Väta

I dag körde vi på det marina temat. Först paddling från Notviken till sandstrand nedanför Slipvägens slut.

Kapten Fluff kollar att hela packningen är med: flytvästarna, paddelhandskarna, flaskorna med dryck, bullarna och inte minst de snygga balettkjolarna i gummi som man halar upp under tuttarna och sen med stort besvär trär kring sittbrunnens kant. Allt i akt och mening att inte bli blöt under färden. Men det blir man ändå.

Elvegris i vattnet. Hade kanoten varit grön hade den kunnat heta Sjögurkan. Två badande damer på stranden hjälpte till att putta ut oss.

Vi paddlade som sagt till en fin liten strand vid Slipvägens ände. Bryggan ligger nedanför det som tidigare var bryggarfamiljen Burströms sommarställe. Huset revs för cirka 15 år sedan och nu ligger dyra parhus på tomten. Bryggan har troligen varit ångbåtsanhalt som så många andra bryggor på Mjölkudden. När Mjölkudden var rena vischan tog stadsborna ångbåten till sommarnöjena där och på tillbakavägen tog båten med sig mjölk från bönderna. Vi pausade med saft och bullar och vände rövarna mot solen för att torka.

Och på kvällen var det dags för årets första dopp för min del. Även detta vid en gammal ångbåtsbrygga, Körbergs. Det var riktigt varmt och skönt och vi guppade runt övervakade av sightseeinghelikoptern som svepte över oss var tredje minut. Efter badet blev det kaffe samt Pina Colada i mors beach house. I alla fall tycker Skatteverket att det är ett beach house även om man måste klättra upp på skorstenen för att se vattnet.

Och nu blir det inredningsblogg

Det är inte klokt vad man får energi över när man har semester. Bara det faktum att jag sprutar ur mig tre blogginlägg på samma dag bevisar det.

Jag har utnyttjat krafterna att piffa lite hemma också, för första gången på länge, länge.

Det snygga svarta renhornet har äntligen kommit upp i hallen.

Med liten hjärtslinga blev det extra tjusigt.

Lite nya kuddar på balkongsoffan.

Draghunden får lufta sig på balkongen i sommar.

Hornet, hjärtslingan, runda kudden och prickiga vattenkannan är alla inköpta på favvobutiken/fiket Fröken April. Helt utan att skämmas gör jag härmed reklam och hoppas på att jag kanske får en calvadospralin som tack ;)

Sentimental journey

Mor och jag tog cyklarna till Lövskatan, stadsdelen där vi båda lekt som barn. På lördag är det 38 år sedan vi flyttade därifrån. Somt var sig likt, annat inte.

Här bodde vi. Far och morfar försökte förgäves tukta häcken. Det verkar som att det fortfarande inte går att få fason på den.

Här hade Babs Bergvall sin damfrisering. Nu är det ett helt vanligt bostadshus.

Nere i källaren höll Laddarn hus. Det var en karl som levde på att ... ja, ladda batterier.

Lövskataskolans skolgård på vilken jag lärde mig cykla.

Strålbergs livs. Tidigare Häggboms livs. Jag kommer ihåg mjölkkylen och de pyramidformade mjölkpaketen. På lilla Lövskatan fanns under glansåren två Konsum och en privat livsmedelsbutik. För att inte tala om Entes kiosk med det godaste lösgodiset ever, Gählmans manufakturaffär, Sundbergs skor, en pappershandel, ett kafé samt Odenbageriet som senare flyttade och blev Holms. Nu finns ingenting. Om man inte räknar katolska kyrkan.

När vi ändå var i krokarna tog vi oss över Svartövägen till Krongårdsringen på Örnäset. I den här lokalen gick jag i lekis. Nu har PRO flyttat in ...

Uppdaterat: På allmän begäran (ja, Fluff då) lägger jag in en bild på det som var Bergs motorverkstad. Bengt Berg servade traktens bilar i den här lokalen. Nu är det nån som heter Lasse som servar dragspel där i stället.

Närturism

I dag gick resan västerut. Till Kyrkbyn. Yr.no hade förutspått att solen skulle komma fram klockan två. Och det gjorde den.

Vi fikade på Kulturgården. Jättegott.

På Hägnan såg vi en korumpa ...

... och två getter. Hur kan klövdjur hålla sig kvar på stenar?

Utanför Ullas kafé framför kyrkan hittade vi dagdrivande Pierre och Myran. Pierre hade precis blivit biten av ett bi som krypit upp i hans shorts. Fan att vi missade det!

