På väg mot rinken.
Länge sedan man hade skrillorna på sig. Jag hade glömt hur himla ont det gör i fingrarna att remma.
Mors gamla från styvt 1970. Funkar fint.
Skridskoprinsessor.
Märkligt nog var jag sämre på att åka än jag hade för mig...
Jag ramlade inte! Men fick kramp i fötterna och var tvungen att vila.
Sen hem och börja med supén. Rensteken hade legat på upptining ett dygn, ändå var den -1 grad i mitten när jag stack in termometern. Kändes faktiskt lite som i CSI. Ni vet, levertemperaturen avgör hur länge liket varit lik.
Icke desto mindre: efter tre timmar i grytan var den 75 grader och klar. Men varför fotade jag den inte? Jisses, det var ju ett ögonblick minst lika historiskt som skridskofärden. Min första stek...
Ja, så åt vi då rökt lax och räkröra på finncrisp, självaste steken med pressad potatis, sås och sallad samt som avslutning glass med sös och krymmel.
Och drack vin, vilket väl inte var så himla kul på nyårsdagen när det var dags att gå och jobba.
Rester.
Märkligast av allt: när M skulle göra en drink kunde vi inte komma ihåg var vi förvarade spriten. Det dricks väldigt sällan här på tredje våningen.





3 kommentarer:
Spriten hittades senare i barskåpet. Förstås.
Ja, var inte det ett konstigt ställe?
Hes röst: Det var ödet!
webmoster
Skicka en kommentar