.

Här bodde vi. Far och morfar försökte förgäves tukta häcken. Det verkar som att det fortfarande inte går att få fason på den.

Här hade Babs Bergvall sin damfrisering. Nu är det ett helt vanligt bostadshus.

Nere i källaren höll Laddarn hus. Det var en karl som levde på att ... ja, ladda batterier.

Lövskataskolans skolgård på vilken jag lärde mig cykla.

Strålbergs livs. Tidigare Häggboms livs. Jag kommer ihåg mjölkkylen och de pyramidformade mjölkpaketen. På lilla Lövskatan fanns under glansåren två Konsum och en privat livsmedelsbutik. För att inte tala om Entes kiosk med det godaste lösgodiset ever, Gählmans manufakturaffär, Sundbergs skor, en pappershandel, ett kafé samt Odenbageriet som senare flyttade och blev Holms. Nu finns ingenting. Om man inte räknar katolska kyrkan.

När vi ändå var i krokarna tog vi oss över Svartövägen till Krongårdsringen på Örnäset. I den här lokalen gick jag i lekis. Nu har PRO flyttat in ...

Uppdaterat: På allmän begäran (ja, Fluff då) lägger jag in en bild på det som var Bergs motorverkstad. Bengt Berg servade traktens bilar i den här lokalen. Nu är det nån som heter Lasse som servar dragspel där i stället.