Jag har skrivit om pappersdockor
tidigare, och det har grannen tvärs över gården
också gjort. Bloggledes kom vi då in på Lena, pappersdockan som modern fick ungefär 1944. I många herrans år har hon bott i ett skåp men ibland får hon komma fram och visa upp sig. I går till exempel.
Lena är som ni ser ganska stor och kan stå själv. Med åren har hon tyvärr fått lite gamnacke, men med hjälp av tejp och klister kan hon hålla upp huvudet någorlunda. Är hon inte fantastiskt söt?
Hatt och kappa.
Nattlinne, tofflor och docka. Tyvärr har "hakarna" fallit av från de flesta av hennes utstyrslar så dem kan hon inte ha på sig.
Lena hade en bror också, Lars. Men eftersom modern var en väluppfostrad liten flicka ville hon inte tjata sig till honom också. Lite synd.
2 kommentarer:
Tack för att jag fick träffa Lena! Visste inte att det fanns pappersdockor i den storleken. Hon är verkligen söt och ståtlig. Och vilka fina kläder!
Brodern Lars var säkert en gullig gosse - hmm, din moder var alldeles för snäll och väluppfostrad... Men det är fint att ha Lena. Vilken raritet!
Mamma ska vara glad att Lars aldrig flyttade in...alla vet ju att brorsor är!
Allra helst jag som har en syrra.
Skicka en kommentar