Nos söker bulle

En hund som snart fyller elva år har rätt att ha lite krämpor. Lite halt på ett framben, en aning artros i höften, skumögd och lite dålig, eller åtminstone selektiv, hörsel.
Men ett organ har undgått tidens tand och det är nosen.
Vid lucia hittade lilla K en djupfryst lussebulle på baksidan. Jag lyckades peta ut större delen ur munnen och kastade ut den i snön.
Sedan dess har det som bekant snöat en del och varit ordentligt kallt men med jämna mellanrum har hon plöjt snön i närheten av bullfyndet.
Och så häromkvällen gjorde hon en störtdykning i snödrivan. Hela hunden försvann och kom triumferande upp med resterna av bullen. Två månaders spaning hade gett resultat!

Stornosen.