Fan vad jag hatar att slå in julklappar!
Så fula, så skeva, så ämliga. I fjol lovade jag att alla skulle få sina klappar i påsar men jag har förstås glömt köpa påsar.
Uppdaterad: Senare firade vi lilla julafton med M:s familj. Toast Skagen, fläskfilé, oxfilé, sallad, potatisgratäng, sås, schwarzwaldtårta, kladdkaka, grädde, kaffe, drinkar, chips och godis på bordet.
Matrester, chokladask, knäck, mandelskorpor, morotskaka, två frysta fläskfiléer med i en påse hem. Det uppväger i någon mån inslagningsdebaclet.
6 kommentarer:
Jag satt också och drömde om påsar medan jag slog in. Det ville sig inte riktigt, pappret gick sönder, tejpen lossnade och allt blev snett. Kan i och för sig bero på att jag aldrig orkar leta upp någon passande kartong, att den vanliga tejpen alltid saknas så jag får använda papperstejp istället (stilpoäng). Sorgligt nog fick jag varken toast skagen eller oxfilé som plåster på såren. Nästa år kanske.
Skaffa en krympfilmsmaskin. Som dom har på affärn att slå in kött med. Lite färgad film på klappen så är det klart. Bara att krulla snörena sen. Och det är ju bara kul.
Fluff: Tror du inte fan att jag krullade snöret på fel sida också, så det blev bara ännu rakare. Det är som förgjort.
Margit: Dina paket ser säkert bara bohemchica ut, du är ju så konstnärlig. (Sa hon med en viss bitterhet.)
På jobbet har vi in i det längsta låtit bli att byta till julpapper bakom disken så när folk vill ha sina prylar inslagna så ska vi kunna säga att jo det gör vi gärna men vi har inget julpapper, men om ni vill slå in dem själv så finns julpapper nere vid utgången :)
Kanina: Listigt. Men slår man in barnvagnar i papper?
Det skulle de säkert vilja om vi gick med på det men vi säljer ju saker som låter och blinkar också. Igår var det en kund som ville att jag skulle slå in en gunghäst, ja du vet en sån där mjuk brun som gnäggar om man nyper den i örat. Jag gav henne massa wellpapp och ett lycka till och skickade henne till inslagningsdisken vid utgången.
Skicka en kommentar