torsdag 17 september 2009

På glid

Antingen måste jag skaffa hängslen eller en midja. Just nu är hängslen mest realistiskt.

4 kommentarer:

Fluff sa...

Pierca dit ett bälte!

Annapanna sa...

Ja, typ krokar som sticker ut ur kroppen som man hänger upp brallorna på. Vilken lysande idé!

Anonym sa...

Så var det filmen som inte var tänkt för bioduken, utan som helt enkelt skulle bli en tvuppföljare Till män som hatar kvinnor. Ett faktum man fick frångå, då den tidigare nämnda Stieg Larsson filmatisering nåt sådana enorma publikframgångar att det helt enkelt inte var möjligt att låta bli att snabbanpassa även tv-versionen för bioduken. Liksom i den tidigare filmen är det Noomi Rapace i rollgestaltningen av Lisbeth Salander som var filmens största tillgång och absoluta behållning. Michael Nyqvist, inte att förglömma, mer som en stöttande biroll för henne än i första hand som huvudrollsinnehavare. Visst märks det tidvis i vissa partier av filmen att bioanpassningen haltar en aning, men som helhet en bra svensk film, som ibland brister i handlingen. Bland annat all information som biotittaren ska fyllas med för att förstå såväl bakgrund som de personer som presenteras i handlingen. Dock känns inte den drygt två timmar resan som onödigt lång, och då trean snart kommer även den på bio i Luftslottet som sprängdes, med

Annapanna sa...

Ovanstående kommentar kan verka malplacerad men den är en bit av en filmrecension som skulle in i tidningen men fastnade i spamfiltret. Att lägga den som en bloggkommentar för vidare befordran in i blaskan var en desperat åtgärd som inte funkade fullt ut. Men kom ihåg var ni läste den först!