Som sagt. Man samlar på sig en jäkla massa skrot. Och inte nog med det, eftersom vi övertog förrådet efter morfar har vi hans skrot också. Till exempel den mystiska kistan på översta hyllan och båtmotorn som skymtar på efterbilden. Vi hyser också en B 30-motor åt M:s kusin. Oklart varför.
Före. I stort sett omöjligt att ta sig in. På sista tiden har vi fått stå i farstun och hiva in grejerna.
Efter. B 30:n är sorgligt nog kvar. Den skymtar nere till vänster. Bordet är det famösa barbordet som tvingade morfar till en vit jul i dubbel bemärkelse 1942.
I en kartong märkt "julsaker" som inte öppnats det här millenniet fann vi en pomander och onkel Fester.
26 däck. Ovanligt lite. Och en inredning till en BMW 735. Det tog fem timmar och vi hade punka på pirran men nu känns det som att tio kubikmeter skrot lyfts från axlarna.
4 kommentarer:
Sen kan du få ge dig på mitt garage och förråd också!
/Fluff
Det är faktiskt enklare att röja hos andra. Inga känslomässiga bindningar till gammalt junk. Ställ fram ett släp bara, så ska du få se på röj.
Wow, respekt liksom...Bra jobbat!! Du har rätt att det är enklare att rensa och röja åt andra när det inte finns en massa känslor, sentimentalitet och nostalgi som binder en vid sakerna.
Dramatisk grävare: Vi tycks ha samma mål. Ett förråd återstår så stay tuned.
Skicka en kommentar