Sentimental journey

Mor och jag tog cyklarna till Lövskatan, stadsdelen där vi båda lekt som barn. På lördag är det 38 år sedan vi flyttade därifrån. Somt var sig likt, annat inte.

Här bodde vi. Far och morfar försökte förgäves tukta häcken. Det verkar som att det fortfarande inte går att få fason på den.

Här hade Babs Bergvall sin damfrisering. Nu är det ett helt vanligt bostadshus.

Nere i källaren höll Laddarn hus. Det var en karl som levde på att ... ja, ladda batterier.

Lövskataskolans skolgård på vilken jag lärde mig cykla.

Strålbergs livs. Tidigare Häggboms livs. Jag kommer ihåg mjölkkylen och de pyramidformade mjölkpaketen. På lilla Lövskatan fanns under glansåren två Konsum och en privat livsmedelsbutik. För att inte tala om Entes kiosk med det godaste lösgodiset ever, Gählmans manufakturaffär, Sundbergs skor, en pappershandel, ett kafé samt Odenbageriet som senare flyttade och blev Holms. Nu finns ingenting. Om man inte räknar katolska kyrkan.

När vi ändå var i krokarna tog vi oss över Svartövägen till Krongårdsringen på Örnäset. I den här lokalen gick jag i lekis. Nu har PRO flyttat in ...

Uppdaterat: På allmän begäran (ja, Fluff då) lägger jag in en bild på det som var Bergs motorverkstad. Bengt Berg servade traktens bilar i den här lokalen. Nu är det nån som heter Lasse som servar dragspel där i stället.

Närturism

I dag gick resan västerut. Till Kyrkbyn. Yr.no hade förutspått att solen skulle komma fram klockan två. Och det gjorde den.

Vi fikade på Kulturgården. Jättegott.

På Hägnan såg vi en korumpa ...

... och två getter. Hur kan klövdjur hålla sig kvar på stenar?

Utanför Ullas kafé framför kyrkan hittade vi dagdrivande Pierre och Myran. Pierre hade precis blivit biten av ett bi som krypit upp i hans shorts. Fan att vi missade det!

Och jag undrar över en sak - den stenlagda rundeln i Kyrkbyn, är det en rondell eller ett fartgupp? Ingen verkar riktigt veta.

På't igen

Kuska runt och äta och shoppa har sin tid, slänga skräp har sin. Och söndagen var med sitt fjesiga regn som gjord för etapp tre i stora rensningen.

Nu var turen kommen till lilla förrådet. Det har varit fullt så länge att ingen ens har försökt att gå in där på flera år.

Kolla, man ser varken väggar eller golv:

En gummibåt som vi släpat med hem från Kreta Mallorca tronar i mitten.

När vi grävt oss fram till ungefär prekambrium hittade vi renskinnsskorna.

Alla våra hundar har velat bita ihjäl dem, så även lilla K. (Att bilden är suddig beror på att nån ändrat kameran från autoläget till manuell. Jag fixar inte sånt.)

Nånstans mellan trias och jura låg den här:

Skjortan M hade på sig första gången jag såg honom. Ack, ja.

(Suddförklaringen gäller även här.)

Det bär mig emot att slänga böcker men nu gavs ingen pardon.

Lagom för ett mindre bokbål.

Så här ser det ut på släpet nu:

En grej till och vagnen hade vält.

Och kolla här då! Nu ser man väggarna!

Titta, vi har golv!

Vi gjorde en resa

Likt Karl XII krökte vi pekfingret på ett fånigt sätt, pekade österut och drog iväg i samma vädersträck. Med taxi.

Snälla L, Hannanasen och Uwi ska på äventyr. Svärmor iddes inte kliva ur bilen.


I Töre ska man stanna och äta glass. Det hör till. I Töre blåste det.

I Marahamn dumpade vi svärmor.

Alltså, vi släppte av henne och så fick hon åka båt till Fälesön där hennes syster och svåger har stuga. Fint som snus i Marahamn. Och varmt!

Här duckade vi för säkerhets skull.

Sikfest i Kukkola. Ingen balanserade på just den här patan, dock. Finland på andra sidan. Vi åt jättegott, köpte sik-på-en-pinne och lyssnade på karaoke. Sångaren sjöng väldigt mycket om "särleken".

Brudarna spanar ut över nejden.

