Förutom historien om Linds gris har vi en annan julhistoria som vi vårdar ömt i familjen. Det är den om moster Göta, morbror Manne och lutfisken.
Farmor, farfar och fadern firade alltid jul med Göta och Manne och den sistnämnde envisades med att det skulle finnas lutfisk på bordet. Tyvärr tyckte alla, inklusive Manne, att det var en ganska äcklig rätt. Fisken åkte ut och in på bordet hela helgen och efter trettondagen var det tradition att morbror Manne gick ut i skogen och begravde den.
1 kommentar:
Den jullegenden ska jag le i smyg åt när jag på julafton är en god människa (enda gången per år). Då står jag nämligen och tillagar den vedervärdiga rätten lutfisk, för att min pappa alltid skiner upp när han får veta att det ska serveras sådan.
(Och aldrig blir den perfekt, för man måste vattan ur den i EXAKT rätt timantal före tillagningen. och det är olika för olika bit lutfisk. You can´t win.).
Skicka en kommentar