Det drar ihop sig

Åtta och en halv timme kvar på 2010, ett år som gått i Londons och betongens tecken. På sista tiden har faktiskt det mesta handlat om betong. Och dess damm. Nytt lades till i förmiddags då M gick lös på ett hörn med bilmaskinen och gjorde oss ännu mer älskade av grannarna.
Nu väntar oxfilé, äppelpaj och drinkar med goda vänner. L får avbryta festen mitt i för att göra årets sista plåtning: fyrverkeriet i norra hamn.
Vi hörs 2011!

När fan blir gammal

I diverse nyhetssändningar i dag:

Efter den senaste tidens stora problem på den svenska järnvägen föreslår nu SJ:s ordförande Ulf Adelsohn att det splittrade ansvaret för järnvägstrafiken bör minska.

 - Det här med att ha ett delat ansvar, det är i allmänhet inte så bra. För det finns någon som har det slutliga ansvaret gentemot kunderna och det är vi, men ansvaret för att leverera är fördelat på förfärligt många olika parter, säger Ulf Adelsohn till Ekot.

Är detta verkligen den gamle moderatledare vi lärt känna och förakta? Helt plötsligt är avreglering inte det allena saliggörande.


Och sen kommer detta:

Ja, som jag minns det gick tågen när de hade en rejäl plog och en markfrigång som gjorde att man var tvungen att vara höjdhoppare för att ta sig upp. Men väl uppe kunde man räkna med att komma fram.


Det var fasen bättre förr. I alla fall järnvägen.

Bu!

Vi skickade en julhälsning till gamla arbetskamraten Pamsan.

När hon lämnade oss var vi ganska slanka och snygga. Sedan dess har vi framförallt fått rejäla hakor.
Pam kan ha fått en chock när hon såg den här bilden.

Triumf!

Jag har vunnit en hemlisbloggartisha i Lottens julkalender!

Ha!

Juletider

I tisdags fick vi hem ett ton spackel.

I onsdags breddes det ut. Nu ska det bara torka ett par, tre veckor.

När vi sågade ner väggen använde vi vattenkylda klingor. Alltså drog vi en slang från kökskranen men anslutningen var inte riktigt tät så det rann vatten längs slangen hela tiden.
Det förde med sig att golvet i köket blev tämligen blött och med tiden har det börjat svälla.
Nu har vi ett mycket intressant fartgupp i köket.

Skojigt, va? Möblerna står och vickar och man får vara försiktig när man går.

Nu är det alltså torkuppehåll i bygget och det har passande nog sammanfallit med julen när ändå ingen har nån lust att jobba.

Dagen före julafton fick vi den sedvanliga gottekorgen på jobbet. Förutom glögg, choklad och must innehöll den tropiska frukter.
De här lustiga rackarna, till exempel. Rambutan och litchi.

Andreas tyckte att rambutanen såg ut som en könssjukdom. Kan nog hålla med.

Sen blev det jul på riktigt, då, och vi åt och drack gott hos mor som traditionen bjuder. Jag slumrade till Kalle Anka men tittade noga på Karl-Bertil.

I klapphögen låg fina lakan, massagepresentkort, slant, bok och dessa tofflor:

Supergulliga och sköna. Som att stoppa fötterna i små sovsäckar.

Två klappar är fortfarande i Ånge men det gör inget. Julen blir liksom längre.

I dag vi bytte vi klappar och åt kalkon hos familjen Fluff.

Stor pippi. Och god.

Kanina hade fått så fina klappar av Hannanasen.

Kanin, morot och en liten kaninja med ett pyttemorot i fickan.

Själv fick jag TP:s jubileumsutgåva som provspelades.

Jag var på vippen att vinna men då blev det dags att skjutsa Kanina till Umeåbussen.
Julens hjälte, L som i torsdags körde 52 mil för att Kanina skulle kunna fira jul med sin familj, fick gulliga burkar och Långben-dvd.

Och nu sitter man hemma i skenet av levande ljus och tittar på Rolf Lassgård. Jag är lite kär i honom, faktiskt.

Snö. Bah!

När man väntar paket från Storbritannien och Nederländerna ska man inte räkna med att de kommer fram till jul. De kan inte hantera snö, I'm telling you.

Bygge VIII

Flitens lampa har lyst där hemma med ett fast och starkt sken. Tur det, för de flesta av lamporna i kök och hall är fimpade.
I onsdags körde vi på det historiska temat och låtsades att huset var regalskeppet Kronan. (Inte Vasa för den sjönk ju innan en enda kanonkula hunnit avlossas.)

Kanonporten öppnas ...

Kanonröret sticks ut ...

Klart bakåt! Skott kommer!

Besättningen jublar.

Granatsplitter. (Det här var tidigare två hallgarderober.)

Senare på kvällen bröt vi upp ett golv.

Plastmattan under hade jag nästan glömt bort.

Cirkelsåg är bra att ha.

Det är inte alla som har sandstrand inomhus. Men den ville vi bli av med så på torsdagsmorgonen kom den här:

Jumbosugen.

Och stack upp sin snabel mot fönstret.

Vips var sanden borta.

Var är alla prylar ni hade i det där rummet? undrar ni nu.

Här, bland annat. På fredagen vidtog stora städningen så nu är vardagsrummet ändå ganska presentabelt, om än en aning övermöblerat.

Och köket som tillfälligt är ett med hallen är faktiskt riktigt hemtrevligt.

Lättåtkomliga matvaror. Observera chokladaskarna. Nästan det enda där hemma som påminner om att det snart är jul. Förutom de skeva paketen, då.

Förbannade jävla skit (fast inte hela tiden)

Fan vad jag hatar att slå in julklappar!
Så fula, så skeva, så ämliga. I fjol lovade jag att alla skulle få sina klappar i påsar men jag har förstås glömt köpa påsar.

Uppdaterad: Senare firade vi lilla julafton med M:s familj. Toast Skagen, fläskfilé, oxfilé, sallad, potatisgratäng, sås, schwarzwaldtårta, kladdkaka, grädde, kaffe, drinkar, chips och godis på bordet.
Matrester, chokladask, knäck, mandelskorpor,  morotskaka, två frysta fläskfiléer med i en påse hem. Det uppväger i någon mån inslagningsdebaclet.

Pyssel

Ett huskors jag läser ibland har gjort ett pepparkakshus i form av Sagrada familia.
Enda gången jag gjort p-hus höll jag på att bränna mig fördärvad på det smälta sockret.
Man är bra på olika saker.
Förresten kan vi inte ha p-hus hemma eftersom lilla K skulle sitta nedanför det och tråna precis hela tiden så det är lika bra att jag inte fixar det.

Snörök och damm

Nämen om man skulle gå ut och skotta fram bilen. Sedan tidigare är modern framskottad.
Och här hemma är allt på trekvart, täckt av ett annat vitt pulver. Sakta men säkert blir det ordning i kaos. Med betoning på sakta.

Glaset är halvfullt

När ens bil vägrar starta i stan så man måste promenera hem i snöstormen får man ändå vara glad över att man har medvind och att traktorn hinner skotta ens parkering medan bilen är borta.

Tempen i näsan

Vid 24 minus fryser näshåren ihop. Säkert som amen i kyrkan.