I november lämnade jag in symaskinen på lagning.
Vi kom överens om att reparatören inte skulle göra sig nån brådska utan fixa maskinen vid tillfälle och höra av sig när den var klar.
För tre veckor sedan ringde en ofantligt vresig symaskinsreparatör och ville bli av med maskinen. Man kan säga att våra minnen om överenskommelsen gick isär.
Och sedan dess har jag gruvat mig. Jag har helt enkelt inte vågat visa mig i affären.
I går bad jag M offra sig. Jag tänkte att hur ilsken reparatören än är vågar han inte ge sig på M.
"Säg att jag är sjuk. Eller sitter inne!" bad jag.
Och M åkte. Och blåljög. Han sa att han fått i uppdrag att hämta maskinen men jobbat på annan ort i två veckor och att jag var på kurs i Norrköping.
Och tammefan om han inte fick syndernas förlåtelse, blev tjenis med reparatören och fick en kopp kaffe.
Hädanefter ska jag skicka M på alla obehagliga uppdrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar