Varje valborgsmässoafton vid 17-tiden står jag i Uwis kök och skalar tre kilo potatis. Lika säkert som att solen går upp på morgonen. Om gud, eller en spionsatellit, tittar ner på mig en gång om året, och det råkar vara just då, måste vederbörande tycka att jag har ett torftigt liv...
Men pottisarna blev goda, som vanligt. Precis som såsen, köttet och n-bollarna.
1 kommentar:
Say it loud and proudly - negerbollar!
Skicka en kommentar