Och jag undrar över en sak - den stenlagda rundeln i Kyrkbyn, är det en rondell eller ett fartgupp? Ingen verkar riktigt veta.

På't igen

Kuska runt och äta och shoppa har sin tid, slänga skräp har sin. Och söndagen var med sitt fjesiga regn som gjord för etapp tre i stora rensningen.

Nu var turen kommen till lilla förrådet. Det har varit fullt så länge att ingen ens har försökt att gå in där på flera år.

Kolla, man ser varken väggar eller golv:

En gummibåt som vi släpat med hem från Kreta Mallorca tronar i mitten.

När vi grävt oss fram till ungefär prekambrium hittade vi renskinnsskorna.

Alla våra hundar har velat bita ihjäl dem, så även lilla K. (Att bilden är suddig beror på att nån ändrat kameran från autoläget till manuell. Jag fixar inte sånt.)

Nånstans mellan trias och jura låg den här:

Skjortan M hade på sig första gången jag såg honom. Ack, ja.

(Suddförklaringen gäller även här.)

Det bär mig emot att slänga böcker men nu gavs ingen pardon.

Lagom för ett mindre bokbål.

Så här ser det ut på släpet nu:

En grej till och vagnen hade vält.

Och kolla här då! Nu ser man väggarna!

Titta, vi har golv!

Vi gjorde en resa

Likt Karl XII krökte vi pekfingret på ett fånigt sätt, pekade österut och drog iväg i samma vädersträck. Med taxi.

Snälla L, Hannanasen och Uwi ska på äventyr. Svärmor iddes inte kliva ur bilen.


I Töre ska man stanna och äta glass. Det hör till. I Töre blåste det.

I Marahamn dumpade vi svärmor.

Alltså, vi släppte av henne och så fick hon åka båt till Fälesön där hennes syster och svåger har stuga. Fint som snus i Marahamn. Och varmt!

Här duckade vi för säkerhets skull.

Sikfest i Kukkola. Ingen balanserade på just den här patan, dock. Finland på andra sidan. Vi åt jättegott, köpte sik-på-en-pinne och lyssnade på karaoke. Sångaren sjöng väldigt mycket om "särleken".

Brudarna spanar ut över nejden.

Vi fick se en riktig brud också. Hon skulle fotas vid älven. Hoppas att inte vinden tog tag i klänningen och förde henne på en för tidig, ensam, bröllopsresa.

Ja, självklart besökte vi Ikea. Och sen for vi hem.

Ah!

Som sagt. Man samlar på sig en jäkla massa skrot. Och inte nog med det, eftersom vi övertog förrådet efter morfar har vi hans skrot också. Till exempel den mystiska kistan på översta hyllan och båtmotorn som skymtar på efterbilden. Vi hyser också en B 30-motor åt M:s kusin. Oklart varför.

Före. I stort sett omöjligt att ta sig in. På sista tiden har vi fått stå i farstun och hiva in grejerna.

Efter. B 30:n är sorgligt nog kvar. Den skymtar nere till vänster. Bordet är det famösa barbordet som tvingade morfar till en vit jul i dubbel bemärkelse 1942.

I en kartong märkt "julsaker" som inte öppnats det här millenniet fann vi en pomander och onkel Fester.

26 däck. Ovanligt lite. Och en inredning till en BMW 735.

Det tog fem timmar och vi hade punka på pirran men nu känns det som att tio kubikmeter skrot lyfts från axlarna.

Avskärmad

Jeanetteskydd. Nu med liten kafégrupp.
Från och med nu slipper vi se grannen, hennes fula baksida (stugans, alltså) och skumma träd. Tyvärr inte ljudisolerande.

Dagsverke

Det är inte klokt vad mycket skräp man samlar på sig!

Ett lass.

Ett lass till.

Och det är inte klart än.

Men först!

Innan röjningen tar vid värmer vi upp med en ny lista.

Bakluckeloppis...

...skulle jag vilja ha. Men det verkar inte finnas här än. Men i vilket fall som helst - nu vidtar stora röjningen och är det nån av mina läsare som vill ha nåt är det bara att komma och hämta. Böcker, husgeråd, kanske nån möbel, kläder, diverse oidentifierbart.

I spegeln

Innan jag fått på mig sminket och fixat håret på morgonen ser jag ut som Alexander Rybak. Men inte på ett bra sätt.