London

Man har ju varit i London. (Man har dessutom varit hemma en månad sen dess, men här bloggas det inte i onödan.)
Ni vet folk som absolut måste dricka alkohol så fort de ska ut och resa, om det så bara är med Kustbussen till Umeå? Såna hyser jag djupt förakt för.
Så vad gör Å och jag redan på Arlanda?

Dricker alkohol. Men vi höll oss till vitt vin och fejsbookade i våra mobiler så vi såg ut som världsvana, sofistikerade kvinnor i karriären och då är det okej.
När man checkar in i automaterna på utrikesterminalen får man frågan om man har några skjutvapen i bagaget. Jag har alltid undrat vad som händer om man svarar "ja" och nu trodde jag att jag skulle få veta det. Vi satt nämligen bredvid en medlem av OS-landslaget i skeet (lerduveskytte för den oinvigde) och han hade packningen full av bössor. Sorgligt nog hade han checkat in dem som specialbagage och hade tillståndsdokument med stämplar och kungens sigill så han kunde inte svara på frågan.

Vi bodde vid Russell Square.

Tubstationen. Ah, jag älskar Londons tunnelbana.
Hotellet, Royal National, var väldans stort och ganska ocharmigt men nu var vi ju inte i London för att sitta på hotellet. Rummet försökte för övrigt redan från start säga oss något: vi höll nämligen inte på att komma in för nyckelkorten tjorvade. Sängarna stod på hjul och om man vände sig för hastigt rullade man iväg mot fönstret. Toastolen var i ett litet rum och badkaret i ett annat. Praktiskt, tänkte vi, tills vi upptäckte att handfatet bodde ihop med badkaret.
Och kaffet var bara för trist. Som tur var fanns det en liten italiensk restaurang i parken en stenkast bort. De vet hur man gör kaffe, de där italienarna, och räddade morgonhumöret.

(Egentligen försökte jag fota duvorna som kopulerade på ett bord längre bort men mobilkameran har ingen zoom. Men kaffet kom med.)

Och vi åt en himla massa.
Första kvällen tog vår ciceron snälla L med oss till The Fire Stables i Wimbledon, en gastropub som har en stjärna i Michelinguiden. De har gjort sig förtjänta av den, det lovar jag.


I Camden insöp vi atmosfär och gick på marknad.

En stadsdel i min smak.

Dag två intogs middagen åter i Wimbledon. På snälla L:s stamhak Giraffe denna gång.

Mycket trevligt. Och gott.

Vanilla Breeze. Mmm.

Huset sallad. Också mmm.

Med oss var Jessica, Å:s kollega som bor och jobbar i London sedan förra året. Kul bekantskap.

Och sen fick vi titta in i L:s lilla bo på Arthur Road, Wimbledon Park.

En smältdegel i det lilla formatet. Här bor svenskar, rumäner och kineser. Rumänerna slarvar med disken.

Men man kan inte bara äta och dricka. Man måste kolla in sevärdheterna också. Woops iväg till stationen i Wimbledon park.

Westminster bridge nästa.

Nu var det mörkt som i en säck när vi kom dit vilket inte hindrade oss att höra skotten som stod på bron och spelade säckpipa. Det var fint. Jag gillar säckpipor.

Tyvärr fick vi inte komma in i Westminster abbey. Gud håller på kontorstiderna.

Å åkte sen hem till den rullande sängen medan snälla L och jag for och tittade till Towern.

White Tower var gömt bakom byggnadsställningar. Och det är inte att undra på, slottet är tusen år gammalt och kan nog behöva lite underhåll.

Och sen blev det lördag. Vi rantade på stan, besökte gatumarknaden på Portobello road och när tassarna blev trötta vippade vi omkull i gräset i Hyde park.

"För 40 år sen hade det varit Ingrid och Nora som satt så där", kommenterade Annika på Fejsan. Så sant.

Vid London bridge station var det nära att vi hamnat i London dungeons tack vare den charmige ynglingen på bilden. I rättan tid dök Jessica upp och förde oss i säkerhet på tåget till Honor oak park där hon bor på angenämt avstånd från en förstklassig indisk restaurang, Babur.

Förutom att maten var delikat hade Babur den snyggaste restaurangtoalett jag nånsin sett.

Hemkomna till det motsträviga hotellet och nedlagda i de rullande sängarna kom chocken. Askan var på väg och hemresan hängde löst.

Söndagen gick åt till att oroa sig och de nervösa blåsorna, ett mindre trevligt släktdrag, var fullt sysselsatta.

Men vi kom iväg, ett par timmar innan Heathrow stängdes. Drama in i det sista.

Och om två veckor bär det av igen!