Vi fick se en riktig brud också. Hon skulle fotas vid älven. Hoppas att inte vinden tog tag i klänningen och förde henne på en för tidig, ensam, bröllopsresa.

Ja, självklart besökte vi Ikea. Och sen for vi hem.

Ah!

Som sagt. Man samlar på sig en jäkla massa skrot. Och inte nog med det, eftersom vi övertog förrådet efter morfar har vi hans skrot också. Till exempel den mystiska kistan på översta hyllan och båtmotorn som skymtar på efterbilden. Vi hyser också en B 30-motor åt M:s kusin. Oklart varför.

Före. I stort sett omöjligt att ta sig in. På sista tiden har vi fått stå i farstun och hiva in grejerna.

Efter. B 30:n är sorgligt nog kvar. Den skymtar nere till vänster. Bordet är det famösa barbordet som tvingade morfar till en vit jul i dubbel bemärkelse 1942.

I en kartong märkt "julsaker" som inte öppnats det här millenniet fann vi en pomander och onkel Fester.

26 däck. Ovanligt lite. Och en inredning till en BMW 735.

Det tog fem timmar och vi hade punka på pirran men nu känns det som att tio kubikmeter skrot lyfts från axlarna.

Avskärmad

Jeanetteskydd. Nu med liten kafégrupp.
Från och med nu slipper vi se grannen, hennes fula baksida (stugans, alltså) och skumma träd. Tyvärr inte ljudisolerande.

Dagsverke

Det är inte klokt vad mycket skräp man samlar på sig!

Ett lass.

Ett lass till.

Och det är inte klart än.

Men först!

Innan röjningen tar vid värmer vi upp med en ny lista.

Bakluckeloppis...

...skulle jag vilja ha. Men det verkar inte finnas här än. Men i vilket fall som helst - nu vidtar stora röjningen och är det nån av mina läsare som vill ha nåt är det bara att komma och hämta. Böcker, husgeråd, kanske nån möbel, kläder, diverse oidentifierbart.

I spegeln

Innan jag fått på mig sminket och fixat håret på morgonen ser jag ut som Alexander Rybak. Men inte på ett bra sätt.

Sommaren - en resumé

Nu jävlar är det semester!
Men jag har inte bara jobbat fram till nu.

Jag har också firat en student.

En rolig dag.

Ätit midsommarlunch med goda vänner i stugan. Sen fortsatte vi med grill i Notviken.

Sill. Med tillbehör.

Fikat i Rävasten. Mysigt fik i Vändträsk utanför Boden.

Gott men väldigt mycket mygg.

Fyllt år och fått bra presenter. Bland annat denna.

Cuba Cola. Det finns inte godare.

Paddlat kanot. I älven, inte i garaget. Hur kul som helst! Första sjösättning skedde i kanalen i Uwis trädgård. Stadigt flytetyg, må jag säga! Senare bars Elvegris ner till stranden för riktig sjösättning.

Dagen för sjösättningen.

Lyssnat på musik i Stadsparken. På första parkett förstås. Varför ska folk alltid sätta sig så långt bak? Är de rädda att bli upptvingade på scen? Så länge det inte är Jonas Gardell som står där är det ganska riskfritt.

Mullrammel i Stadsparken. Ibland akustiskt.

Alla dessa val

Det har inte hänt mycket på den här arma bloggen på länge så nu har Googleads ledsnat och börjat lägga in små annonser med förslag på bloggämnen.
Som till exempel "Svårt att sova i värmen?".
Och det är det ju. I många år tjatade M varje sommar om att få sätta upp en takfläkt i sovrummet. Lika länge stretade jag emot. Aldrig att det skulle sättas upp en sån där rottinggrunka med liljekonvaljformade lampskärmar i mitt tak.
Men till slut hittade vi en fläkt av det stramare slaget, den ser ut ungefär som en gammal flygplanspropeller och fann nåd.
Då uppstod nästa problem. Med stigande ålder har jag blivit känslig för drag. Så nu är det att välja: svettas natten igenom och slippa ont i nacken eller vakna sval men stel.
Nu har jag dock hittat en lösning. Jag lägger en tunn, tunn sjal (shal? schal?) över nacken och axlarna. Risken är att jag stryper mig själv i sömnen men då gör jag det åtminstone sval och värkfri.