Annapanna modebloggar III

Jag slängde nyligen bort ett par långkallingar som såg ut så här. Gjorde jag en modemiss?

Förtydligande: Det är alltså varken mina kallingar eller ben på bilden. De avbildade brallorna finns att köpa.

Vasa?

Alla har vi väl hört fel på en låttext nån gång och för den som inte vill vara ensam om sin genans rekommenderas Saltmannen.
Sidan får mig osökt att tänka på snälla L:s kompis Benny Bula som länge trodde att Ebba Grön sjöng "Skakar så jag blir galen" i stället för "Staten och kapitalet".

Psykbryt grandioso

Karriärmamman lost it i dag. Heja, säger jag bara. Man får bli galen ibland.
Själv fick jag ett magnifikt bryt i våras.
Vanligtvis är jag rätt lugn och jämn i humöret men när jag den där eftermiddagen gick och städade undan efter en 17-åring och en 48-åring blev det bara för mycket.
Varför är det alltid bara jag som städar, plockar ur diskmaskinen, stryker, bär ut tidningar, ser att hunden är utan vatten, håller rätt på födelsedagar och vet när alla ska till tandläkaren tänkte jag och tyckte väldigt, väldigt synd om mig själv. Och började storgråta. Tänk er synen: en i tårar upplöst kvinna som brölar i kapp med dammsugaren.
Jag kallade hem den oäkta maken som insåg allvaret. Han kom i ilfart och fick sig tidernas avhyvling. 17-åringen fick också en släng av sleven. Och den oskyldiga hunden av bara farten.
Jag grät och smällde i dörrar i två dagar och höll min skräckslagna familj i ett järngrepp. De ilade hit och dit med städeutensilier, returpapper och hundvattenskålar.
Men sen slängde jag bort antirökpillren, roten till den onda kemiska obalans som utlöst brytet, och allt återgick till det normala.
I morgon ska jag, precis som vanligt, städa, stryka och bära ut tidningar.
Men det var roligt så länge det varade.

Bilar, bilar, bilar

Säg mig vilken bil du kör och jag ska säga dig vem du är, påstår en österrikisk forskare. Enligt henne avspeglar bilens utseende ägarens personlighet. Men jag då, som kör omväxlande BMW cabriolet, Toyota Corolla, Volvo 740 och Range Rover, är jag helt schizofren?

Så ser en ut ...

... och så en annan.

Genreinlägg

Steg upp, drack kaffe, hasade runt, duschade, åt lunch, åkte till jobbet, jobbade, åkte hem, åt, läste, somnade.
Så ser det ut alla dagar jag inte skriver nåt annat. Ba' så ni vet.

Föräldraskap

Så här är det att vara mor, för den som undrar.



Lite lättare är det att vara far. Tror jag.

Ny lista, gamla ord

Likt en noktambulist har jag vacklat upp till datorn och knåpat ihop en ny lista. Läs, lägg på minnet, avfyra en fanfaronad av dessa ord och menigheten kommer att imponeras. Eller tycka att ni är abderitiska.
Nu ska jag inventera kylskåpet och kredensa innehållet i någon burk. Sedan ska jag bekämpa min oniomani och åka raka spåret till jobbet utan att passera någon butik.

Hohoho!

Nu ska jag skratta ihjäl mig.

Hårdingar

Sibiriskt talesätt: 40 mil är inget avstånd, minus 40 är ingen kyla, en halv liter vodka är ingen snaps.
Här är det bara 22 kalla. Löjligt.

Fucking Ånge!

Alla i norra Sverige som någon gång väntat på ett paket har upplevt att sakerna blivit liggande flera dagar i det svarta hål som kallas Ånge. Och alla har vi undrat "Vad fan gör de?"
Nu är det någon företagsam människa som tagit tag i saken och startat en Facebookgrupp som heter Vad händer egentligen hos Posten i Ånge?
Jag gick med bums. Och vi är många som tror att de packar upp allt och provar våra kläder, leker med våra prylar, läser våra böcker och tittar på våra filmer.
Och oskicket har spritt sig till Luleå. Avin kom fram, men inte paketet. Nu är det nån jävel som sitter på terminalen på Bergviken och tittar på mina filmer, förmodligen på nån annan väntande stackares DVD-spelare!

Kontakt

Och vips kom det en annons om kontaktannonser. Ska de publiceras i Land eller Nationalsocialisten?
Det här är fan humor!

Annonser

Den noggranne läsaren har kanske sett den lilla annonsrutan långt nere till höger. Avsikten är alls icke att tjäna pengar på klicken (man är ju ingen Blondinbella direkt, gudskelov) utan bara se vad det blir för innehållsrelaterade annonser i en blogg som inte handlar om något speciellt egentligen.
Först kom en annons om supéer, vilket kan härledas till inlägget om att jag förberedde middagen genom att sätta i motorvärmaren för att på ett behagligt sätt ta mig till JV-grillen.
Sen kom en om julskinkor. Och det har jag också skrivit om.
Men sen kom en annons om bröstförstoringar. "Få större tuttar utan att lägga dig under kniven", typ. Då blev jag fundersam. Men det måste komma härifrån.
Undrar vad som händer om jag skriver om kokain, Hitler eller tidelag?