Blärk!

Om man skulle få för sig att nätdejta så blir man bra avskräckt av den här sidan.
Det är alltså autentiska svar till människor som söker kärleken på nätet.
Några exempel för den klickovillige:

"Heej :) Jag är en go man*leer* trots alla mina tatueringar. Kraam"

-Man, 44

"jag tänker inte ragga på dig, för det finns inget att ragga på. Det va den mest avtändande text jag läst. Rättstavat, ja viist-sånt kan va viktigt men det låter som du läser innantll från Lars Norèn."

-Man, 44

"Du verkar vara den perfekta kombinationen mellan söt och sexig... får jag chans på dig?
*tittar blygt ner och ritar cirklar med foten* =)"
 -Man, 32

Länge sen

Hemskt länge sen man gjorde nåt av flirtkulor. Eller ens sa flirtkulor. Vill jag pyssla? Det verkar inte bättre.

Och genast gick konspirationsteoretikerna igång

Som alla vet har det fötts en prinsessa.
När den lilla kärnfamiljen skulle hem från BB puttades en stackars marskalk med en mobilkamera från hedenhös fram för att ta bilden.
Bilden som framkallat angst på varenda redaktion i hela konungariket.
Vi körde den, stort, och förmodligen kommer det att se ut som skit.
Som följd av detta utspann sig senare på kvällen följande konversation på FB mellan mig och kollega:

Kollega: Känt mig stressad och irriterad över bilden där och sen toaletten på det

Jag: ja, jag har också lite angst över den där jävla bilden.
men vi är nog inte ensamma om det.

Kollega: jag menar den jag tog
Fast jo, den andra är ju ytterst ångestframkallande också

Jag: pejlingbilden är ju gudskelov inte sex spalter.

Kollega: Men samtidigt köper jag det ändå för att det är det enda någon har
Jag menar, om alla andra nöjer sig med den i brist på annat måste vi ju också göra det

Jag: sant.

Kollega: Fast det förstör ju hela uppslaget, tyvärr

Jag: jopp. men det är ju ungen alla vill se.

Kollega: JO, även om man inte direkt såg ungen
Man gissar att ungen är där i
men man har ingen aning
för hovet har ingen fotograf

Jag: njä, tolkningsfråga. man ser ju en liten luva.
hovet borde skämmas.
eller så är ungen vanskapt.

Kollega: Det hade varit något!
Hur skulle kungahuset hantera det?

Jag: gömma undan den på avlägset slott och köpa slät baby av fattigt par.
är min gissning.

Kollega: Det sjuka är ju att det säkert är sant. Men Victoria hade inte köpt det hela riktigt fullt ut så hon hade varit där rätt ofta och hälsat på, för att hon är en fin
fin människa, och om 40 år skulle hon erkänna allt

Jag: hälsat på i förklädnad. en mystisk kvinna med sjal och hukande, smygande gång ses nattetid smita in i slottet bakvägen.

Om det så småningom visar sig att sessan är en bortbyting: kom ihåg var ni läste det först.

Mmmm!

Jag har sex semlor i kylen. Fatta rik!

Prioriteringar

Jag kanske är hjärtlös men vad jag blir mest upprörd över är att det står "Restaurangen säger att sin mat är 'värd att dö för'". Ordmisshandel.

Hemma hos oss

Det är uppenbarligen så att makarna Berglin ligger under vår säng och spinkar emellanåt.

Lite olika

Saker jag är skitbra på:
Sova
Läsa böcker
Äta
Städa
Gossa med lurviga djur
Dricka kaffe

Saker jag suger på:
Rida

Sorgliga rester

Tre körsbär i likör och två romrussin. Det är vad som återstår av julen.

Rent hus

För ganska prick två år sedan storstädade vi badrummet medelst högtryckstvätt.
Tokrent blev det men eftersom den bara sprutade kallvatten fick jag nästan frostknölar på kuppen.
Men nu har vi införskaffat den här lilla raringen:

Ångtvätt! Så nu är det gnistrande rent och det var varmt och gosigt under tiden.
Älska att städa!

Pop the question

Det slog mig i går, när jag låg och läste Fru Bengtssons andliga uppvaknande, att jag aldrig frågat M om han tror på gud.
Jag har liksom alltid utgått från att han inte gör det.
Han har ju levt i sus och dus, jobbat svart och haft utomäktenskapliga förbindelser (med mig till exempel, i 25 år) men religion är ingen garanti för hög moral så man kan aldrig veta.
Så jag frågade.
Tack och lov var svaret nej. Vad hade jag annars gjort? Dumpat honom?
Man vet inte.
Men det är skönt att vi är överens.

