Prima platser

Ibland blir man bara så glad! Men så är man ju en nörd också.
http://ling-map.ling.su.se/blog/
http://www.spraktidningen.se/index.lasso

Den som spar ...

Har sökt en ny väska i Luleå, Stockholm, Barcelona och på nätet. Noll. Men varför ska en kvinna som äger 30 handväskor från tre decennier behöva köpa en ny? Nej, just det. Sparar man sina grejer tillräckligt länge blir de moderna igen. Halade fram en helt moderiktig väska anno 1990 ur skåpet. Köpte den när snälla L var nyfödd. Då hade jag blöjor, nappar, tvättlappar och små gulliga kläder i den. Nu blir det plånka, paraply, reservcerat och annat nyttigt. Ett fel bara - den har ingen mobilficka. Den är från 1990, som sagt. På den tiden drog man sina mobiler efter sig på en liten vagn, barn.

Det är mycket nu ...

Stockholms- och Barcelonavistelserna har varit prima. Men samtidigt har det hänt märkliga saker här hemma. Blockad, lock out-varsel och besked om flytt till en rosa plåtlåda. Vad ska man säga? Det känns konstigt ända in i märgen.

Bortåt

Snart bär det iväg till Stockholm och sedan vidare till Barcelona.
Å och Gull-A har varit här några dagar och nu är det vår tur att invadera deras hem.

Duka bordet, Sven-Otto!

Jag måste vara en arbetsgivares våta dröm.
Har inte varit sjuk på tre år och när jag till slut snappar upp en förkylning så sker det på semestern. Årets arbetare, det är jag, det.

Hemsk dag

Lillaste Lottavovven finns inte längre. Alla gråter och lilla K har fullt upp med att trösta.

Sällsynta ord I

Dynamitard är det inte många som säger nuförtiden. Synd.

Giftastankar

Jag vill gifta mig. Inte med M (det vore så dags det, efter 20 år), utan jag vill ha en riktig gammeldags hemmafru som städar, diskar, tvättar, stryker och gör allt annat sånt där trist. Sånt där som jag gör nu. Håller rätt på släktingars födelsedagar, skriver julkorten, bokar tid hos veterinären och tandläkaren. Bär ut returpapper. En som har middan klar när man kommer hem från jobbet. Gör matlåda.
Ja, ja. Det kan man ju fortsätta drömma om medan man hänger tvätten och dammsuger, vilket jag ska göra nu.

Svosch, svosch

Man ska hinna så mycket på semestern. Åker hit och dit, fikar utomhus, hälsar på folk, tittar på djur, gräver kanaler. Men igår var det då årsbästa hittills då vi besökte fyra kommuner på en dag. Avfärd från Luleå 10.30, snabbstopp i Töre (Kalix kommun) och landade i Haparanda. Lunch i Kukkola och sedan Ikea. Det var tre kommuner. Sen tillbaka till L-å och snälla L åkte till Piteå där jag, som den snälla, hängivna mamma jag är, hämtade henne mitt i natten. I regn. Fyra, alltså.

Code red!

Ur Expressen:
"Här är det hemliga dokumentet som bevisar terroristernas planer.
Flera gånger har bombliknande ostföremål hittats i tullen i USA. Nu har flygplatspersonal varnats att vara extra uppmärksam, avslöjar NBC."

Bomliknande ostföremål?
Hawarti? Raketost?
Eller så är det bara så att folk vill käka ost. Men jag kanske är konspiratorisk.
En sak är då säker, jag tänker inte flyga till Usa med en burk suring, då är det Guantanamo direkt.

Apropå språk

Halkade in på ett forum och läste några inlägg och blev helt bestört över hur dåligt folk skriver. Jag blev tvungen att gå in på Språkrådets (f.d Svenska språknämnden) hemsida för att lugna ner mig. Kanske man ändå borde skaffa ett liv?
Övriga nyheter från första semestermåndagen:
Vid ogräsrensningen på kollo blev jag attackerad av säkert hundra ovanligt argsinta myror. De bet mig hiskeligt mycket på benen. Aj.
Och lilla K har haft husarrest eftersom hon rymde från stugan i går. Raka spåret till I där hon belönades med melon.

Ninna, ninna, ninna, na ...

Dagens boktips: Komma rätt, komma fel och komma till punkt. Eva Halldingers bearbetning av Lynne Truss Eats, shoots and leaves.
Äntligen får vi språkväktare vatten på kvarnen och stöd i vår övertygelse om att det faktiskt är viktigt hur man skriver och var man sätter komman, punkter och citattecken.
Så här skriver Eva i inledningen: "För varje sann språkväktare, är åsynen av särskrivning, felaktigt placerade apostrofer och utelämnade skiljetecken något som utlöser en process, vilken närmast kan liknas vid de olika stadierna under en svår sorg, fast kraftigt accelererande. Först blir man chockad. Inom några sekunder ger chocken vika för misstroende, misstroendet för smärta och smärtan för ilska. Till sist (och det är här liknelsen bryter samman) ersätts ilskan av en oemotståndlig drift att begå skadegörelse med hjälp av en tuschpenna."
Kan man annat än älska en sådan kvinna?
Och här är historien bakom originaltiteln:
En panda kommer in på en bar och beställer en smörgås, äter upp den, tar fram en revolver, skjuter två skott i luften och går sedan mot dörren. Den förvånade servitören frågar förstås efter anledningen till detta besynnerliga beteende. Pandan tar då fram en uselt kommaterad naturguide. "Jag är en panda, slå upp mig", säger han. Servitören gör det och läser: "Panda. Large black-and-white bear-like animal, native to China. Eats, shoots and leaves." Ja, vad kan inte ett felaktigt placerat komma leda till?