Karriärmamman lost it i dag. Heja, säger jag bara. Man får bli galen ibland.
Själv fick jag ett magnifikt bryt i våras.
Vanligtvis är jag rätt lugn och jämn i humöret men när jag den där eftermiddagen gick och städade undan efter en 17-åring och en 48-åring blev det bara för mycket.
Varför är det alltid bara jag som städar, plockar ur diskmaskinen, stryker, bär ut tidningar, ser att hunden är utan vatten, håller rätt på födelsedagar och vet när alla ska till tandläkaren tänkte jag och tyckte väldigt, väldigt synd om mig själv. Och började storgråta. Tänk er synen: en i tårar upplöst kvinna som brölar i kapp med dammsugaren.
Jag kallade hem den oäkta maken som insåg allvaret. Han kom i ilfart och fick sig tidernas avhyvling. 17-åringen fick också en släng av sleven. Och den oskyldiga hunden av bara farten.
Jag grät och smällde i dörrar i två dagar och höll min skräckslagna familj i ett järngrepp. De ilade hit och dit med städeutensilier, returpapper och hundvattenskålar.
Men sen slängde jag bort antirökpillren, roten till den onda kemiska obalans som utlöst brytet, och allt återgick till det normala.
I morgon ska jag, precis som vanligt, städa, stryka och bära ut tidningar.
Men det var roligt så länge det varade.
1 kommentar:
Jag kan identifiera mig så väl med Kanin i Nalle Puh..."för man skaaa organiseraaaaa, här krävs det systematik annars blir det full panik!." Flitig, organiserad och väldigt, väldigt missförstådd.
Skicka en kommentar