Det är inte för intet chihuahuan i förra inlägget har ett grovt koppel har det visat sig. Tyvärr används det allt för sällan.
Två gånger har den lilla, lilla hunden vilt skällande rusat fram mot en högst förvånad lilla K utan att matten kunnat stoppa den. Det krävs självförtroende för att mopsa mot en tio gånger så stor hund som utan vidare skulle kunna bita av den på mitten om hon inte var så snäll.
Och på balkongen sitter en förvirrad gråsparv som inte hittar ut. Vad ska jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar