Man kan väl säga att säkringen brann i dag.
Så här var det:
På väg till sophuset ser jag ett pojkgäng som beter sig lite skumt. När jag kommer runt hörnet står en av grabbarna och skakar vårt äppelträd som bär spår av resten av gängets härjningar.
"Ge fan i våra äpplen!" skriker jag med stränga rösten, ännu bara en aning arg.
När jag kommer ut från soprummet ligger det massor med äpplen på marken. Alla har ett, säger ett, bett i sig, flera är söndertrampade. Nu började det pysa lite.
När jag sen ser att de små juvelerna sparkat omkull en kruka med enris och rönnbär säger det pang!
Jag skopar upp ett gäng äpplen och sätter fart efter gänget. Och tammefan om jag inte hinner ifatt en!
Jag hugger ungen i nacken och trycker upp äpplena i ansiktet på honom. ÄT!!! skriker jag.
Ungen blir naturligtvis skiträdd. Herregud, vem skulle inte bli det om en rabiat kärring trycker upp äppelmos i fejset på en?
Storinkvisitorn, moi alltså, kräver att få veta vem som sparkat omkull krukan.
"Det var inte jag det var Samuel!" piper fången.
Jag drar honom med mig i jakten på Samuel men det är ju ändå så att tioåringar springer fortare än 44-åriga rökare som dessutom drar på en motvillig grabb.
Men nästa gång, Samuel, kommer du inte undan!
Och min fånge kommer aldrig mer att kunna äta ett äpple utan att tänka på mig.
7 kommentarer:
Attagirl! Jädrans va´ bra gjort! Jag både niger och bugar i vördnad inför en tjej som tar itu med odågorna. Toppen!
Behövs flera såna som dig!
Suveränt! Behövs flera av din sort.
Bara en fundering: Tänk om den du fick tag på var den minst skyldige, bara den som sprang långsammast. Det är två saker som rätt ofta hänger ihop...
Webmoster
Webmoster: Förmodligen var det precis så. Men min förhoppning är att han delar med sig av sin hemska upplevelse till de andra så att de kanske, kanske drar nån lärdom.
Amen.
Webmoster
Måste tipsa fler om din blogg, den är ju hur rolig som helst.
Jag tycker du gör helt rätt som kräver att barnen ska äta äpplen, det är ju nyttigt.
Skicka en kommentar