Dagens tema har varit höjdskräck. Fröken Kicki har haft en obehaglig upplevelse i de trånga trapporna i Peterskyrkans kupol och fick blek om kinderna pusta ut liggande på en bänk när hon väl kom ner.
Snälla L och jag upplevede något liknande i St Pauls i London. När vi traskat upp för alla dessa vindlande trappor och stod uppe i kupolen, tryckta mot väggen så långt från räcket som möjligt, verkade det som att enda vägen därifrån var upp och ut. På kupolens tak, alltså. Då blev jag lite skrajsebajsen. Den något mindre skräckslagna snälla L fick ge sig ut på spaning efter en annan utgång och hittade den tack och lov. Annars hade jag fått framleva resten av mina dagar som en annan staty där uppe.
Jag är höjdrädd å andras vägnar också. Min balkångest är välkänd och jag försöker undvika att stå på stegar där ute. Men ibland måste ett hål borras eller nånting skruvas fast och då tvingar jag upp M på stegen. Sen står jag bredvid och håller fast i hans byxben. Som om det skulle hjälpa ifall han dråsar över kanten...
4 kommentarer:
Huiga för höjder. När jag var liten skulle det alltid upp och klättras i utsikstorn överallt, för "tänk vilken härlig utsikt" det var...
Mellangärdet drar ihop sig när man tänker på besök I Sösjötornet, ett gammalt luftbevakningstorn hemmavid. Iofs kunde man se ända till Åreskutan, så där 18 mil bort, men livrädd var man hela tiden.
Jag vägrade gå upp för det mesta, men nämnda tornpromenad tvingades jag till av ÖP:s lokalredaktör för att vi hade besök av tyska scouter som skulle se omgivningarna.
Jag var mycket snällare när jag själv var lokalredaktör, tvingade aldrig upp folk i torn.
Kom mig till andra nivån i Eiffeltornet. Sedan sa knäna stopp. Men någon gång, så...
Känner igen det där med att hålla i byxben.
webmoster
Jag brukade sitta och dingla med benen i hålet längst upp på Norrbottensmuseet när jag var liten. Mamma var inte förtjust. Sist jag var där var det ett segel uppspänt längst ner i hålet, över receptionen. Kanske för att skydda de anställda från neddimpande barn.
Morning Anna!
Med beröm godkänt - krönikan var super. Och för att inte tala om kortet....nice!
Skicka en kommentar