Summa summarum

Vi kör väl en "Året som gick".
I januari bodde vi i en grop kändes det som. Inget kök, ingen dörr till badrummet, hantverkare som kom före fan på morgonen.

Och så kom en massa saker in genom fönstret.

I februari blev det långsamt bättre.

Köket kom på plats.
Det var också en helsikes kall vinter med mycket snö. Gubbarna i snösvängen blev med rätta irriterade ibland.

Och apropå bilar fick vi renragu på Opeln.

I mars, på förutspått datum, stod köket klart.

Solen kom tillbaka och lilla K promenerade på isen. När hon kom till grillplatsen gjorde hon halt.

I april hittade jag ett struvjärn på Kupan. Genom att inte köpa det förlängde jag Fluffs struvjakt. Först i december fick han smaka kaka.

I maj upptäckte jag en produktutveckling helt i min smak.
Black and white: en pitepalt och en blodpalt i samma förpackning.

Lilla K fyllde 12 och fick specialdesignad tårta.

Kex, leverpastej och Frolic. Mumma.

Vi invigde köket med fest. Kul och gott.

Kolonistugan, som jag sålde förra sommaren, brann ner. Det var ju lite snopet.

Resterna av dasset och en fönsterkarm reser sig över askan.

Jag köpte foppatofflor ... Fula men hemskt bra när man paddlar kanot.

På jobbet redde vi ut släktskapet så att sommarvikarierna skulle ha klart för sig hur allt hänger ihop.

I juni inleddes kanonsommaren. Hur ofta kan man ligga på stranden samma vecka som skolavslutningen?

Sen tog det som aldrig slut. Bara varmt och skönt hela tiden!

Vi stiftade närmare bekantskap med en hästflock i Ersnäs.

Jag fyllde år och fick tårta, presenter och sång på jobbet. Det var himla najs.

I juli inträdde semestern och jag städade garaget. Hittade en del väldigt gamla saker.

Sommaren är fikasäsong. På Kulturgården har de katter som beter sig en aning udda.

Kolla! Spegelblankt! Det ser man inte ofta på Luleälven. Fluff och Hannanasen kommer paddlande.

I augusti fikade vi oss vidare genom länet. Rävasten har goda grejer.

Utanför Obban hittade jag L:s drömbil. Hon åkte i den när hon var liten och har aldrig glömt det.

På Luleåkalaset kollade jag in kanotpolo. Nästa år ställer vi upp.

Modern sålde huset och även om mycket åkte till återvinningen fyllde jag upp mina nyrensade förråd med gamla godingar, till exempel den fina teservisen.

I september fick jag en släng av konstnärlighet och gjorde decoupage på en väggsnutt i köket. En Bildjournalen från 1954, lite lokaltidningar från 60-talet och ransoneringskort från krigsåren använde jag.

Nasi frá Sauðanesi blev familjemedlem 9 september men han bor inte hemma hos oss utan fick stanna hos flocken i Ersnäs.


I oktober fick vi besök av självaste Lotten.

En lördag i november hade vi inget att gö' så vi drog till Kiruna och köpte en bil.

När vi passerade Skaulo-Puoltikasvaara höll jag förgäves utsikt efter reningsverket. Men min tid skulle komma, visade det sig.

I november visade det sig dessutom att vi har en Hollywoodlampa. Så märkligt.

Lampa hemma.

Och en prick likadan i The big bang theory.

I december åkte Opeln på sin sista resa.

Glad tänkte jag att kanske vi nu ser början på något nytt, kanske vi kommer att ha ett hanterligt och mer normalt antal bilar.
Men nej. Det finns en naturlag som hittills varit oupptäckt. M:s konstant. Den innebär att antalet bilar i familjen inte kan understiga sju... En vecka senare hade Opeln ersatts av en Ford. Tack för det.

Så var det dags för jul. Till traditionerna hör att skriva in datumet för granklädningen i locket till belysningens låda. Ända sedan 1963 har vi gjort så. Belysningar har kommit och gått men locket har vi behållit.

Tidningen fyllde 150 och så här snygga var L, Larsson och jag på galakvällen.

Hur var det med reningsverket i Skaulo-Puoltikasvaara, undrar ni nu.
Här är det: på en musmatta jag fick i julklapp av Fluff.

Jag skrattar

Det här är filmhistoriens roligaste replik. Varför? Ingen aning.